Igår blev en måndag precis som alla andra jävliga måndagar. Lång, seg dag fast jag var faktiskt inte så otroligt trött som jag trodde att jag skulle vara. Det kanske hjälpte att vi hade kör istället för gemu vilket är roligare. Så jag blev lite peppad till mitt prov och var väldigt optimistisk. Jag tänkte att jag skulle sitta och skriva 45 minuter max men så blev inte fallet. Jag satt i en timme & 45 minuter! Jag förstår inte hur man kan sitta så länge... J frågade hur många sidor jag skrev men det säger jag inte här. En liten uppsats skulle man nog kunna säga. Jag är inte ens säker på att jag kommer få MVG så det mesta jag skriver är nog bara skit. Dom säger ju kvalitet före kvantitet och det är nog inte riktigt min starka sida.
På träningen igår hade vi bara fys, otroligt jobbigt! Jag vet, jag har sagt att jag vill få kämpa och känna mjölksyran i benen men det är mycket lättare att säga det än faktiskt känna den. Jag var död efteråt och kunde varken gå neför trappor eller backar för mina lår pallade inte trycket. Men det är den där känslan efteråt, när passet är slut och man kan pusta ut, som är så underbar. Känslan av att verkligen ha gett allt och pumpat ut all kraft man kan. Då är man duktig. Efter träningen tog vi som vanligt promenad till bussen och timade den perfekt, den körde upp precis när vi kom fram till busstationen. Alla fyra slängde sig ner på sätena och ingen av oss orkade säga speciellt mycket. Väl framme i västerhaninge sa jag och Sandy farväl till Josse och Carro och begav oss ner mot tåget. Vi stannade och pratade som vanligt för att utbyta det senaste och vi fick oss några goda skratt. Sen satte jag mig på tåget och pratade med J tills min dummobil dog vid Ösmo. Kvällen gick i snigelfart, jag orkade inte göra något speciellt fort men vid elva låg jag i alla fall i sängen med J på nytt i örat. I början flöt det på bra men det blev bara segare och segare eftersom jag var dödtrött och han satt och kollade på Scrubs. Men det är alltid roligt att få höra myspellen skratta och prata för sig själv. Vid tolv lade vi i alla fall på igen och jag somnade på två röda. Jag tror inte att det tog så lång tid för mannen att somna heller. Han skulle egentligen behöva ett lov till att sova ut på och använda till att vänja sig av med timmen vi förlorat och med att gå upp tidigt igen. Tänk vad skönt det skulle vara...

Hitills har min tisdag varit som alla andra tisdagar. Dans på morgonen som faktiskt gick riktigt bra och det var kul eftersom vi faktiskt jobbade för en gångs skull. Men det var bara så att vi ska kunna vila på hela nästa lektion, vi är nämligen smarta brudar vi. Efter dansen, och många otroligt roliga idéer, gick jag ner till teknikland för att göra en helt värdelös enkät. Jag, Kristian och Robin gick sen till vårt klassrum för att "jobba" men det råkade inte bli så. Vi satt och pratade med Monica istället. Nu börjar allt närma sig medstormsteg! I helgen åker jag iväg på cup till Sundsvall, nästa måndag har jag två genrep: kör och musikal, samma vecka börjar alla musikalföreställningar, veckan därpå är det körkonsert som jag ska försöka vara med på, sen är det esteternas dag och efter den är det bara en månad kvar tills skolan slutar. Tiden kommer springa ifrån mig! Men det ska ändå bli roligt att få uppträda så mycket, funfunfun. Vips så kommer jag ha ett långt, underbart sommarlov framför mig att spendera på bästa sätt, framförallt med J. Can't wait!

Ready to run.....