Ikväll funderar jag på följande. Normer. Dumma sådana. Stod i duschen och upptäckte för sent att ja juste, man borde kanske ta och raka sig under armarna. Börjar bli lagom buskigt liksom. Tyvärr så ligger min rakhyvel i skåpet ovanför handfatet och det blev ett alldeles för stort projekt att kila dit, halvblöt och hämta den så det fick vara. Buskigt alltså. Men jag vet att om jag kommer bli varm imorgon och ta av mig tjocktröjan så kommer jag att tänka mig för en gång eller två innan jag lyfter en arm eller två upp mot taket. Och om jag nu mot förmodan skulle göra det så skulle jag säkert säga något i stil med "ursäkta mina håriga armhålor". Men varför? Jag vantrivs inte sjukt mycket med att det är lite hårigare än normalt. Om jag inte blir tvungen att eventuellt råka visa det för då kan någon tycka att jag är äcklig. Pisstråkigt, eller hur? Ibland känner jag för att raka mig under armarna, för att JAG vill det. Varför kan det inte alltid vara så liksom. För i detta fall lär det ju inte vara så att jag inbillar mig att det kan finnas folk i min omgivning som tycker att det är lite sunkigt med håriga armhålor. Tänk bara kallabaliken kring den håriga armhålan på fotot från Melodifestivalen. Jävla tidningar tänker jag nu, som blåser upp det så otroligt. Och så blir jag lite sugen på att sluta raka mig för att framtid bara för att kunna trycka upp mina armhålor i ansiktet på folk som ska ha åsikter och tala om för mig att så kan man minsann absolut inte ha. Man ska kunna välja, utan att känna obehag och behöva stå på sig till höger och vänster stup i kvarten, vare sig det valet är rakat eller orakat. Hur kommer man dit?

 

Från en sak till en annan, det här säger Håkan ikväll.

Vad jag bryr mig om nu är att du kommer nära mig även fast det är för sent att älska dig. Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng lyssna på samma regn. Vad jag bryr mig om nu är att få ur dig ur skallen och vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut. Vad jag bryr mig om nu är dina armar om mig även om jag vet att jag måste glömma dig. Vad jag bryr mig om nu är att höra dig andas, veta att du är nära. Vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig även om jag inte kommer tillbaks till dig.

 

Han kan han, Håkan. Det är ett som är klart. Armhålor och lite annat ikväll. Over and out.