Kära läsare, och andra som bryr sig, jag överlevde. Det var i och för sig inte så svårt, det var bara 60 meter över marken. Inte 300. Ett frittfall-torn typ. I en sele över berg, träd och andra hårda föremål. Men det var nog bland det roligaste jag gjort tror jag. Det var en väldigt skön känsla man fick när man flög genom luften. Frihet. Alla åkte förutom papa, tjejer kan! Lollo och Lina åkte till och med upp-och-ner mellan två stationer. Jag vågade dock inte riktigt men jag prövade på att falla baklänges i början på en annan. Som sagt, frihet. Blandad med lite skräck kanske. Men bara lite.
Efteråt värmde vi våra frusna kroppar på badet i bubbelpoolen. Det var då man kände hur trött man var, när man satte sig ner i värmen. Kvällen har spenderats hemma med en hel trerättersmiddag i papos ära, en försenad födelsedagspresent, och nu film. Jag börjar dock att bli jäkligt trött så nu blir det sängen för mig.

Imorgon står mys och slapp på schemat innan det är dags att sätta sig bakom ratten och starta resan hem. Sleep tight!