Min mamma frågade mig precis om jag ska upp halv sju som vanligt imorgon. Ja, svarade jag. Men sen tänkte jag efter litegrann... Vänta! Det är ju onsdag imorgon. Och onsdag betyder sovmorgon! Inte lika lång sovmorgon som alla andra tvåor på skolan som har till halv tolv, jag har nämligen till klockan tio, men det är ju i alla fall alltid något. Dessutom har jag sånglektion då, vilket jag inte har haft på 5 veckor så det blir defenitivt kul. Mer jazz, just the way I like it!

Träningen idag var minst lika hemsk som igår, fast roligare. Vi fick hålla på med boll hela tiden och det gör på något konstigt sätt att man alltid orkar springa. Först hade vi lite egna övningar och sen fick vi spela match mot 89grabbarna resten av träningen. Jag blir lika full i skratt varje gång, deras bortförklaringar till varför det går så dåligt är alltid lika roliga. Efter träningen fick jag och Josse gå i väldigt snabbt tempo för att hinna med tåget eftersom vi drog över på tiden och precis när vi kom ut på perrongen så rullade tåget in. Jossan och hennes polare satt på tåget i västerhaninge så jag fick sällskap och även skjuts hem senare vilket var väldigt skönt. Jag har nämligen fått världens träningsvärk som bara blir värre och värre. Jag blev glatt överraskad när jag vaknade imorse utan att känna någonting i mina lår, förutom att jag vara liite stel. Men ack så jag bedrog mig! Ju längre dagen har gått, ju mer träningsverk har jag fått. Och inte bara i benen utan även i hela ryggen och axlarna. Kristian försökte massera mina axlar idag men jag skrek så mycket att han fick sluta. Han "råkade" nämligen hitta muskelknutar som han "råkade" komma åt hela tiden. Painful!

Nej, nu ska jag gå och krypa till kojs så att jag får utnyttjar min sovmorgon så mycket jag kan. Nattinatt!