Det har inte blivit mycket vettigt gjort. Eller, jag har faktiskt handlat så jag behöver inte svälta ihjäl eller något. Igår lyckades jag av någon konstig anledning inte att äta något mål mat. Det blev gröt till frukost och lunch, en macka och en klementin till mellanmål och en jäkla massa fika hemma hos Niklas som kompensation. Så mycket att jag till slut fick ont i hjärtat men det gick som tur var över. Min mage har straffat mig lite idag och det är jag väl värd. Därför lagade jag ihop något riktigt trevligt ikväll för att den skulle bli nöjd och glad, nämligen kyckling i ugn tillsammans med fetaost, oliver och lite bulgur till. Mums och tack sa min mage. Det är för övrigt en specialare hemma hos mormor och morfar på kalas och liknande, det var nog min kära moster som slängde ihop det först och min blev nästan lika bra tycker jag. Gott blev det i alla fall!
Nu börjar jag faktiskt bli lite trött i ögat så jag kör på en tandborstning och sen sängen tror jag. Jag och mina sambos har (äntligen!) haft glöggmys och rett ut en massa saker angående huset. Känns gött och det känns som att vi är på väg. Om jag bara kan få hit lite skit också. Typ sockerlådan!!!!!! Menmen, det kommer sen...
Gå och lägg dig Amanda! Och sov helst tills du vaknar! Inga men! säger Simon.
Sjutton minuter till skolan, sjutton minuter från skolan, så fort jag får en sekund med mig själv, när jag övar, när jag ska sova. Försvinn och låt mig vara, tack.
Denna vecka ska jag göra vad jag kan, orkar och vill och försöka att mota bort ångesten. Man kan inte hålla uppe med tvåhundra kilometer i timmen. Varför känns det som att man aldrig gör tillräckligt, att jag alltid ligger lite efter fast jag klarar av allting i alla fall. Dock känns det ofta som att det var på håret, eller är det också en såndär grej som jag inbillar mig? Som när det låter som att en dörr öppnas här hemma i huset när jag är ensam hemma. Duger det jag gör, blir det tillräckligt, kan jag vara nöjd med mig själv?
När jag satte mig och började skriva på det här inlägget så var jag gråtfärdig, sen satte jag på en konsert med Moving Forward och voila, det känns bättre! Skönt. Just en såndär spelning som man minns också, som var så galet rolig att jag får rysningar längs med hela armarna och på ryggen. Själva inspelningen är väl sådär, den är från mixerbordet vilket gör att man till exempel inte hör trummorna typ alls. Men här och var så kommer våra tjo och tjim igenom. Och så sitter jag nu och försöker komma på ett bra ord som kan beskriva känslan jag får eller hur det kändes att sjunga, eller hur bra folket var. Men det går inte, inget ord är stort nog, räcker inte till. Men om ni tar den bästa känslan ni någonsin har haft och gångrar den med cirka femtusentrettioniomiljonersmiljader så får ni ungefär rätt, okej?
Nu har vi alla tre varit hemma en stund från musiklyssningskvällen hos Niklas. Det gick väl lite sådär att sätta ett antal musikstudenter i ett vardagsrum för att plugga. Vi var lite för många för att det skulle bli effektivt helt enkelt. Men vad trevligt vi har! Och så slås jag av den där känslan, tänk att jag inte hade en aning om att dessa personer fanns för tre månader sen. Förutom Emma då, henne gjorde jag prov med i Piteå. Man kan alltid sitta och tänka fram och tillbaka, vad hade hänt om jag hade gjort si eller så. Dock är det alltid lika roligt att inse att jag faktiskt klarar av att hela tiden börja om på nytt, flytta till ett ställe där man inte känner en käft, klara av att hålla huvudet kallt och plugga. Och samtidigt ha grymt roligt medan jag gör det. Och så tänker jag på min lilla pappa som trodde att jag inte skulle vilja stanna i Mellansel. Och så blev det två år. Och att åka till Örebro utan att ens ha någonstans att bo. Helt otroligt egentligen att man vågar och samtidigt så har det aldrig varit något jag har reflekterat över, jag har bara gjort. Sen finns det saker jag önskar att jag kunde fixa och göra samtidigt som gör lite ont i hjärtat, det går inte att komma ifrån.
