Finally home! Eller, finally ska jag väl inte säga precis, jag rymde lite tidigare. Hela kvart i fyra gick jag ut genom dörren. Min gubbe jobbar fortfarande, stackarn är fast till sju. Nu sitter jag i alla fall här i solen på balkongen. Det steker grymt skönt på magen måste jag säga. Fast folket nere på gatan måste nog undra vad det är där uppe som blänker, lyser. Skönt är det i alla fall och man måste ju faktiskt börja någonstans. Måste man ha fixat bruna spiror innan man har rätt att ta på sig shorts? Jag röstar nej! Starkt nej. Dessutom så är ju mina pigment, som jag nämnde igår, väldigt sega. Men det tar sig nog...

Ikväll blir det grill till middag som vanligt hos papo, mums, och kanske att en annan gubbe kommer in efter slaveriet. We'll see. Tills dess, steker jag till solen försvinner bakom hustaken.

Jag skrev klart samhällen, loggade in på First Class för att skicka den till Kerstin och vad händer? Jag tror ni kan gissa... Juste, det går inte! Funderar på vad jag ska göra, försöker två gånger till utan att det funkar. Hjälp!! Sen prövar jag med Internet explorer istället för Mozilla och det gick! Jag såg även att de andra jag hade skickat hade kommit fram men utan det bifogade arbetet. Pjuh!
Nu kan jag stilla mitt hjärta och vänta på att hjärnblödningen ska gå över...

Idag är det lördag och jag är på jobbet. Igår var det fredag och jag kände för att mysa med min gubbe eftersom jag nog har varit lite extra kär i honom den här veckan. Dessutom ville jag inte göra samhällen, det kirrar jag nu istället. Hur som haver, efter religionen körde jag upp till musikhuset för att planka det sista på min låt och lämna till Jimmie. Mannen kom upp och vi tog bilen till Kvantum, resultat: grekiskt lantbröd, tzatziki och BJ half baked. När vi kom hem slängde vi av oss kläderna och satte oss i solen på balkongen. Låt oss kalla det för en liten uppvärmning inför Grekland, det är ju inte så långt kvar tills vi pyser. Fjärilar i magen! VI hade det bra där på balkongen i solen, fast egentligen borde jag nog ha lämnat gubben på insidan eftersom han knappt kan sticka ut näsan i solen innan han får färg, den jäveln! Men, jag får helt enkelt stå mitt kast och skylla på dåliga pigmentkromosomer från mor och far. Fast dom blir å andra sidan också knallbruna på två sekunder...
I alla fall, mannen och jag stekte till det var dags för oss systrar att fara in till pappa. Kvällen spenderades på Tibble Teater för att titta på Louise skola som hade vårshow. På hemvägen blev det thai som även blir min lunch idag. Efter samhällen har jag absolut ingenting kvar att göra. Hur skönt?

Idag ägde mitt näst sista besök i musikhuset rum. Mitt musikhus. Nu börjar jag verkligen fatta att det är slut snart, på riktigt. Och jag blir gråtfärdig bara jag tänker på det. Imorse när jag kom upp satt jag och snorade en stund i soffan för mig själv innan Robin, Kristian och Annelie kom. Vi repade på våra låtar till viscaféet, Visa vid vindens ängar och Barfotavisan, båda skrivna av Mats Paulsen som vi redovisade om. Sen blev det lunch, näst sista nutida konstlektionen (!) och sen mysigt café med redovisningar. Bäst var nästan Yvannas asbra skämt, visgubbe, och Emmas kommentar när Y spelat Brev från kollonien på gitarr. "Vi sjunger till skivan". Poor Y, jag tyckte det var fint. Och hallå, det var ju faktiskt "plaststrängar"!
Efter skolan blev det snabba ryck till tåget och jobbet och här står jag nu. Nästan lite gråtfärdig igen efter att ha skrivit klart det allra sista på internationella relationer, spara för att sen upptäcka att skiten jag skrev till är borta. Ååååååååh! Det är minsann inte försent för skolan att sätta krokben för mig, även fast det snart är slut. Nu ska jag börja stänga och smita iväg till tåget som går tjugo över nio. Och mysa med min gubbe!

