Mina ögon gör oooont! Dels för att det helt plötsligt kan börja rinna tårar ur dom, jag menar verkligen när som helst, och dels för att jag bara vill lägga mig ner och sova resten av livet. Just därför går jag inte och lägger mig för då blir det bara miljoner gånger värre att gå upp igen och dela bajstidningar. Det fick räcka med en stund på båten. Med Kerstin Klämma, som påminner så mycket om fina Karin i öronen hela vägen. Många omlyssningar blev det.  Sista timmen satt jag ute och tyckte synd om mig själv och njöt av den klara fullmånen bakom båten, stod och såg hur Nynäs närmade sig. Jag har verkligen ingen lust att komma till hit, hade tusen gånger hellre stannat med fina pappa, Kari och resten. Tyvärr, eller dumt av mig kan man säga, så dog min tele så jag fick gå hem. Å andra sidan så är promenaden hem ingenting jämfört med promenaden till Visby så jag var hemma snabbt och smidigt hos katt och mamma. Min långa, vita klänning skyddade benen mot kylan och det var faktiskt skönt att gå litegrann. Fast nu önskar jag att jag bara fick sova.

Min gubbe har inte blivit slkuten än utan har fått lära sig att vika och bädda sängen. Stackarn kan inte ha det lätt, han bäddar nämligen aldrig hemma. Men jag slår vad om att han fick MVG av chefen. Tyvärr så var det allt jag fick veta eftersom jag var ute på havet när han kunde ringa men imorgon ska det pratas. Första gången som ljudet på mobilen kommer att lämnas på under tidningstiden. Något att se fram emot är i alla fall mina träffar med puman, hon får chansen att lysa upp tillvaron, förutom fina mor.

Kvart över ett kommer mormor och morfar och hämtar, jag håller ut...