Jag sitter vid frukostbordet och stirrar in i väggen med malande käkar. Tänk att all mat alltid bara växer i munnen på en på morgonen. Jossan frågar mig när jag börjar och det är först då jag kommer på det. Jag har ju för fan sovmorgon! Och nu är det faktiskt helt tillåtet att göra en grej man nästan aldrig gör annars och som jag gör alldeles för lite. Jag får gå tillbaka och lägga mig i sängen. Att krypa ner under täcket med mjukisbyxor och tjocktröja, blunda och bara slappna av är heaven. Så otroligt skönt. Att jag sen måste gå upp igen vill jag helst inte tänka på. Å andra sidan är ju det värsta avklarat. Frukosten.