Yes folket, he's back! Och jag har ont i kinderna och har väldigt svullna, sönderpussade läppar...

Min lördag kan sammanfattas med ett ord - DANS. Dans, dans, dans, dans heela dagen. Eller egentligen inte hela dagen. Jag var ju bara med på ett nummer i ett program på drygt två timmar så jag kan även sammanfatta dagen med ett annat ord - DÖTID. Men jag fick prata mycket med min prins som nu, ÄTNLIGEN, är hemma. Tills min mobil dog vill säga. Jag var på Vågen från nio på morgonen till nio på kvällen då jag smet från tackningen och sprang hem och duschade och packade. Sen blev det en asgod middag hemma hos min kära mormor innan jag gick till bussen. Ni trodde väl inte att jag skulle sova hemma?
Men starten på den resan blev lite sådär eftersom 58:an jag skulle ta var en kvart försenad. Jag hann bli rejält stressad och ängslig innan den till slut kom. Behöver jag säga att jag hade feta smilet från öra till öra när jag gick den korta biten från bussen till hans hus? När han väl öppnade dörren hade jag nog kunnat explodera! Vi stod länge, länge och bara kramades, pussades och log. Och han hade köpt presenter till mig, I love it! En vit t-shirt med ett tryck av ett trumset size större, just the way I like it, och en urgullig temugg som ser ut som en giraff, so CUTE. Nu kommer jag bli glad varje gång jag tar en kopp te vilket blir väldigt ofta, åtminstone varje morgon. Han skrattade gott när han fick sina tre Daim och så blev det mer kramande. Så mysigt att äntligen få ligga på hans axel igen!

Vi vaknade tidigt igår och gick upp för att äta frukost vid halv nio. Klockan tio gick vi ut genom dörren till det fina sommarvädret, jag i min nya t-shirt och beiga shorts som för övrigt matchade mina ben alldeles förträffligt. Dom hade ungefär samma färg nämligen. Vi tog en promenad ner till Fagervikssjön, genom sandtaget och skogen. Det var några smågrabbar på cyklar nere vid bryggan men dom försvann ganska snabbt när vi kom ner. Vi badade fötterna i vattnet men man kände inte så mycket eftersom dom snabbt domnade bort av den extrema kylan. Sen satt vi bara på bryggan i solen och kollade på en ascool fågel, en slags and (I think?) som dök ner under vattnet och sen dök upp igen tio meter längre bort. Varken jag eller mister hade sett en sån förut. Efter ett tag fick vi slita oss för att gå tillbaka hem. Vi lagade lunch och sen var det dags att åka iväg på fotbollsmatch med B-laget. En match som slutade med en vinst, 2-3. Jag hade ganska mycket träsmak i min stackars rumpa och jag fick även lite sällskap under matchen av en neongrön spindel som flög in i mitt hår. Jag fick lite panik, min krypborttagare var ju på planen, men jag lyckades knäppa bort spindeln och bad till gudarna att den inte hade spunnit en tråd till mitt hår så han skulle komma klättrande tillbaka efter ett tag. Efter matchen, som för övrigt var i Salem, bar det iväg hemmåt. J tog en dusch och sen blev det middag. Jag blev som vanligt smockmätt och när jag hade ätit klart kändes det som om någon hade slagit mig med en klubba i huvudet, jag var dödstrött. Så även mister så vi satte på en film som jag inte tror att någon av oss såg mer än tio minuter på innan vi somnade sött i varandras armar. Som tur var, eller kanske olyckligtvis, hade vi kommit ihåg att sätta larm så jag skulle hinna med bussen. Jag blev asirriterad på vägen hem eftersom jag hade fått äran att få åka med Mr. Busschauför Ryckig. Dessutom var det varmt som satan i bussen! Lätt illamående men lättad fick jag hoppa av bussen ut i den ljumma sommarkvällen. Efter en snabb, iskall dusch fick jag krypa ner mellan lakanen i vårt svala rum.