Nu jäklar! Efter en hel dag av stående och lyssnande på guider ska jag nu piggna till efter tågresan hem från stan med plättar. Och sen sitta still och bara skriva resten av kvällen. Till jag blir klar. Det absolut sista jag gör i skolan, i gymnasiet. Kom igen, kom igen!!

Ikväll har jag sett en urmysig film, Fantomen på operan. På tvåan. Utan reklam. Man blir nästan förvånad över att man fortfarande är vaken när filmen är slut. Nu sitter jag i Johns stuga, again, med uppgiften att värma upp sängen again. Var är då min gubbe någonstans? Han borstar nämligen inte tänderna. Nej, ni förstår att när vi var på väg till bilen uppe hos mig på krokis så ringer min telefon.
Heeej, det är Elin... Vad gör du för något? Jahaaa, är ni på väg till biiiilen? Är John nyyyykter?
Mja, det var vår lilla Elin ja, med bebisröst. Hon lyckades flörta till sig skjuts från Gröndal till Lövlundsvägen av min gubbe. Undrar vad de fyra damerna har varit på för äventyr i den här delen av stan. Om hon inte berättar för John så får jag väl läsa det på hennes blogg inom en snar framtid. Om hon inte har minnesluckor. Hon är ju såååå full... ;)

Nu ska jag hoppa i säng så den kanske hinner bli liite varm till John kommer. Inte så mycket kavr att plugga förresten, I'm so good!

Idag har jag varit ganska olydig och inte gjort mycket plugg alls... Istället for jag med mor och lillasyster in till Stockholm för att fixa i princip hela min studentoutfit, jag hade nämligen bara klänningen. Nu är dock allting fixat och jag, men mest mamma, kan andas ut.
Nu ska jag krypa till kojs med min gubbe. Jag lovade att värma upp sängen åt honom medan han var inne i stora huset och borstade tänderna men jag vågar inte släcka alla lampor här ute så jag slog mig ner här istället. Nu har han dock kommit ut så, nattinatt!

Jag och kära fröken Annelie har en sak gemensamt. Vi har hamnat på efterkälken. Plus att vi får ny grejer i skolan hela tiden. Resultat? Sjukt mycket efter. Men det ska minsann åtgärdas nu när det är långhelg, MVG här kommer vi! Min man kom med en liten dåligt samvete-kommentar imorse. Vi ses på måndag då. Icke! Jag har minsann lite planer för honom också, det ska inget plugg komma emellan. Så vad gör jag nu vid datorn och slösar dyrbar tid? Pausar och spelar mahjong såklart, what else? Det har för övrigt blivit ett litet beroende, det där spelet alltså. Mannen är troligtvis ute och fiskar med några grabbar, mysigt. Men sen snor jag med mig honom hem!

Nu kommer det ett litet inlägg som kommer innehålla mycket adjektiv, jag ska dock försöka variera mig så mycket som möjligt. Om det går. För vad finns det för ord som passar på oss fina, showiga esteter? Alla ord som besrkiver några som är fantastiska, fina, scensäkra, duktiga, sjukt duktiga, grymma, underbara, helt enkelt bäst! För det är vad ES3 är. Sjukt bra, bara bäst. Den glädjen som alla känner under Lena, så bra som det känns, den kommer inte ofta. Och fy pyttsan vad jag kommer att sakna den! Och alla som står och klappar med, sjunger med och spelar perfekt som galningar. Antonia med den asbra Håkanrösten, Robin, bästa Robin, som trummar på, Kristian med flinka gitarrfingrar, fina fina Annelie perfektionisten och basiga, bästa Madde. Och så de bara bästa körtjejerna som hjälper till att få rätta gunget. Idag har jag fortfarande sjukt ont i handen efter den där jäkla tamburinen som jag slår så hårt att det blir blåmärken utan att jag tänker på det. Och dansarna som faktiskt hoppade hopprep på sommarshowen. Hela låten fick mig förut att skratta och nuförtiden nästan att fälla en liten tår. För vi är så jäkla grymma och jag kommer sakna det så otroligt mycket. Och självklart har vi gjort många fler bra låtar än Lena men som vi alla har kommit överens om så är det något särskilt med den, magi kanske? Nu ska jag sluta få alla eventuella klasskamrater som läser detta att börja gråta men nu vet ni precis hur jag känner i alla fall. Det här har, som även Rebban och jag vet många fler tycker, utan tvekan varit den bästa tiden i mitt liv. Ingen tvekan. Sicken tur att alla som hoppa på senare bland annat Robin, Yvanna och Rebban sket i sina tråklinjer och valde oss istället. Bäst, bäst, bäst & ingen protest!