Lyxen är att kunna gå hem och äta lunch och sen ta en pluggeftermiddag. Helt för sig själv! Utan skolans tråkighet som pockar på. Jag finner ingen inspiration i skolan längre, längtar alltid hem och pyser iväg så fort jag känner att det är okej. Som idag till exempel, jag gick till skolan imorse för att ha lektion, stannade och övade på grejer som bara går att öva i skolan till exempel bas. Vid tolv gick jag och Emma och tränade och sen gick jag hem. En gröttallrik på det och sen var det dags för skolgrejer och Joybellslåtar som jag måste lära mig då vi har en liten minikonsert på Krämaren (en galleria) ikväll. Direkt efteråt sticker jag och Samuel hem till Niklas där resten av klassen är för knytismys och inför-lyssningstenta-plugg. Det är la grejer det!
Måste komma ihåg att plocka upp något på Willys innan jag far, typ den där adventskakan som jag skrev om som jag inte kommer att slänga ihop själv. Eller mjuk pepparkaka! Mums! Göttigt med fika istället för middag för någon sådan känner jag inte att jag hinner med innan jag ska sticka. Måste hinna duscha också. Och sminka mig så man ser lite fager ut, eller kanske bara inte fullt så trött.
Det känns som att det är söndag idag, då blir det skevt att prata med sin far som har jobbat ett tolvtimmarspass. Varför då undrar man och så blir man påmind om att det faktiskt är måndag. Ångest för att jag inte har gjort något som har med skolan att göra men samtidigt en skön känsla, den här vardagsveckan kommer ju att kännas kortare och gå snabbt som vinden. Fast vill jag det egentligen? Ett ögonblick blir man tillbakakastad in den kända folkisbubblan där de flesta dagar flöt ihop till en enda stor, rolig massa. Det kunde vara ganska skönt ibland. Av någon konstig anledning har jag fått en sån otrolig längtan efter Mellansel. Att sitta inne på mitt rum med tända ljus, snön som lyser upp världen utanför trots att klockan är efter elva och gatlyktorna har släckts, lyssna på såndär musik som man känner sig alldeles blandad av. Typ Tomas Andersson Wij. Nu blir det mycket prat om den karln men idag undrar jag hur jag har kunnat missa denna tillsynes fantastiska man och hans musik. Varför har ingen tvingat mig att lyssna tidigare?
Mitt rum i Mellis hade en särskild sorts värme, en go som gick ända in i märg och ben. Tryggt liksom.
När John och jag var förbi Willys så såg jag till att få med mig en glöggflaska hem och den ska banne mig drickas ikväll när Klara kommer vid klockan tio. Fast jag ska också se till att inte lägga mig försent, den här dagen har tagit musten ur mig trots att jag varken har varit utanför dörren eller storstädat huset. Nu ska jag strax ta ett ord till med min far och sen ska jag nog duscha och fortsätta att göra ingeting. Kanske kolla på Så mycket bättre från i fredags.
Och som alltid när vi skiljs åt så känns mitt liv lite tommare än innan.
Vi gjorde något av vår dag till slut, karln och jag. Det blev bio, godis, sjukt god cola. Twilight, sista delen part one. Det råder delade meningar om hur filmen var, min man fattade noll så ni kan gissa vad han tyckte. Jag tyckte att den var mysig men rätt så pinsamt klyschig till och från. Men helt okej liksom.
Nu tror jag att vi strax går och lägger oss, sovmorgon för mig imorgon också, woho! Och om vi vaknar till liv hyffsat samtidigt som Emma så blir det mysfrukost och tända ljus. Imorgon ska jag banne mig köpa en glöggflaska så vi kan ha lite myspys på kvällen. Det är kallat till möte då vi känner att det börjar bli dags att bestämma vem som ska sova vart, vilka husregler vi ska ha och så vidare. Personligen så skulle vi alla kunna fortsätta sova tillsammans men det ser nog lite bättre ut utåt sett om vi kör på ett varsitt. Jag och John har invigt ett rum som har stått isolerat och kallt sen vi flyttade in. Men det är fint, kanske att man paxar det till sig sen...
