Jag sitter lite som på nålar. Om en timme kan jag gå ut genom dörren, ta tåget hem och bara vara. Komma hem halv sju, inte halv åtta. Jag är i princip klar med allt som ska göras, lite småsaker, en tvätt och räkna kassan kvar. Nästan allt är avstängt nere i gymmet, golvet damsuget, papperskorgarna tömda. Släcka och larma kvar...
Om inte någon skulle få för sig att komma hit och träna nu förstås. Då måste allt sättas på igen och det finns plötsligt mer saker att göra än vad jag har tänkt. Till slut blir det som vanligt, stress in i det sista, springa till tuben och sen sätta sig alldeles darrig på pendeln. Ashungrig och glad över att ha hunnit. Jag är en såndär person som oroar mig i onödan, det kanske märks? Det är bara det, en timme är mycket. På en timme hinner jag komma hem, äta, duscha.
Halv sju istället för halv åtta...

Något att glädjas åt: vi har fått en ny dammsugare. En riktig som man drar efter sig på golvet istället för en såndär "ryggsäck". Herregud, jag har ju typ sett ut som en Ghostbuster när jag sprungit runt här i entren. Undrar vad folk har tänkt? Ingenting säkert, men ändå, den var ful. Och tung. Och sög dåligt. Nu gick allt snabbt och smidigt på bara tjugo minuter. Pappa och mamma ska aldrig få vara här när jag stänger. Jag är ju så extremt noggrann eftersom jag vill vara duktig och klara mig från några klagomål. Ifall dom såg mig skulle dom säkert tvinga mig städa betydligt mer hemma. Och vem orkar det? Jag får nog av städning på helgerna!

Off I go to finish up!