Sitter här i min ensamhet och väntar på att en viss John Öbrink ska komma hem från äventyr i Södertälje. Och nej, jag har inte "hackat" hans lösenord och brutit mig in i hans dator, även om jag skulle kunna (not!). Han gav mig lösenordet frivilligt. Ett mycket vackert ett måste jag säga. Not, yet again!

Ger man ut sitt lösenord får man nog ändå räkna med vissa grejer. Något kanske "råkas" ändra, man kikar lite här och lite där. Jag är ingen snok, bara en flickvän. Betyder det att jag kikar på hans bilder på datan? Yes. Skrattar jag? Oh yes!
Om du nu råkar läsa detta så kan jag tala om att jag bara råkade hitta lite semesterbilder från förr i världen. Alla andra har du väl gömt bland mappar och filer, sånt som inte en estetflicka förstår sig på och aldrig någonsin skulle kunna hitta. Det får nog jag räkna med om du ger ut lösenordet frivilligt. Att allt smaskigt är hidden långt inne i hårddisken. Tusan!

När jag har publicerat detta inlägg måste jag byta ut alla mina lösenord överallt, han kan alldeles för många för att det ska kännas bekvämt. Jag kan ju inte gömma saker som en datahacker har svårt att hitta... Tusan!