Jag går i skolan. När man går i skolan måste man av någon konstig anledning ha prov. Ibland nationella prov. Ett sånt hade jag idag i hela fem underbara skrivtimmar. Svenska B alltså, jag säger då det. Och som vanligt får jag superångest och vet inte vilket ämne jag ska välja (det fanns nio stycken, sju om man räknar bort de två där man kunde få VG som högst). Sen när jag väl valt ämne kommer istället skrivkrampen innan jag ens börjat skriva. Inte den där då man får sjukt ont i tummen och handen för att man skrivit som en galning utan den då hjärnan fortfarande befinner sig hemma i sängen, helt ovillig att hjälpa till. Tänka med tårna, hur bra blir det? Inte bra!
Jag tror dock att jag klarade mig ganska bra men det är så himla svårt att säga såhär i efterhand. Jag kan ju säga att det jag skrivit känns okej men då skulle jag ljuga. Nu ligger den tredje och sista ångesten och pyr under ytan, den då jag oroar mig över om jag skrev sju och en halv sidor med babbel eller om det fanns kvalitet. MVG-kvalitet. För det är det enda som spelar roll tyvärr men hey, sån är jag.

Imorgon är det Öppet Hus och vi har fått en liten sovmorgon, ända till tio, och jag är glad! Eller nöjd kanske är rätta ordet, över att få chansen att sova liite längre och vila upp inför kvällen. Då är det nämligen partyparty för Rebbs som snart blir en myndig kvinna. Hon var och handlade igår och nattkäket, korv med bröd, ligger och väntar på oss. Först Öppet Hus med världens bästa människor och sen en grym fortsättning på kvällen med samma crue. Kan det bli bättre? Kristian är snäll och hjälper till att kompa mig imorgon, Novemberregn med Eva Dahlgren ska sjungas. Och jag har tvingat alla att lova att vi fotar oss igen, den här gången så jag får vara med också. Jag försvann ju iväg förra året och missade det. Jag vill ha mina gölliga i min scrapbook!

Jag höll på att glömma, ikväll var det minsann utvecklingssamtal. Allvar på högsta nivå! Jag körde dit mig, pappa och mamma till halv sju, direkt efter Elin virrpanna. Det var första gången för papi i musikhuset och första gången han pratade med Micke ordentligt. Dom har bara hejat på varandra förr. Allt var bra, som vanligt typ. Mönstereleven!

Nu ska jag utnyttja sovmorgonen med att inte lägga mig så sent att det inte blir någon skillnad. Sova, sova, sova!
Imorgon blir mams fyrtioplus, tjoho!