Och ännu en gång har man kommit hem till kära Nynäs och ännu en gång har man glidit in i sitt "vanliga" liv. Livet före Mellansel. Men det är skönt på sitt vis. Jag, Chrisp och Harry åkte nattbuss och kom till city halv sex imorse. Som tur är har jag världens bästa pojkvän som kom och hämtade så jag slapp släpa tre väskor på tåg och bussar. Vi droppade Chrisp på sandhamn och for sen hem till mig för en starkt efterlängtad lussebulle. Och som det smakade! Sen sov vi en stund till, fast hemma hos mannen. Vi firar ettårsdag idag, igen. Det är inte många som har varit tillsammans med varandra i ett år två gånger inte. Inte många som har samma datum som första gången heller för den delen. Tänk vad piffiga vi är, matchar fint. Vi har myst länge, ätit god frukost och myst runt i centrum. Skrattat en massa. Det har påmint mig hur mycket jag saknar att kunna vara med honom varje dag eller åtminstone träffa honom när jag vill istället för varannan helg. Fint.

Kvällen min har spenderats i Globen till tonerna av fina, fina, fina Peter. Han äger en speciell liten plats i mitt hjärta den mannen. Intimicy, in-to-me-see. Låta andra människor få se vem jag är, släppa in. Ta till vara på varandra. Kloka ord som fick mig att tänka på kära gospelkören och Karin som pratat så mycket om just detta. Och nu gick det in, på riktigt så att säga.

Imorgon ska jag hjälpa min mor i hemmet och sen ska jag och min fina gubbe fira mer ettårsdag. Nu ska jag fixa en utav hans presenter och ta en dusch. Och framförallt sova! Natti.