Att få ha sovmorgon två dagar på rad har varit underbart! Fast denna morgon var snäppet sämre eftersom jag inte hade någon morgonruffsig J bredvid mig, men sovmorgon som sovmorgon, jag fick sova lääängre i alla fall. Igårkväll lade jag mig för att prata med mannen i telen som vanligt, och vad gör jag? SOMNAR! Han berättade dessutom för mig idag på lunchen att vi minsann bara hann vara tysta i typ trettio sekunder innan jag slocknade. Jag visste att jag var trött, jag hade entrat svammelstadiet för länge sen, men så trött? Den stackarn satt och lyssnade när jag sov och kollade på The Green Mile samtidigt. Varför han inte lade på vet jag inte förutom att han nämnde något om att han ville höra mig somna. Kul att "prata" med en person som sover i telefonen, hihi. J, som är en väldigt lägga-på-skygg man, lade inte heller på utan väntade helt enkelt till min mobil dog. Då slapp ju han lägga på först....

Jag vaknade imorse med mobilen tryckt mot kinden, jag hade nog antagligen legat på den hela natten. Jag hade bestämt att jag skulle äta lunch med J i skolan så jag fixade iordning mig och sen  tog jag och syrran 858:an, jag till skolan och hon till kulturskolan. Väl framme mötte jag upp ponken och vi stötte även på Kristian som åt en extra gång med oss vilket var väldigt trevligt. Robin dök dessutom också upp, han hade haft trumlektion. När grabbarna började sina lektioner igen vinkade jag farväl och traskade bort till kulturskolan för dagens första konsert. Allt flöt på bra förutom att bandet började spela min låt innan jag hade hunnit byta om klart, superstressigt! Jag hann knäppa en knapp på skjortan och fick sen slänga på mig skinnpajen för att hinna upp på scenen och på vägen slog jag i höften hårt i dörrposten, ouch! Men allt var ju lugnt, det är Tobbe som sjunger först, jag kommer inte in förns på andra versen, men det blev ändå lite stressigt där ett tag. Nu kan jag inte visa mig utan t-shirt för J för han har nämligen en liten sjukdom som gör att han måste peta på ett blåmärke om han ser ett. Jag har just nu två stycken på min överarm som han är framme och pickar på hela tiden. När jag försöker säga till på skarpen så pussar han mig bara lite lätt vid nyckelbenet så är han förlåten. Damn att han hittar dumma ställen som gör mig knäsvag. Jag skulle varit stålkvinnan, då hade jag varit untouchable...

Nu ska jag äta lite müsli, plugga engelska eftersom jag har redovisning imorgon och sen åka tillbaka till kulturskolan för dagens sista föreställning. Papi, farmor och farfar kommer och kikar vilket är trevligt. Dessutom är det alltid skönt att ha någon man känner i publiken.
I skrivande stund är J inne i stan för att klippa sig, vem vet, det kanske är någon som drar runt med saxen i håret på honom just nu? Jag håller tummarna för att det ska bli bra, och vem vet, det kanske kommer en liten pic på hur resultatet blev? Inte för kort.....

Fortsättning följer....