If only your bed could cry

Och så var vardagen tillbaka. Och det känns som att man aldrig har varit borta. Hård start för mig med en körlektion tjugo i sju på morgonen. Fast det blev fint ändå, mannen skjutsade och det gick fint. Sen fick jag gå en promenad i den något kalla morgondimman och krypa ner och mysa en stund i stugan. Senare var jag lite busig och backade ut Johns bil på gatan så jag sen kunde parkera papis bredvid Johns mors bil. Ååååh, vad jag vill ta det jäkla körkortet nu! John kommer aldrig mer att få köra oss någonstans. Ever.

Idag har jag haft buskul i musikhuset, sjungit halsen av mig (som känns sådär efter en veckas uppehåll) och varit moraliskt stöd åt gubben som klippte sig fint på Sjödins. Innan var jag och spanande i centrum och hittade en bok på bokhandeln. Men inte vilken som helst. Den boken som jag har längtat efter i snart ett år, som sades skulle komma ut förra hösten men som aldrig dök upp. Och så hade jag glömt plånboken hemma. Järnspikar! Men imorgon åker den ner i väskan. Jag kommer verkligen att få hålla mig från att inte sträckläsa den på två dagar.

Nu ska det skrivas rapport! Och sen ska jag sussa med min darling love.

2009-04-14 | 19:22:46 | Dagliga | 0 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback