Om en vecka ligger jag i en ny säng, i ett nytt hus, i en ny stad (snarare skitliten by) helt ensam. Känns det som om jag kommer att göra det? Nej och det skrämmer mig litegrann. Jag går runt som om ingenting är på väg att hända och jag vill inte gärna få världens panikångestattacker när jag väl ligger där. Men strunt samma, får jag det så väcker jag bara min stackars gubbe. Det enda han gör i lumpen är ju att sova... He wish!

Det är bara jag och grabbarna, papi och Jocke, som är kvar uppe. Undra vilka som kommer att vara tröttast imorgon? En annan kan ju sova hur länge som helst. Och inte behöver jag jobba imorgon natt heller! Ibland är livet bra underbart. Fast mindre kul var ju det faktum att gubben åkte tillbaka till skit-Skövde idag. Det känns fel att det är jag som ska låna honom av militären, det borde ju vara tvärtom. Med honom på resan fick han en bit av kladdkakan som blev kvar från igår och en bunt med färgglada kort från mig. Jag har skrivit små fina saker på dom, sprayat på lite parfym och bundit ihop med ett rött band. Han ska läsa ett kort i veckan, så han blir påmind om sin tant.