Till min stora glädje så kunde man få se på årets Luciatåg på svtplay så jag kröp tillbaka ner i sängen efter att ha kokat min tomtegröt. Det känns lite tråkigt att sitta själv, mina sambos är ute och lussar tillsammans med de andra fina damerna från klassen och nu ångrar jag lite att jag inte bestämde mig för att stanna kvar. Inget Luciatåg alls för min del i år men det är helt och hållet mitt egna beslut. Och på något vis så tror jag inte att jag kommer ångra det när jag får tillbaka resultatet på lyssningstentan och sammanfattningen. Istället så sitter jag och tänker på olika Luciadagar jag har haft genom åren...

Alla tidiga mornar på goa Svandammsskolan och framförallt sista året, då jag fick vara Lucia. Oj, så kul det var! Stearin i hela håret och som grädden på moset, en fin rännil stearin över ena ögat med halva programmet kvar.

När tokpappa och Karin kom och lussade klockan sju på morgonen en Lucialördag, pappa i luciakrona och Karin i strut för att bjuda på lussekatt och pepparkaka. Sedan mysfrukost i vardagsrummet vid den öppna brasan.

Det året då jag och Rebecca var Luciakandidater och fick åka runt och lussa för Nynäshamn, mestadels på ålderdomshem och på sjukhus. Och det är så jag otroligt glad över att jag fick göra, det finns inget man blir så glad av som när ett gäng gamlingar sjunger med i Stilla natt. Hur mycket det ger dom. Jag ska aldrig sätta någon utav mina släktingar på hem och sen inte hälsa på, det fanns många såna stackare där. Då är jag glad att de förhoppningsvis har varandra och inte känner sig fullt så ensamma.

Första året i Mellansel då jag övertalade min fina John att vi minsann skulle gå upp sju på morgonen en söndag för att titta på Luciatåget. Karlnstackarn följde med ner till allrummet, vi bäddade ner oss i soffan med täcket och jag somnar innan lucian ens har hunnit fram till sin plats. John fortsatte dock att titta och väckte mig när allt var slut, då gick vi upp och lade oss igen.

Andra året i Mellansel då jag, Häggan och Malin hade hand om baslinjens luciatåg uppe i Tingsan. Vinterland ute, myssläckt och tända ljus i rummet och ett varmt hjärta när eleverna äntligen får visa upp sig. Och vilken Lucia sen! Robin med röd, långhårig peruk! Stolt fröken var jag det och det var första gången jag riktigt kände att sånt här vill jag jobba med sen. På riktigt.

Alla mysiga mornar hemma på Krokvägen då vi har myst ner oss i soffan för att titta på TV:n med tända ljus och mysfrukost. Eller då jag, Josefine och Lina har tryckt ner ett par stackare att tvångslussa för. Tänk när vi stod och hade luciatåg när vi var små, jag minns faktiskt lite och det tycker jag är fint. Tänk när jag får egna knott som lussar för mig, mums vad trevligt!

Pappa, farmor och farfar som har flängt runt och tittat på än det ena än det andra, i olika lokaler, olika kvällar och olika barn och barnbarn som ska sjunga solo.

Lucia är allt bra fint!