Ännu en dag ej värd att berätta om, men jag gör det ändå, tihi!
Det skönaste som finns just nu, när Mr.Handsome's not around, är känslan jag har när jag vaknar upp på morgonen. Det är så pass varmt ute nu att vi kan ha fönstret öppet några centimeter och det är underbart. Man vaknar lagom utsövd i sin mjuka säng eftersom det är sovmorgon, i ett behagligt dunkelt rum under ett varmt täcke. Täcket har alltid en tendens att vara lite för varmt så jag vaknar alltid med ena benet utanför. Det ger en sån skön känsla, den varma känslan som råder under täcket blandat med den behagliga känslan av lite kall bris från det öppna fönstret på mitt ben. Mycket känsla blev det, men det går inte att beskriva. Supermysigt! Jag tror att jag blir lite påverkad av våra romantiska gardiner vi har i rummet just nu, genomskinlig spets. Det finns dock en sak, eller person, som fattas och jag tror ni kan gissa vem. Mr. Handsome ofcourse! Det är så mysigt att sova med honom. Speciellt om han har varit uppe och gått eller av någon anledning varit utan täcke (a) ett tag och är alldeles kall när han kryper ner. Då tar jag honom hårt i min famn för att värma den frusna kroppen så mycket som möjligt! Dessutom är det en alldeles utmärkt anledning att ligga tätt, tätt ihop. Det kan ju bli lite svårt ibland eftersom man kan bli lite varm av att dela täcke med en braskamin. Superfiffigt att ha på vintern för övrigt!

Har för övrigt pratat med ponken idag igen. Det börjar ticka uppåt med messen nu, jag hoppas verkligen inte att han kommer få en alltför hög räkning! Det märks att det börjar bli svårare och svårare att hitta på olika sätt att säga att jag saknar och älskar honom på. Ni förstår, jag vill inte vara för enformig, då känns det inte som att det betyder något speciellt. Jag tror att jag lyckas ganska bra och så även Mr.H. Jag får i alla fall feta smilet från ena örat till det andra när jag läser dom. Idag messade han godnatt två gånger. Han har, som han så fint formulerade sig, "råkat" läsa ut tre böcker under resan hitills. Han läser i princip aldrig, inte vad jag har hört i alla fall, men så fösvinner tre böcker bara sådär på ungefär tio dagar. Tänk vad roligt det kan bli! Jag som älskar att läsa. Vi kan bli ett sånt där gulligt par som tar fram sina läsglasögon och sitter och läser tillsammans med varsin katt i knät på verandan. Jag med en romantisk kärlekshistoria och han med en äventyrsbok, how perfect is that? Fast å andra sidan, mabye not. Jag föredrar min mister precis som han är. Och det där med att läsa tillsammans, är vi pensionärer eller? Nixpix... Heta fria ungdomar, det är var vi är! Och imorgon är det vår två månadersdag, yey!

På tal om imorgon så blir det en kalasdag som heter duga. Först blir det en visit till farmor och farfar i Tullinge eftersom farmor fyller år och sen bär det av hem till Robin som ska ha sitt efterlängtade artonårskalas. Happening of the year! Det ska bli buskul. Fast det jag ser mest fram emot är maten vi ska bjudas på, robins indonesiska kyckling. Så otroligt god! Men jag ska hålla mig i skinnet och inte äta så satans mycket som jag alltid gör. Jag ångrar mig alltid efteråt när min mage är stor som ett hus! Jag ska äta långsamt och verkligen njuta av varje tugga, yes. Mycket trevligt folk som ska komma också har jag hört plus lite läskiga människor, men jag klarar mig nog. Tråkigt att mister inte kan vara med, men vi ska ju grilla hos Robin hela sommaren har vi ju sagt så han får hålla sig tills dess. Han får ju i alla fall hälsa pussar till R via mig, längre än så sträcker jag mig inte.

Nu är det snart dags för skönhetssömnen, man vill ju inte se ut som en skata imorgon! Nattinatt!