Idag är det tänkt att vi ska repa inför esteternas dag och vår tack&adjö som är imorgon. Hitills kan jag säga att vi alla verkar springa runt som yra höns. Imorse skulle alla i trean infunnit sig kvart över åtta på morgonen för att bära instrument, fem, stycken var där. Rebban och Elin hade dock rätt att vara borta, de gjorde slutprov i Bokföring. Efter det var det tänkt att vi skulle repa men det lyckades vi inge bra med eftersom det var nyckelpersoner som var borta. Det blev dock lite rep på min låt och det kände shysst.

Nu ska vi ner till Vågen för att få repa på plats, önska oss lycka till!

Jag och min man ramlade in vid fyrasnåret imorse vilket gör att jag är lite extra trött idag. Mannen också, han blev tvungen att ta tuben tio i åtta för att hinna med nynäståget, det gick ingen senare. Men det var skivan värd, tusen gånger om! Först piff med Rebban hemma hos mig och vi tog bilen till John i god tid med Jossan, Emelie och Oliver som skulle på cirkus i bagaget. Väl på väg till tåget, glada i hågen, kommer frågan. Och du har väl med dig matbiljetten? Självklart har jag inte med mig den... Som tur var så hade min numera älskling Sara extra biljetter så jag var inte helt körd. Vi hann med tåget som vi skulle och middagen var god. Det hölls tal också, både mor och son, Felix och hans mamma höll ett varsitt tal. Mycket trevligt. Efter eftersläppet dröjde det inte länge innan vi slog till på dansgolvet och där var vi fast resten av kvällen. Tänk att dansa med vänner kan vara så sjukt, grymt, otroligt roligt!

Och nu har svaret kommit, 2-3 reserv på gospel. Hoppas att folk väjer att hoppa av!

Ikväll ska det partas för sista gången. I alla fall i studentskiv-sammanhang. Kanske att jag får gå när Jossan blir äldre och ska ta studenten. Men det dröjer ju några år...

Jag och Antonia har fått uppgiften att sätta upp våra affisher till Tack & Adjö på lite olika ställen här i stan. Vi snor svarta faran, mannens bil, och ilar runt. Kom, kom, kom och titta!

Jag har haft håret i flätor hela natten och dagen för att ha lockigt ikväll. Det är i alla fall helt bestämt, lockigt hår. Sen får vi väl se... Rebban kommer i alla fall hem till mig så vi kan piffa tillsammans, myspys.

Det blev ett väldigt hattigt och dattigt inlägg men så kan det vara ibland. Imorgon ska jag jobba, upp halv åtta. Hur pigg är man då på en skala?

Idag ligger det där!

Ojojoj, vad det blev tidigt imorse. Ojojoj, vad trött jag var. Ojojoj, vad trött jag såg ut att vara. Ojojoj, vad jag borde ha sovit på tåget. Men det gjorde jag ju såklart inte. Varför utnyttja den tiden liksom? Totally onödigt.

Jag och syrran, som var på Beyonce igår, fick skjuts av vår snälle papi till Årstaberg där vi tog tåget ner till Nynäs. Klockan 06.55 gick det därifrån. Jag brukar sitta och hänga över min kopp te vid den tiden på morgonen. Kan ni förstå att jag imorse redan var påklädd, sminkad och hade borstat tänderna. Och varit uppe ca en timme? Hujedamig säger jag bara...

