Jag och Rebbs fick flyga idag. Som Karlsson på taket med ett tryggt avstånd till marken, alldeles lagom för min del. Det hela startade efter dagens sista lektion, kör, och vi och Kristian väntade på att Robin skulle bli klar med sitt utvecklingssamtal. Vi försökte underhålla oss så gott det gick och prövade på att stå på varandras magar. När en ligger på rygg, spänner magen och så får en annan stå på den. Jag tyckte att det var busenkelt att ha Kristian på min mage eftersom jag så fort han klev upp började asgarva och spände den automatiskt. K var mest rädd för att ha sönder mig eller något. Hallå, woman made of steal?
I alla fall, sen skulle Kristian pröva att "flyga" över mig men vi insåg snart att mina ben var för långa, han kom inte upp i luften ordentligt. Så vi bytte och jag fick pröva mina vingar. Precis när jag skulle hoppa upp ringer Kristians telefon och snopen får jag vänta. Jag utbrister (utan en tanke på hur det kanske lät): men jag vill ju åka! Ögonkontakt med Rebbs och vi nästan ligger på golvet och vrider oss av skratt. Snusktanten nummer ett! K's pappa skrattade åt att vi skrattade så mycket. Tänk vad enkelt det kan vara att få folk att må bra. Härligt!