Nu är den näst sista showen avslutad vilket är skittråkigt rätt ut sagt! Jag vill ha meeer! Det är så grymt kul, jag fattar inte hur en timme och en kvart kan bara springa förbi sådär. Rätt var det är så är det min tur, näst sista låten, och jag vill aldrig att det ska ta slut. Fan vad jag ska försöka få stå på scenen när jag blir stor, det är en så otroligt häftig känsla! Jag har faktiskt (helt ärligt nu!) inte varit nervös inför en enda show den här veckan, det har bara varit roligt. Jag är så lättad över att det är ett helt år kvar med det som jag (nästan) älskar mest i hela världen, nämligen sången och musiken.

Uschi, nu har jag varit sådär olydig igen. Jag skrev i det förra inlägget att jag skulle plugga eftersom jag har en redovisning imorgon. Jag gjorde sååå mycket, inte! Det är så dumt, så dumt, men nu är det som det är så det får väl gå bra ändå. Det tror jag att det gör, tur att jag har så lätt för engelska. Fast jag borde nog sluta tänka så eftersom jag ligger på starkt VG i engelska just nu. Jag har alltid haft så lätt att få vad jag vill ha i alla ämnen men så kommer B-kurserna och förstör allting. Nu måste, ska, jag jobba hårdare! Hejaheja!

Imorgon blir det upp tidigt som gäller, redan kvart över sex, för att åka tidigare till skolan. Jag ska nämligen göra J sällskap på "hans" plats och det är så mysigt att få krypa ihop med honom och blunda ett tag i den mjuka soffan. Jag hinner nog kolla igenom engelskan lite då också. Ser ni, allt lyckas alltid lösa sig för mig.
Eller i alla fall nästan....

Think sad thaughts, sad thaughts, sad thaughts....