Godnatt önskar jag & John (och Kristian från gympasalen i Immanuelkyrkan, Chicago)
Positiv grej med att bo i hus: det knakar och låter så mysigt när man vaknar på morgonen och det stormar ute. Man blir på riktigt myspyshumör, i alla fall jag. Det är ju första advent idag också och det tycker jag ska firas med en fika av något slag ikväll, typ adventskaka. Jag har ett otroligt sug efter att mysa ner mig i en utav våra soffor med täcke eller filt, något mumsigt att smaska på, en kopp te och Mysteriet på Greverholm. Eller Pelle Svanslös. Eller Julens hjältar. Eller Dieselråttor och sjömansmöss. Det fanns så många bra julkalendrar förr i tin! Teskedsgumman och Jultider. Vilken kvalitet! Så får det nog bli faktiskt, ska be karln min som är och hälsar på att masa sig upp ur sängen och fixa fram lite shyssta julklassiker.
Emma har, med hjälp av våra gäster igår, lyckats sätta ihop inte mindre än TRE stycken adventsljusstakar. Min uppgift är att hitta vettiga ljus så det blir nog en tripp förbi Willys lite senare idag. Det kommer att bli enda gången jag sticker ut näsan utanför dörren, vilket jäkla skitväder det är ute! Regn, megablåst och annat rusk. Jag sa precis att det är mysigt, javisst, men bara om man själv slipper att gå ut och bara kan sitta inne och ha det trevligt istället. På tal om trevligt så blev vår förfest och utegång grymt trevlig! Himla nice folk som kom förbi och hängde och sen var vi ett gäng som fortsatte ut till Strömpis för att dansa av oss. Innan någon visste ordet av slog dock klockan två och det var dags att kila hem. Det blev ett stopp på Max först och jag befann mig i himmelriket under den stund jag satt och smaskade i mig min stora pommes frites med beasås. Hjälp vad gott det var! Jag och Emma lade oss vid klockan fyra, trött och nöjda efter en go kväll.
För er som är nyfikna på vårt lilla hus så kommer här lite gott och blandat. Imorgon har jag bott här i två veckor, helt sjukt. Helt sjukt nice!
Såhär såg vardagsrummet ut när vi alla hade flyttat in. Lots of stuff!
Mitt första brev! Woho!
Busted! Någon har varit i mitt buljongpaket!
En kväll såg jag dubbelt...
Ett musikerhus, javisst!
Och såhär myspysigt har jag det just nu. Tomas Andersson Wij och jag.
Jag inbillar mig att jag hör tassar i väggarna... Eller, det hör jag faktiskt inte alls. Nu när jag tänker efter så kanske vår söta lilla mus ser mer ut som något sånt här istället för en best lika stor som en ponny:
Fikapaus? Vad sägs om Amandas hönsbuljong? Prima vara!
Och så lite pussar på det! Tandborstning först i sånt fall, tack på förhand.
För att dämpa alla husljud så har jag haft Toto, Gino Vannelli och Michael Ruff på högsta volym på datorn. Musikdvd:er från sent sjuttio- tidigt åttiotal kan nog vara det trevligaste man kan titta på en regnig (!) fredagskväll. Vad jag önskar att jag hade levt på den tiden och kunnat skåda dessa kungar under sina glansdagar. Jag hade varit allas groupie. Lätt!
Och med denna bild avslutar jag och önskar er alla en god natts sömn. Denna kille var det gosigaste man någonsin kunnat önska sig. Bästa, finaste, mjukaste, älskade Molle.
