Eken cup är nu officially over för vår del. Väldigt tråkigt men också liite skönt. Viktoria frågade mig precis vad jag skulle säga om någon kom och sa till mig att värma upp till en match... STICK OCH BRINN!

Fredagen var mucho trevlig även om jag och sandy kom i säng lite sent, närmare bestämt klockan tre. We blame the coffe! På lördagen var det samling i HHK-tältet klockan kvart över tolv och första matchen gick av stapeln tjugo i två. Vi hade fyra gruppspelsmatcher, alla på samma dag. Bland annat en mot sorunda. Jag vet vad ni tänker! Men jag kan säga att vi var laid back den här gången. Och så går vi och vinner i alla fall! Himla trevligt om ni frågar mig, en vinst mot sorunda sitter alltid fint. Det var även den enda vinsten för dagen men vi lyckades ändå komma bäst till i B-slutspelet genom att komma trea i gruppen.
Hela lördagen var det "fint" väder. Eller det var hur molnigt som helst, riktigt svarta moln, men vi klarade oss hela tiden från regnet. Men så lagom till den sista matchen, tjugo i sex, precis när domaren blåste igång matchen, öppnade sig himlen och det kändes som att man stod i duschen. Det var så hemskt! Vi var genomblöta på fem minuter och det gick helt enkelt inte att spela handboll, snarare lerboll. Skulle man skjuta eller passa så fick man göra det med två händer om det skulle bli ordentligt och man fick akta sig för de största vattenpölarna. Våran hjälte, målisen Natta, klarade sig dock inte undan. Hon gör en dubbelräddning men lämnar retur till motståndarna som hivar iväg bollen och jag är helt säker på att bollen ska gå in i mål eftersom Natta ligger på marken efter de två senaste räddningarna. Men så kommer hon flygande från ingenstans och gör värsta fotbollsmålvaktsräddningen innan hon landar i vattnet med ett stort splasch så leran flyger. Men jäklar vad stolt hon såg ut efteråt! Så great!
Efter matchen skyndade jag och sandra in i hallen, i brist på annat omklädningsrum, för att göra ett snabbt public change till torra kläder innan vi fick skjuts hem av hennes gudomligt snälla farfar. Väl hemma blev det en lång, varm dusch och en asgod grönsaks/skink/räkrulle till middag som sandys mor hade köpt. Behöver jag säga att det var skönt att gå och lägga sig sen? Divine!

Idag blev det uppstigning lite tidigare, klockan åtta, och jag måste medge att det var jobbigt. Vi vann dock kvarten mot Trollhättan vilket betydde en ganska lång lunchrast innan semin så vi var ett gäng som drog en kebab. Det var ett tag sen jag åt kebab... ASGOTT! Jag var ganska taggad inför semin då vi fick möta finska Sparta men den matchen gick åt skogen. Eller, den var inte dålig, men vi förlorade med 10-8. Och gissa vad vi hade för slags domare? Polska såklart! Om vi får polska domare nästa år så tänker jag strejka! Eller i alla fall kräva att vi får ett par andra, humf...
Efter att ha kollat på syrrans match och hämtat grejer hemma hos sandy åkte jag hem och har bara suttit framför teven i princip hela tiden. Det blev ett inhopp i duschen också. Men jag känner att det är farligt att sitta ner för när jag reser mig upp så kan jag liksom inte veckla ut hela kroppen ordentligt. Jag kutar med ryggen och går väldigt stelt med smått böjda knän för att minimera smärtan. Jag och hampe pratade idag om att killar är så stela och oviga och jag var så stolt över att jag kan sitta skräddaren men inte han. Om någon skulle säga åt mig att sitta skräddare nu så skulle jag nog inte ens komma ner till golvet, än mindre komma upp. Och lägga ena benet över det andra? Mission impossible! När jag skulle sätta mig i soffan frågade jossan om jag var gravid eftersom jag tog stöd från armstöden för att inte benen skulle behöva ta någon tyngd. Väldigt roligt...

Man säger ju att om man har träningsvärk så är det bästa sättet att få bort den att röra på sig ännu mer, typ löpa. Vilken tur för mig! Tjugo i två inatt kommer nämligen mormor och morfar och hämtar mig för min första arbetsdag. Jag ska cykla bort min träningsvärk! Eller så kommer jag inte komma upp ur sängen alls imorgon. Har ni inte hört av mig på en vecka så vet ni vart ni kan hitta mig i alla fall... Håll tummarna!