Det var ju ett tag sen nu, nästan en vecka, men jag måste ändå berätta om jazzfestivalen. Det var såå grymt!

Fröken Vik och jag mötte upp på centralen och fortsatte sen till fots bort till skeppsholmen, där moderna museet ligger ni vet. En riktigt skön solskenspromenad i ett lite blåsigt stockholm. Väl framme kunde vi trava rakt fram till kassan med våra biljetter, få våra röda sthlm jazz-band och stiga in genom grindarna. Vi scannade av stället och delade sen på en lyxig langos (så jäkla gott!) i väntan på Vik's kompis Erica som skulle komma direkt från jobbet. Det första bandet satte igång klockan fyra så jag och V tog plats i backen sittandes på våra jackor och lyssnade. Det var skön jazz, sån som faktiskt går att lyssna på, och sångerskan var grym. Någon att se upp till? Erica dök uppoch vi tog oss en liten dricka i den soliga backen. Cider för mig nu när man är arton och allt, hihi.
Jag hade under kvällen slängt iväg ett mess till Steve med frågan om inte också han skulle spendera kvällen på skeppsholmen och jomen visst, det skulle han ju! Så råkade jag springa in i honom, felix och micke, mucho trevligt.
Innan den här kvällen hade jag bara hört talas om namnet på bandet Tower of Power. Jag är glad att jag fick se dom för fyfabian vad grymma dom var! Dom spelade inte jazz utan riktig, hederlig funk/soul och det var så bra! Ingen i publiken kunde stå eller sitta still, inte vi heller. Tower of Power är defenitivt något som kommer spelas på min mp3 i Thailand. Vi fick även se det stora dragplåstret för dagen, Mary J Blige, och jag måste säga att även hon var sjukt bra. Och hon spelade min favis, Just fine, och då kunde man verkligen inte stå still!
Över lag så var det en sån härlig känsla att sitta där i backen och lyssna på skön musik med ett mycket trevligt sällskap i den ljumma sommarkvällen. Supermysigt! En utav de bästa födelsedagspresenter jag har fått måste jag säga.
Tack snälla Viktoria!

Efter Mary blev det hemgång och min snälla papi skjutsade mig och grabbarna till VH innan han vände in till solna igen. På bussen fick vi sen träffa ett gäng utmattade, hesa maidenfans som kom direkt från konserten inne på stadion. Vissa utav knäppisarna hade tältat utanför ingången sen måndagen och detta var på en onsdag. Att dom orkar. Men vad gör man inte för att få se sina stora?