Man är lite bortskämd med folk och närhet nu när man har bott inneboende och nu tillsammans med två fina sambos. Eller kombos som Samuel så fint sa. Alltså kompisar som är sambos. Nu är det dock så att Klara har åkt hem för helgen eftersom flickebarnet lämnar tonåren och kliver in i de ljuva tjugoåren på söndag. Emma repar som en tok (tror jag) för imorgonkväll och på söndagkväll är det konsert med Karlskogas symfoniorkester. Detta betyder alltså att jag är själv i vårt stora hus och helt plötsligt knäpper och låter det överallt, sådär läskigt liksom. Kanske att jag inbillar mig men det låter ta mig tusan som att det är en miljon möss, minst, som kilar runt i väggarna. Fast det är helt och hållet påhitt. I hope. Såg nu när jag skulle laga spagetti till middag att den jäveln har gnagit ett hål i mitt oöppnade pastapaket också så nu har jag flyttat alla grejer till ett annat skåp som är utan hål. Peppar, peppar att mina grejer får vara ifred nu. Och de andras såklart. Dock vågar jag inte gå på musjakt ikväll när jag är ensam utan det får bli sen när Emma kommer i sånt fall. Jag försöker att tänka att det bara är små söta, hungriga skogsmöss som vill in från kylan men det poppar ändå upp bilder av de äckliga råttor lika stora som katter som kommer ut runt klockan ett på nätterna i Solna. Bläääääääääääääää!
Min ensamma fredagskväll ska i alla fall firas med en dusch följt av lite plugg. Gitarrplinkande, lyssna på renässansmusik och lite annat smått och gått sen tar jag helg och myser till det med Kladdkakaglass. Förhoppningsvis kommer Emma hem innan jag slocknar, annars måste jag vara uppe. Inte vågar man gå att lägga sig själv inte. Det är i stunder som denna som man blir glad över karln i källaren, då känner jag mig inte fullt så ensam. Precis som med sup-Kenta hemma i Nynäs. Tryggt liksom. Om jag blir riktigt rädd kan jag ju alltid dämpa med romflaskan som står framme på diskbänken. Då kan man dra av denna goding som jag lärde mig på estet:
Finge jag pengar för mina träskor skulle jag supa mig full ikväll Och svarta rövar och dansa naken och leva lycklig och glad och säll, tjoflöjt!
Här sitter jag och mina sambos och äter frukost och kör en upprepning av gårdagens musikexempel från 1100-talet. Ganska coolt faktiskt, att lyssna på musik som är så gammal. Kulturell morgon, javisst!
Imorse möttes jag av en jobbigt syn i mitt skafferi. Mitt lilla hönsbuljongspaket som igårkväll innehöll tre buljongtärningar innehåller nu noll och är dessutom söndertuggat. SÖNDERTUGGAT. Ni tror alldeles rätt, vi har blivit med möss. Jag och Emma ska lösa detta genom att täppa till med enris som dom tydligen inte tycker om och genom att stoppa igen ett litet hål i skafferiet med en hårt packad boll av aluminium. Då ilar det tydligen i de små livens tänder om det försöker tugga på det. Råttfällan kommer i sista hand då Emma är den enda frivilliga att tömma om det blir en eventuell fångst. Råttor som dör i väggarna när de har ätit råttgift vill ingen ha.
En läskig tanke... Tänk vad mycket skit det måste finnas i väggarna på ett hus. Hemska tanke!
Nu ska vi dock piffa och klä på oss och åka iväg till skolan för att adventsmysa litegrann. Det blir sång och glögg har vi hört, dock ingen rom. Men vi åker iväg ändå.
Dagens tabbe var när Amanda Engström imorse bestämde sig för att gå på ett Functional Movespass innan slickrepet. Det stod i beskrivningen att den involverade dans men jag blev misstänksam redan när jag kom in i salen och såg att man skulle plocka fram vikter och en stepbräda. Funderade starkt på att vända och gå ut redan då men så blev det icke! Önskade dock cirka tusen gånger under det där passet (som för övrigt gick långsammast i världen!!) att jag hade gjrot det men jag tog mig igenom. Och oj vad ont det gjorde att gå i trapporna i skolan sen. Helt. Slut. Resultat: inte världens bästa sång på repet. Men kul som f*n var det!! Cruel med Toto måste ju vara den kanske mesta, bästa, otroligt fantastiska låten i världen. Jag säger bara introt. Ni måste lyssna på den om ni icke har hört den förut. You're gonna love it!
Slickrepet blev, trots min halvtaskiga insast, ändå dagens woho. Woho för att jag lyckades att orka stanna i skolan hela dagen och öva trots att jag blev dippig. En powernap på en improviserad säng bestående av två stolar och en pianopall funkar fint i dessa lägen. Verkligen att rekommendera!
