Ljumma, ljusa sommarkvällar i mitt hjärta

Det är en perfekt kväll ute. Sitter jag och blundar så kan jag nästan tro att jag är utomlands i ljuvliga Grekland.

Efter jobbet tog jag tuben och promenerade den lilla biten hem till Karin från solna centrum. Redan då var det superskönt i luften, svalt men inte kyligt trots de små vindarna som blåste förbi då och då. Väl hemma var maten helt klar så det var bara att gå ut och sätta sig på en gång. Lax, kokt potatis, romsås och sallad. MUMS! Det är skönt att sitta på Karins balkong, det händer grejer runt omkring hela tiden. Jag får höra om pappa som har råkoll på caféet nedanför och grannarna som aldrig har sina lampor tända eller persienner uppe. Solen är på väg att gå ner över taken, klockan nio försvinner den helt får jag veta, och alla har liksom lugnat ner sig. Kvällen har kommit och man har inte bråttom någonstans, nu finns det ingenting man måste göra. Vi sitter därute ganska länge och ser hur solen går ner och på luftballongerna som glider förbi. Jag tänker på Peters historia om sin flygtur som han fick i present av sin Oscar. Vad mysigt det skulle vara att stå däruppe och titta ut över vackra stockholm i skymmningen. Men också hur läskigt som helst! Man är ju så utlämnad däruppe som Karin sa. Och jo, det kan jag hålla med om. Var är säkerhetsbältena?
Efter ett tag kilade vi in, jag tog en dusch och sen slog vi oss ner i soffan med ännu en Engströmsspecialitet: fruktsallad, vaniljglass och hemmagjord chokladsås. Det är säkert fleras men det har vi ätit så länge jag kan minnas. Jag tänker nästan alltid på papi när jag äter hemmagjord chokladsås. En deciliter av allt. Världens enklaste recept. Men se till att vispa hela tiden så att den inte bränner fast i botten. Det blir så jobbigt att diska då.


Det är dagar och kvällar som igår som får mig att känna mig lite vuxen. Jobba, åka hem ensam genom stan och äta en mysig middag på balkongen. Nu åt jag ju inte ensam men det behöver man inte göra varje kväll när man bor själv heller. Jag tänker tanken. Tänk om jag skulle våga söka musikfolkhögskola uppe i Umeå, komma in och få känna på hur det är att bo ensam ett tag. Det är ju några mil från lilla Nynäs. Men jag skulle inte vara helt ensam, jag skulle få ha världens bästa grabbar med mig. Kanske i lägenheten eller studentrummet bredvid? Jag skulle ha så grymt kul! Få hålla på med det jag tycker väldigt mycket om med personen jag tycker väldigt mycket om. Vilken dröm.
Om jag vågar...

2008-07-25 | 08:48:45 | | 0 Kommentarer


Kommentarer från er söta läsare.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback