Imorse fick jag lite bråttom till tåget men var, trots stövlarna, okapabel till att springa. Under det fina lagret av snön ligger den förrädiska tilltrampade isen och lurar. Jag fick ta det lugnt trots att jag hade bråttom. Men som alltid när jag är sent ute och skyndar mig som sjutton så kommer jag ändå tre minuter innan tåget går så jag kunde gömma mig från snön i en kur och borsta av mig. Det verkligen öste ner. Men stora, fina flingor som långsamt singlade ner från himlen. Och det var inte så värst kallt heller fast å andra sidan har jag gått fort. Det blev kallare när jag kom in till stan.

At work, har redan hållt på att slå ihjäl mig på vägen till tvättstugan trots att jag tog det lugnt och gick superförsiktigt. Tänk vad lätt det kan gå. Ena stunden står du upp och i nästan sekund ligger du på marken med en bruten lårbenshals. Illa, illa!

Kanske Winter not so Wonderful-land?