Imorgon är det sista fredagen i månaden vilket för oss i MFLGY åk.1 betyder två saker. Just denna fredag råkar, så efterlängtat, vara den tjugofemte vilket betyder money, money! Detta firas genom att fortsätta på vår tradition som vi har skapat nämligen pastafredag. Dagen går till som följer:
MFLGY1 samlas vid entrén exakt klockan 12.00 MFLGY1 går gemensamt ner till Teknikhuset nere på campus där en pastabuffé serveras för endast 55 kronor MFLGY1 vill dock inte äta någon annanstans än på sin kära musikhögskola vilket betyder take away för 45 kronor MFLGY1 tjänar en hel guldpeng och strosar sen tillbaka och slår sig ner i fiket på högskolan MFLGY1 avnjuter en trevlig pastalunch tillsammans
Detta sker alltså sista fredagen i varje månad och imorgon är som sagt en sån dag. Morgondagens woho!
Nu har jag sagt tillräckligt, dags att duscha bort den intorkade svetten och sen ha musiklyssning med mina sambos innan det blir sängen och sova.
En sak som jag har glömt skriva här i lilla bloggen på sista tiden är att jag är stolt storasyster till en luciakandidat. Jajamensan, Lina går i mina fotspår och denna gång ska det minsann gå bättre då jag inte lyckades hela vägen fram. Och inte nog med detta, lillskiten gör en annan alldeles glad och ger Klara rysningar. Det står nämligen i flickans beskrivning att jag är en förebild till henne. Jag menar hallå! Cred till henne och till mig, tjoflöjt! Kanske att jag kommer att vara lite extra snäll när jag åker hem över jul...
Nu har jag slutat för dagen, gehörslektionen fick vara sist ut och det gick väl sådär. Jag är ju som bekant ingen baddare inom ämnet men det är det som det ska bli ändring på! Jag tycker i alla fall att det är kul vilket är bra. Något som inte är bra, det enda lilla minimala minuset med huset faktiskt, är att jag under den här veckan inte alls har varit pepp på att stanna i skolan. Jag vill gå hem! Inte för att slappa i soffan med datorn i knät (det gör jag så bra här ändå) utan för att få slippa skolan. Det finns grejer som jag kan göra hemma också, vilket är gött, men först MÅSTE jag dra av några grejer som man endast kan göra i skolan. Typ spela bas. Jag ska hålla ut till klockan fem, sen går jag med raska steg. Klockan sex har jag en telefondate med papi och då ska pajen stå i ugnen har jag bestämt. Kanske en, icke överkokad, choklad på det? Som vi har missbrukat det tidigare vintrar, jag och karln min alltså. Det är fint. Framförallt gott.
Nu ska jag gå iväg och vara en magisk baseplayer... Heja heja!
Opponering - check! Ännu en mindre grej att oroa sig över när det kommer till musikhistorian och efter dagens diskussioner samt lite good and bad från Fältis angående mina sammanfattningar så är jag riktigt pepp på att skriva en grym sammanfattning. Sen är det bara musiklyssningen kvar, dags att go riktigt old school med start på medeltiden. Hä blir grymt dä!
Annars har jag varit hemma i huset i min ensamhet en liten stund. Hade ingen lust att vara kvar i skolan utan knallade hem istället dock plockade jag upp en gehörsbok som vi har beställt på vägen så jag har pluggat lite melodier här hemma i köket. Och så har jag lyckats överkoka en kastrull med varm choklad. Typiskt. Fast den blev god ändå så jag är nöjd. Alldeles strax ska jag tralla iväg ner mot stan och möta upp de andra utanför restaurangen. Indiskt ska bli så gött i magen! Och lite fin lyckades jag bli idag med långkjol och vita gospelcelebration-blusen. Dock inget läppstift på grund utav mina alldeles för frasiga läppar. Det är ett minus när det blir kallare ute. Fnasig näsa, fnasiga läppar och fnasiga händer. Man blir fnasig överallt... Kanske att min bästa vän kan sno med sig en dunderkur från jobbet sitt och skänka en stackars torr männska i julklapp? Tips!
