Exakt 00.00 sjöng jag lite Ja må han leva för Joakim som blir man idag. Han fyller nämligen hela arton år! Och bara för att det var en sån stor dag så fick han även kärleksversen, fast den hade han fått i vilket fall som helst.
Busfröt is growing up...

NU ÄR DET LOOOV!
Jag ska sova, det är ett som är säkert. Eller, jag ska ligga vaken lika längre på nätterna som jag gör i vanliga fall, men jag får ju i alla fall sova längre på morgonen. Yeyyeyyey!

Igår efter skolan så gick jag och mötte sötnosen och så tog vi bussen mot Arena. Den blev full som vanligt, dom lär sig aldrig att man ska ta långa bussar vid vissa tider när man ska förbi gymnasiet, så vi fick stå. Men det gjorde mig ingenting, jag och joakim fick stå riktigt nära varandra för att inte ramla omkull i svängarna, och det är alltid mysigt att få stå tätt. Väl framme blev det, fjärde veckan i rad nu nästan tror jag, kebabtallrik till joakims stora förtret. Nästa gång ska jag hjälpa dig att tvinga middagsgruppen att äta thai, I promise! Jag satt och sällskapade med grabbarna till tio över fyra då det var dags för mig att gå över till gatan till kulsturskolan. Båda mina låtar gick bra och efteråt fick jag springa ut till bussen för att åka vidare till nästa ställe, kyrkan. Jag och Annelie fick köra igenom några gånger och jag kan medge att vi båda var lite nervösa. Men Joakim kom för att hålla i min lätt svettiga hand så jag klarade mig fint. Själva sjungandet gick bra förutom en liten kråka i halsen som kraxade till på refrängen men det var det ingen som hörde fick jag veta av Annelies pojkvän efteråt. Han hörde nämligen att det brusade till i högtalaren en gång men aldrig min kråka, tur det. Resten av showen satt jag verkligen och mös i mörkret med en betryggande arm över mina axlar. Man ska ju inte synda i kyrkan, men jag kunde inte låta bli så det blev nog några pussar och kyssar när ingen såg....
Efter showen åkte jag och joakim bussen hem till mig och traskade sen vidare ner till hembygdsgården för att vänta på 858:an. Det var riktigt kallt så vi fick stå och värma varandra så gott vi kunde. Jag blev varm av allt, högst ofrivilligt (!), kittlande som han lyckdes med trots att jag hade en tjock tröja och en jacka utanpå det. He knows my spots, om man säger så. Men jag ska ge igen någon dag, mark my words!

Idag har jag äntligen fått redovisa min bok så nu är den tyngden off my shoulders vilket känns skönt. Det gick ganska bra också, jag hoppas att Monica gillar mitt brev bara. Lunchade med grabbarna och joakim och det märks att Robin är tillbaka, mobbningsnivån har nog aldrig varit högre nu. Alla mot lilla ensamma mig, J gör så gott han kan med att försvara mig men jag ser nog hur han skrattar åt mig i smyg. Nu har han åkt ner för att fira födelsedag med släkt och vänner, back on sunday. Då är det konsert som gäller för hans del och på måndagen ska jag och familjen träffa Viktoria men sen är resten av lovet vårt! Det har han minsann lovat mig, and there's nothing I would rather do....