Min vän Sandra är en riktigt go en som vet precis vad en som jag behöver. Idag när jag glömde bort att jag skulle åka till träningen direkt efter skolan, ungefär i samma veva som jag glömde bort trumlektionen, så fick jag ett sånt sinnessjukt sötsug. Kakor, cola, min dubbelnougat som väntade i skafferiet. You name it, I wanted it! Verkligheten slog dock till ganska snabbt och där jag satt jag på tåget på väg igen. Träffar Sandra i VH på tåget, längst fram. Fortfarande ingenting ovanligt. Då händer det! I rulltrappan upp från Handenstationen säger hon lite försiktigt att hon har en överraskning till mig. Jag piggnar genast till och frågar ivrigt vad det är. Ingenting särskilt egentligen svarar hon och plockar upp en påse med nio chokladrutor från hennes mammas kalas i helgen. Ingenting?! Flicka lilla, för mig betydde det allt!

Idag var en gulddag på kören. Vi började med luciasångerna! Jag vet att vi är ute i otroligt god tid och hallå, är jag sjuk som vill lyssna på sånt nu? Kanske lite men jag tycker att det är så himla mysigt att få sjunga i vackra stämmor till vackra jullåtar. Särskilt trevligt kommer det bli på tisdagsmornar när det är lite mörkt och ruggigt utanför fönstret också. Jag längtar! Jenny talade om att hon valt att ta med Peters arrangemang av Jul, jul strålande jul. Om vi gör den  bra så kommer den göra hela luciatåget för min del. Så vacker och stämningsfull. Allt detta prat om Lucia och Peter får mig att tänka på förra året då jag var luciakandidat med Rebbs. Alla små söta kandidate stod uppradade på fontänkanten i centrum, jag är först ut och får den fina frågan vad jul är för mig. Peter Jöbacks julskiva var det självklara svaret. Det var tider det, right Rebban?

Imorgon blir det lunchlåda och Robin, den gulliga mannen, har lovat att ta med mat till mig. Hans familj lagade deras berömda Indonesiska kyckling som jag bara älskar i helgen och han är snäll och bjuder. Goa gubbe!
På tal om gubbar så ska det komma en representant från den Amerikanska Ambassaden till oss i Engelska C imorgon och prata om valet som snart står på sin spets. Jag är lite rädd. Värsta amerikanaren liksom!

Nu ska det sovas! Min mage är full av mumsiga rutor fast jag har faktiskt bjudit här hemma också så jag åt inte upp alla själv. En sån stor tjockis är jag faktiskt inte! Who am I kidding? Det är jag visst...