Det tog minsann kortare tid att komma hem idag från träningen än förra torsdagen. Tjo, vad det gick! Lite ryckigt kanske, lite nära att slicka staketen kanske men vad sjutton. Lär mig gör jag i alla fall! Jag vet dock inte vad papo skulle säga eftersom jag kör hans bil. Eller jo, det vet jag nog...

Bakningen gick finfint och vi gjorde underbart söta, och framförallt goda, cupcakes till vär kära Muck. En nackdel bara. Vem kan motstå att smaka när man bakar. Både det ena och det andra slank ner i min mun, lite kyckling med pasta på det och två muffins på väg till träningen gjorde att det vände sig i magen på mig när vi sprang sexminutarn som egentligen visade sig vara tiominutarn. Jag tror vår tränare vill döda oss... Hur som helst, jag hade nog äckelmat från min magsäck upp till strupen under träningen men det var minsann roligt ändå. Jag var nog lite trött också så det blev några utmattat sköna skratt emellanåt. Tänk vad lite jobbigt spring kan göra med en full (på mat alltså) människa.

Söta Jennis messade och frågade om jag ville ha skjuts till skolan. Om jag vill! Fast tokstollan trodde att vi började kvart över åtta som vanligt. Tur att jag hade koll, sovmorgon till halv elva. Kvart över tio åker vi och jag får lite längre sovmorgon, tjoho!

Nu ska jag borsta tänderna och skutta ner, fast först upp för stegen, i min sköna säng in under mitt fluffiga täcke och lyssna på sorgliga Eva Dahlgren. Hon är så mysig. Tack för idag, slut för idag. Over and out!