Anyway, nu är det dags att sticka om jag vill slippa springa. Ha så kul på resturangen!
Idag har jag gjort ett försök att återgå till mina forna hurtbullefasoner genom att ställa klockan på halv sju och ta en morgonpromenad. Det funkade! Jag fick till och med uppleva lyxen att vakna fem i sex och njuta av att sova en halvtimme till. När klockan väl ringde gick jag upp, klädde på mig och steg ut i dimman. Med Gino i örena knallade jag iväg på vad jag trodde skulle bli en lång runda, dock tog den bara fyrtio minuter så imorgon får jag kila åt något annat håll eller försöka ta lite omvägar. Det var riktigt skönt att komma ut i alla fall. Bara tjugoen dagar kvar, sen är det en vana säger min pappa. Håll ut!
Nu har jag ätit frukost och klinkat lite Vem kan segla på gitarr. Emma kom precis upp, vi ska göra sällskap till skolan hon och jag. Dags att duscha och piffa till mig. Vem vet, idag kanske det till och med blir lite smink i den glåmiga fejan? Jag känner för mitt plommonfärgade läppstift. Måste bara orka dra fram något som matchar fint ur någon väska först...
Ikväll blir det förresten indiskt på resturang, woho! Anledningen till kalaset är Matildas tjugoårsdag som var igår. Då måste man ju piffa sig för bövelen!
Nu sitter jag i vårt lilla kök med en avslutad gröttallrik och myser med min tekopp och Gino Vannelli som Simon har mailat. Drog igenom den skivan cirka fem och en halv gång igår medan jag pluggade. B.Ä.S.T!
Min första helg i huset har bjudit på fredagsmys med mina sambos då vi efter att ha ätit en sen middag och haft gitarrensemble med bland annat den eminenta Apans sång bullade upp med en mängd fika, mös ner oss i dubbelsängen och kikade på Black swan. I lördags var damerna på folksångskurs men jag var inte sämre utan passade på att vara i skolan för att öva och göra läxor. Kvällen spenderades till första del i huset sen mötte vi upp lite göttigt folk på Willys som var sugna på att se hur vi bor. Vi var inte sena att bjuda in! Sällskapet fick en rundvandring sen slog vi oss ner i sofforna, de med sina ölburkar och mina sambos och jag med varsin kopp med glögg och rom. Kan vara den bästa (och kanske farligaste?) spritblandningen jag har druckit. Det smakade bara glögg med enda undantag att det värmde lite extra i magen. Lite senare tog vi oss in till stan för att hitta en pub att sitta på, lättare sagt en gjort men till slut hittade vi en och hängde där till stängning. Sen var det sängen som gällde. Igår tog vi alla en förtjänad sovmorgon och dagen fortsatte i lördagens spår med plugg av olika saker. Jag hann även med att öva lite bas på skolan och, tillsammans med Klara, ett tungt corepass på gymmet. När vi kom hem hade vår fixkille Jafar varit i farten och tillsammans med Emma satt upp vår nya, fina kökslampa från Myrorna. Detta inspirerade mig och Klara så vi såg till att bära ut de befintliga köksmöblerna ut i garaget för att istället bära in matssalsbordet med stolar från vardagsrummet. Mer mysigt och "antikt", min mormor och morfar har likadant, och nu känns det mycket bättre.
Nu är hög tid att fara till skolan, laters skaters!
Det är så trevligt att vakna, kliva ur sängen och inte frysa. Jag börjar vänja mig vid vårt hus nu tror jag, det är inte världens varmaste förstår ni då vi inte har satt på elementen än. Vi vill prata med Fortum först. Men vi fryser inte ihjäl, oroa er inte, vi har en fläkt i vardagsrummet.
Jag har suttit i köket i snart en timme och haft myspys med min gröttallrik, levande ljus och chillmusik från datorn. För ett tag sen fick jag sällskap av Emma och Klara. Jag gillar't. Idag ska vi springa runt på stan och bland annat köpa en stekspade på Myrorna (INGEN klänning!), jag ska unna mig ett par nya strumpbyxor och leta ut julklappar på Monki. Till mig alltså, listan måste skickas hem om det ska bli något. Monki, woho!
