Idag har vi haft likvaka hemma hos oss. Ni kanske inte tror mig men det är inte så farligt som det låter. Just nu ligger det en död fågel i en glasslåda ute på vår balkong med ett numera släckt ljus bredvid. Nu undrar ni kanske vad som hänt? Jag är ingen fågelmörderska, på hedersord! Men min katt är... Det gick till på detta vis:
Mamma kom upp från tvättstugan med Molle (the murderer!) i släptåg. Som vanligt när han kommer in nuförtiden så istället för att gå och kolla om han har mat i skålen så går han istället in i vardagsrummet och jamar non-stop om att han vill ha mat. Jag satt vid köksbordet och pluggade teori och tänker smått hatiska tankar om det lilla livet. Efter kanske en minut hör jag hur Molle börjar jama konstigt och då skriker Lina till. Han kommer nämligen gående från vardagsrummet med en sprattlande fågel i munnen. Mamma får skrika på idiotkatten och bokstavligt talat bända ur den stackars fågeln ut Molles grepp. När hon till slut lyckas är fågeln redan död, bruten nacke med lite blod som sipprar ut ur näbben, och Molle bara går lugnt därifrån, in till köket och sätter sig vid sin skål för att äta. ÅH! Jag vet ju att det beror på hans instinkt, stackarn kan ju faktiskt inte rå för det, men man blir lite smått chockad. Vad jag inte förstår är hur han kunde fånga en fågel på vår balkong bara sådär. Det är ju inte direkt så att en fågel ser Molle och kommer och sätter sig bredvid honom frivilligt på golvet. Stackarn...

Idag kom mister och hämtade kameran och "lite" filmer som jag har lånat av honom. Det blev en liten pratstund innan det var dags för honom att dra sig hemåt igen. När det blir dags att få tillbaka klara skivor är det nog min tur att åka ut till honom, han har bara kommit ner till mig hela tiden. Lite rättvist måste det ändå vara! Har jag tur kanske jag kan smygbada i hans pool när inger ser. Fast han lär väl förstå när han hör valrossplasket som följer mitt "smidiga" ihopp. Får nog ta och öva lite på det där... Resten av dagen har i alla fall spenderats ute på balkongen i solstol med bok i högsta hugg. Jag kände mig lite extra vågad och solade faktiskt topless. Det är ju ingen som ser tänkte jag, jag är ju högst upp i det högsta huset. Mamma sa när hon kom hem att jag ska akta mig för vår (manlige) granne som är den enda med perfekt utsikt över vår balkong. Hon hade visst råkat ut för lite småkikande från hans franska balkong tidigare. Får nog se mig för litegrann nästa gång...
Förresten, är inte det ett utav de mest romantiska orden som finns? Fransk balkong. Det låter så härligt på något vis. Kanske bara för att det heter just fransk balkong. Jag börjar tänka på sommar med en sval bris som sveper in genom den öppna balkongdörren. En kvinna sitter och äter frukost, croissenter med choklad och svart kaffe, medan hon röker dagens första cigarett iklädd en tunn morgonrock. Utsikten består av Eiffeltornet borta vid horisonten...
Värst vad det blev målande beskrivning nu då... Jag skyller på Monica, vår svensklärare, det är hon som tjatar på om bildbeskrivnig, diktanalyser and so on. Det är hon som har skadat mig. Men ni kan ju alltid hoppa över om ni inte orkar läsa, det skulle nog jag göra. Men det är skönt att skriva av sig, I like it.
Vart var vi nu då? Jo, fransk balkong. Superhärligt! En framtida dröm kanske? Att bo i en charmig, romantisk tvåa i Paris, städernas stad. Med en fransk balkong och en tunn morgonrock.

Och nu frågar jag er. Hur låter svensk balkong? Inte lika mysigt? Didn't think so!