Nu ska jag i alla fall vara duktig och jobba på om Mats Paulsson så det blir klart. Ännu en grej att stryka från listan, check! och idag är min gubbe snäll och lånar ut bilen. Jag ska nog fråga lite snällt om jag får ta den till träningen i Tungelsta ikväll. Skönt att komma dit och hem snabbt. Måste ju hinna plugga det sista till religionen.

Idag kommer det ligga där och vänta...

Idag hade vi redovisning för vårt projektarbete, alla i klassen pratade om sina för ettorna och tvåorna. Äntligen ännu en grej som är borta! Fast det betyder att man snart måste sätta sig och skriva individuella utvärderingen, ännu en grej att göra. Det tar tydligen aldrig slut det här... När en grej försvinner dyker en annan upp. Vid den här tiden hade man typ sina sista prov och läxor när man gick i sköna grundskolan. Damn it!
Vår redovisning var i alla fall grym! Vi hade inte alls förberett oss annat än spelat igenom låten under en tiominuters-paus men snacket flöt på fint och jag tror att vi blev uppskattade av de andra. Dom skrattade i alla fall med i Elises film, toppen! Och vi var inte alldeles för fula heller. Men jag måste bara få fråga, hörrni, låter jag verkligen sådär när jag pratar?

Nu lallar jag runt på jobbet, dags för middag bestående av räkmacka á la Kvantum. Om ett tag slutar jag. Ciao bella!

Jahopp, måndag och jag fick sluta tidigare pga indragen körlektion. Tjoho! Nu fick jag släpa en väska full med handbollskläder i onödan men det gör inte mycket när man får vara lite ledig. Och plugga religion. Ingen rast, ingen ro.

Det där jag skrev förut om det faktum att jag skulle vara ledig i helgen var nog rent önsketänkade. För se, det var jag minsann inte. Jonas ringde halv tio på lördagsmorgonen och undrade var jag höll hus, om jag var lite sen eller liknande. Där ligger jag och sover som en stock men vem skulle jobba då? Moi såklart. Jag vet inte hur jag har kollat på schemat och kunnat få det till att jag skulle vara ledig. Klantigt och pinsamt värre måste jag säga. På onsdag ska jag in och plågas hela eftermiddagen direkt efter skolan. Slutar kvart över nio. Åh, så kul. Fast jag får sova i Solna så jag slipper i alla fall åka hem sent på kvällen. Fast frågan är ju vad som är skönast. Komma hem sent och få sova lite längre eller komma hem hyffsat tidigt och gå upp i ottan. Tåls att tänka på.

Förutom det lilla missödet på lördagsmorgonen så har helgen varit riktigt trevlig. Mycket mysigt med alla körkonserter som flutit på bra med undantag för prettokören som mest bara var malliga inklusive deras ledare. Tänk att sjunga är så otroligt kul!

Nu ska det laddas inför matchen ikväll men något säger mig att vi inte kommer behöva anstränga oss så himla mycket för att vinna. Skönt att den är tidig också så man får komma hem någongång.

Ojojoj, vilka långa väntetider det blir här nuförtiden. Menmen, tyder väl lite på tiden just nu. Någon gång ska jag i alla fall sätta mig ner och skriva ordentligt men framförallt lägga in bilder från allt kul som har skett på sista tiden. Räkna med att det sker efter den sjätte juni... Eventuellt den femte...

Jag är i alla fall i smått upplösningstillstånd, i alla fall ibland. Jag var som några kanske vet och gjorde intagningsprov för Mellansel i tisdags. När jag väntade på min tur ville jag bara att det skulle vara över så jag skulle få slappna av en stund. Inte för att jag var sjukt nervös, ganska lugn faktiskt, men ändå. När jag var klar fick jag dock reda på att om man har fått en ordinarie plats på skolan så får man besked om detta om en vecka. Nu blir jag ett nervvrak så fort jag tänker på det. Nästa vecka kommer bli en plåga när man ska vänta på det äckliga brevet... Skit!

