Det blev varmt igen, jag hade blivit van vid kappan
allt blev ljust igen, förvandlingen total.
Hissen fungerade, jag brukar springa uppför trappan
solen blev en raket, mot min tapet, mitt tak.
Bom, bom

När du kom, du stod i blom, så underbar som du var i en dröm jag var
och jag tror nog, att du förstod, när jag sa att jag alltid vill vara kvar.

Det blev varmt igen, ett känslobrus så rent från svärta
så självklart på alla sätt, så märkligt rätt du kom.
För den svarta sorg som finns i varje ensamt hjärta
är stor som ett regnigt torg, en trasig gammal korg.
Helt tom

Jag tror nog att du förstod när jag sa att jag alltid vill vara kvar. Att jag alltid vill stanna kvar.