Idag har jag åkt berg-och dalbana á la Robin i hans föräldrars Volvo. Låt mig förklara:
Vi har slutat för dagen, eller i alla fall Robin och Kristian, och dom söta grabbarna erbjuder sig att skjutsa mig, Rebbs och Antonia ner till skolan. Sagt och gjort, vi brudar klättrar in i baksätet. Vi kör ut från musikhuset och innan vi vet ordet är det gasen i botten och vi svänger från sida till sida. Vi har inte hunnit spänna fast oss så jag, som satt i mitten, bokstavligen flyger fram och tillbaka. Som de små barnen vi egentligen är så tjuter vi av glädje och skratt. Samma sak händer när vi kör in vid gymnasiet och nu tappar vi små flickor andan av skratt och krockar. Vi kryper ut ur bilen, skrattandes till tårar, och tackar för skjutsen med vanliga pussar och kramar. Vem behöver Gröna Lund? Inte jag!

Det har för övrigt varit en bra dag idag. Jag kände mig väldigt bra också, hade varit och rotat runt i mammas garderob och hittat en urtjusig kavaj att ha. Jag frågade såklart om lov först. Tisdagar är ju nuförtiden musikhusdagar, förutom sista lektionen för mig, så det är lunchlåda som gäller. Just like old times i tvåan! Och jag måste säga att det är fantastiskt mysigt och man har så grymt mycket kul för sig med de andra.
Efter skolans slut fortsatte dagen i mitt happy-tema med körlektionen som gick som på räls. Eller hjul... Det gick i alla fall väldigt bra och nästa gång ska vi bara kontrollera min uppfångningsteknik och sen börja med att backa. Det går framåt, woho! Eller då kommer det ju gå bakåt...

Det kanske märks att jag är trött i detta inlägg? Jag såg nu att jag har anammat Kristians torra humor. Men jag skrattar nästan alltid med honom så då kanske ni som läser förhoppningsvis kan få er ett fniss eller två?

Nu ska det störtas i säng! Ciao my babies!