En tidsoptimist, det är jag det. Jag har missat tåget till träningen. Men inte på grund av att jag gick hemifrån försent så jag missade det. Nej, det berodde på att jag trodde att det skulle ett gå ett tåg halv åtta men nu så har det ju såklart visat sig att det inte gör det. Så för att komma i tid till träningen hade jag fått lov att ta sjutåget. Och vad är klockan nu? Låång över sju i alla fall. I panik kollade jag ifall det skulle gå någon buss. Yes, en 848 kl 19.30 från stationen! Jag slänger på mig tröjan, snor åt mig mammas busskort och rusar mot dörren. Kollar tidtabellen en extra gång. Skitbussen går ju bara till Spångbro! Halvt gråtfärdig och i panik ringer jag till pappa. Kanske kommer jag bara liite försent om han ilar från solna nu och hämtar mig? Men så kommer jag på, han ska ju hämta Jossan från hennes träning och skjutsa hem. Henne kan han ju inte bara strunta i. Gråten är nära och jag darrar lätt på rösten när jag pratar med papi. Så kommer jag på, om jag tar åttatåget så kommer jag bara max en kvart försent vilket betyder att jag hinner värma upp i alla fall. Halltiden börjar ändå inte förrän nio och det är det som är det viktigaste. Jag avslutar lugnt samtalet med papi. Tur att jag inte drabbades av panik huh? Nu ska jag gå på toa och sånt så att jag kommer iväg i tid. Om jag missar det här tåget så är jag rökt på riktigt...

Och jag har glömt att berätta det viktigaste som har hänt på hela dagen, silly me. Rebecca "Negern" Sundqvist kom hem från Turkland! Nu är vi fullbordade i skolan, let the fun begin!

Idag har jag även samlat vuxenpoäng genom att följa med kära Robin och Kristian och veckohandla på Kvantum. Sen fick jag skjuts hem. Jag älskar att dom har körkort och bilar!