Nuförtiden är det ganska mycket att göra och det är faktiskt inte för att jag ligger efter så mycket har jag kommit fram till. Endast två små uppgifter som jag är efter med. Det kommer bara en massa nytt skit hela tiden, vissa grejer roligare än andra. I helgen blir det fullt upp med körkonserten.
Ikväll: rep 17-21.30
Lördag: samling klockan 13, konsert 15 och 19
Söndag: konsert klockan 18

Den enda lilla helgen jag är ledig. Järnspikar!

Igår skämde jag ut mig litegrann. Pappa med minnet eller så är det jag som lyssnar som en kratta.

Efter jobbet mötte jag i alla fall upp Sandra så for vi hem till fiendeland. Karin slängde ut oss på balkongen med ett kallt glas så satt vi där och mös i solen. Sen var det kalas och massor av god mat för hela slanten. Proppmätt är bara förnamnet. Och mer lär det bli ikväll när vi firar farmors sjuttioårsdag. Extrakilon, hallå hallå! Igår firade vi Karins pappa, trodde jag, så jag tänkte glänsa lite och gratta när jag kramade om honom men icke. Det var ju mamma som fyllde år. Alla skrattade. Tomatröd, ja! Jag var ju till och med på hans kalas förbövelen men det hade jag totalt glömt bort. Fast det var ju så länge sen också, man kan ju inte komma ihåg allt...
I alla fall, maten som serverades var två olika kyckligspett, ungsbakade potatishalvor, två olika "dippar", två olika sallader och hembakt bröd. Hur gott?! Och efterrätten bestod av två tårtor, en prinsesstårta för den lite kinkigare och en urgod som Karin gjort själv med digistevekexbotten, vit chokladmousse toppat med hallonmousse och björnbär. Jag och puman rullade över till soffan när folk hade åkt hem och kikade på Låt den rätta komma in. Sen kröp vi i säng.

Idag ska det jobbas och göras Nynäshamns kommun med hjälp av John.

Ojojoj, vilken kväll det blev! Mösspåtagningen alltså. Jisses.
Alla var spända när klockan äntligen blev tolv och det snart var dags att sätta på mössan. Några töntar fuskade och hade redan på sig den, tråkgubbar. När vi sen räknade ner tillsammans med rektorn blev jag nästan lite lipig. Fast bara nästan, jag skärpte till mig i sista stund. Jag sparar till själva studentdagen istället. På kvällen var det äntligen dags att röja på Telen. Och ojojoj, vad roligt det var! Sjukt kul! Vi hade två akter med åtta respektive sju låtar och hade allmänt trevligt uppe på scenen. Robin har jag aldrig sett så bra som då, alla hade laddat och höjt sig ett snäpp kändes det som. Efteråt tog vi oss en shot tillsammans uppe i logen, eller vissa eftersom vi som kom lite efter blev stoppade av en tjurtant som inte ville låta oss gå upp med alkoholen. Vi shotade i baren istället. Sen satte vi oss i rockbaren, med min älskling, och stannade ända till stängning. Jag, Antonia och mannen kilade hem i natten som luktade sommar. Fast värmen fanns inte riktigt där och det kändes kallare och kallare ju närmare John vi kom. Jag ville bara springa sista biten men var alldeles för trött. Egentligen hade jag kunnat lagt mig i klätterborgen på Viaskolans gård och somnat på två röda. Väl hemma åt jag och mannen lite pommes med bea som blivit över från kvällens grillning och sen stupade vi i säng.

Igår gick jag mest runt som en zombie till och från, plockade instrument, glassade med puman och mannen m.fl i hamnen och kollade på obehaglig film i Solna innan läggdags. Se inte Eden Lake, illamåendet sitter kvar ganska länge. Som tur är gick det ganska lätt att somna ändå efter några utbytta ord med mister i telen. Idag slavar vi båda på jobbet.