En annan sak att se fram emot är kvällens slickrep. Pamela ska spelas. Det kan inte bli annat än succé.
Nu är det dags att slita sig från vårt mysiga kök, klä på sig och ta en promenad in mot stan. Myrorna öppnar klockan tio och vi ska hänga på låset...
Nu sitter jag här i mitt nya hus på Kortévägen. I kaoset i vardagsrummet som sedan någon gång imorgon kommer att flyttas upp till vårt sovrum som vi delar, Klara, Emma och jag. Jag längar till då vi får ordning och våra egna rum att piffa i. Jag bor i ett hus! Bara tjugo minuters promenad från skolan och det är rena rama lyxen. Att kunna gå till skolan, som jag har njutit dessa två första mornar!
Alla är välkomna!
Jag och Klara kilade hem tillsammans efter hennes sista lektion och då vi kom hem stekte jag pannkakor som jag åt med en cremefraiche, sweetchilisås och majs. Riktigt otippat men riktigt gott! Verkligen att rekommendera. För några minuter sen drog vi av en gemensam gitarrensemble med varierande resultat. Examination i gitarr i slutet på terminen, dags att börja göra det till en vana att köra lite varje dag. Det blir ju som så mycket lättare då. Nu har jag softat ner med lite skön musik men det är dags att ta tag i skolan igen, lite teoretiska grejer. Men jag bor i ett hus så jag är glad ändå.
Jag vill bli kysst, jag vill känna febern rusa runt i blodet
Den senaste, trevliga nyheten var ju att Peter släppt sin album på spotten så att hans största fan (alltså jag) kan få ta del. En annan stor nyhet, som slog till över gårdagen bara sådär, är att jag har gått och blivit med hus. Inte bara jag utan Emma, Klara, Hugo och Simon. Vi var och kikade på ett hus som var jättefint men efter mycket om och men så bestämde vi oss för att inte ta det, lite mycket ansvar som vi alla kände att vi inte hade lust att ta. Sen tog allt en helvändning och nu har Emma, den goa damen, diksuterat fram en grym deal så nu är alla nöjda och idag skrivs det kontrakt. När jag kommer tillbaka till Öret så är det bara att börja flytta in så nu lär det bli några vändor fram och tillbaka mellan Nynäs och huset för att go in mig ordentligt. Äntligen ska jag få använda min fina sockerlåda som bästa karln trollade fram, margarinlådan jag snodde från mormor och morfar, jordglobslampan, grammfonspelaren, diskstället... WIHO! Dessutom får vi hyra det möblerat så jag kommer inte att behöva köpa en ny säng då hon lämnar ett helt gäng kvar. Jag vill flytta in nu!
Annars så har jag kommit tillbaka till Nynäs för att ha skönt "höstlov" och det ska firas med att skriva två sammanfattningar á 2 A4 till musikhistorian. Och så måste jag öva gitarr. Och dirigering. Det är det "dåliga" med en musikutbildning, man blir aldrig klar och man kan alltid öva mer. Jag tänker dock inte göra onödigt mycket utan börjar med sammanfattningarna, sen kanske det blir lite gitarr mest på kul. För det är ju musik också, roligt.
Imorgon tar min kära mor ledigt bara för att jag är hemma och på fredag kommer det ner en fin kille från Pite. Simon är på G för att gå på Ole Börud på Fasching på fredag och med sig har han Oskar, Fia och Jesper. Bo ska han få göra hos Jesper vilket betyder att han endast kommer att vara tio minuters bilkörning från mig, man lär ju fara dit och umgås så mycket som det bara går! Och fina Fia ska jag krama sönder tror jag. Mys!
Som en lite tjuvstart på lovet så for jag på kryssning tillsammans med Sandra och gänget i helgen som var. Så grymt roligt och vilket skönt gäng jag fick hänga med. Lite skönt att även där få en chans att komma bort från Örebro och alla måsten en stund och få träffa min fina Sandra såklart. Det sker ju tyvärr alldeles för sällan.
Men först ska jag...
