Isiga fingrar som blivit alldeles knotiga av kylan kan endast jämföras med det nakna trädets grenar.
Den sista gnutta värme av det sista eldigt färgade lövet är borta med vinden och inget hopp finns,
nu värmer det marken istället.
Samma sak varje år men alltid lika bedrövad av att lämnas ensam, vind för våg, för att klara sig själv.
En snyftan i natten, drunknad i dimman av tusentals snöflingor i vinden, en svag önskan.
Kom och håll om mig