Det är någon som mixar något som heter Hampa i mitt kök. Från Hampa, till Hampan, till Hampe, till Hamilton. Jag saknar min lilla hare! Han är den första som får följa med tillbaka efter jul. Sorry Lilla gumman, du får klara dig utan honom ett tag... För att gå tillbaka till Hampa, det är faktiskt inte vem som helst som lagar det. Bara vår egen husvegan Emma. Hon var inte så hungrig såhär på kvällskvisten men tyckte att hon behövde äta något vilket resulterar i en Hampa/morot/rödebetssmoothie. *Hon kom, hon såg, hon mixade så att säga. Hela köket blev rödprickigt efter rödbetan men hon gör fin mat vår lilla vegan, färgglad. Allt detta ackompanjerat till soundtracken från Brother where art thou. Den ni! Vi sitter här och sjunger country så det står härliga till vilket gör mig sugen på att lyssna på bästa Cookies 'n Beans, sätta på mig min bästa femtiotalsklänning (som jag tyvärr inte har), locka håret stort och fint och spela munspel som en galning. Hade var't gött. Men nu ska jag istället vara så tråkig att jag ska duscha, tvätta mitt skitiga (alltså inte alls fina, lockiga) hår och sen gå och lägga mig. Imorgon får man inte sova tills man vaknar, vi har rytmiklektion halv nio. Fast det är å andra sidan världens roligaste lektion så det gör ingenting att det är så tidigt, tyvärr så är det den sista men Emma lovar att den kommer att bli rolig. Mycket dans sa hon så det blir ballongbyxor och skön tröja att bli lite varm och glad i.

Mot duschen och vidare! Och imorgon är det fortsättning på julkalendern, tjoho!


(* Citat av Klara Sjöblom, ej myntat av moi)