Nu ligger nog min sköna och sover i sin mans armar. Klockan tre bär det av till spanien, Barcelona, för hennes del. Hon är borta en vecka men efterso jag åker på söndag så kommer vi inte träffas förrän på Åland. Det är fucking too long! I need my sandy...

Idag övningskörde jag med Yvonne's för första gången. Jag var sjukt nervös innan och jag fick en lärare som är väldigt snäll men även väldigt bestämd. En sån som jag gärna backar undan lite för. Men allt gick som en dans och hon sa att om jag fortsätter i den här takten så kommer jag att ha körkort på nolltid vilket känns väldigt skönt. Nu blir jag sporrad att plugga teorin. Mindre än en månad kvar nu...

Efter körlektionen tog jag mina spagettiben (man känner verkligen hur man har suttit och spänt sig i bilstolen) till bussen och styrde kosan mot VH och sandra. Vi tog en liten tripp till handen eftersom sanra fortfarande inte hade gett upp hoppet om att hitta en par skor. Det är dock ganska svårt, bruden har nämligen storlek 35-36 i skor. Skorna på vuxenavdelningen blir därför ofta för stora medan skorna på barnavdelningen (om hon nu hittar några) är för små. Hon hittade inga skor idag heller, poor thing. Men hon kom hem med fyra nagellack istället så hon kände sig nog ganska nöjd i alla fall. Jag fick en lite present, ett par väldigt fina örhängen i form av ett par hörlurar och en LP-skiva som ett litet tack för flipflopsen som hon fick av min mamma. Dear sandy! Vi gjorde sällskap med hampe på bussen hem och gjorde en mumsig kycklingsallad. Undrar varför jag alltid rullar när jag har ätit hos sandra? Känns nästan som att vara på Åland... Vi invigde några av hennes lack, inte hampus dock, och sen for jag hem till mamma och morotskaka.

Nu väntar tidningarna och dess prenumeranter på mig. Näst sista dagen nu! Fy vad jag ska njuta natten till torsdag, min första jobbfria natt på fem äckliga veckor. Guld värt!