Här har det minsann pluggats så det nästan har rykt från den snabba pennan på blocket! Okej, kanske inte riktigt. Men jag har pluggat det jag skulle idag i alla fall. Duktig Amanda!

Utvecklingssamtalet gick bra i alla fall men ikväll så slog nog jag, Micke och mami alla rekord. Vi satt nämligen i en timme och tjugo minuter. Och nej, det är inte för att jag är värsta problembarnet, tvärtom. Men jag tror att Micke har en liten thing för mig mamma, eller han verkar i alla fall tycka om att sitta och prata med oss. Allt var som jag hade tänkt och förväntat mig och jag fick dessutom reda på att jag får MVG i Kör A, yey! Tur var väl det eftersom kör är så grymt kul. Ni som läser detta och går på Nynäshamns Gymnasium tycker jag ska ta och gå och anmäla sig till Kör B som kör igång i trean. Det är jättekul och man behöver inte har gått kör A innan. Fritt fram för vemsomhelst alltså. Ni får gå till Marianne som sitter i rummet längst ner i expeditionen och skriva på en lista som finns där.
joinajoinajoina....

Dagen i sig har väl varit okej. Jag "vilade ögonen" idag på bussen på vägen hem efter skolan och höll på att missa min station. Jag fattar inte, jag vaknar på alla stationer förutom min egen? Nästa gång ska jag sätta ett larm eller något så telefonen ringer ungefär när jag ska vara framme, det borde göra susen. När mamma och jag skulle åka hem från samtalet så stod vi och väntade på bussen från Kvarnängen. Det är meningen att den ska åka in till Nickstahöjden först och sen skylta om och åka mot Sandhamn. Vår kära busschafför glömde tyvärr bort det. Jaja, tänkte vi, han vet väl vart han ska. Men nej, det visste han inte. I korsningen vid Filmkedjan fick vi nämligen åka tillbaka till Nicksta för att se så att vi inte hade åkt ifrån någon. Och det hade vi inte, förutom en slö tjej som ville åka från backluravägen och en station längre in på backlura. Så det kändes som att vi åkte tillbaka liite i onödan. Vi kom i alla fall hem tio i åtta och då hade Lina middagen klar. Jag åt, duschade, pluggade och nu sitter jag här.

Jag är lite smått nervös eftersom jag inte bara ska sjunga på kulturskolan och i kryrkan imorgon, jag har även terminsuppspel i skolan också. Ni förstår, det är så här att varje år så får vi esteter spela upp eller sjunga något för lärarna. Man gör det man vill men de flesta brukar välja att framföra något på sitt första instrument, i mitt fall sång. Jag ska sjunga en sång som jag inte har fått sjunga ordentligt på tre veckor eftersom min lärare har varit olyckligt sjuk på sista tiden. Den heter Cry me a river och kom på 50-talet. Det är en jazzig låt som sjungs av en tjej, det är inte den poppiga Justin Timberlakelåten. Meningen med uppspelet är att lärarna ska få se om man har utvecklats något under det gångna året så egentligen är det ingen big deal. Men jag blir tydligen asnervös ändå. Konstigt....
Önska mig lycka till!