För en liten stund sen kom jag hem från min man. Vi har varit ute på en solskenspromenad, ätit glass och drömt om lägenheter utanför mäklarnas fönster. Två varv runt slingan förvandlades till långsam promenad med glass. Vad hände där? Jag skyller på vädret. När det för en gångs skull är fint och faktiskt varmt ska man inte svettas på Kvarnängen. Usch nej.

Jag sa till honom att jag är så glad att jag är tillsammans med honom. Det slog mig för ett tag sen, hur glad jag är, när jag drömde att han dog. I drömmen planerade jag vad jag skulle säga och vilken sång jag skulle sjunga på hans begravning. Halleluja såklart och sen något klyschigt tal om hur surt det känns att få en liten smakbit efter tre år apart och sen inget mer. Jag tänkte på det sen när jag vaknade dock, att det nog var ganska bra det där med andra emellan. Inte för att någon utav våra partners har varit speciellt dum eller så, men jag vet i alla fall vem jag passar ihop med. Jag längtar till Grekland, vår resa.

Nu är kuvertet i brevlådan, min första ansökan. Framnäs Folkhögskola. Och helt plötsligt känns inte allting fullt så hemskt eller ångestfyllt. Det släppte lite där, en liten lättnad lyfte när brevet slog emot botten på lådan. Nu har det startat!