Jag tänkte skriva det här inlägget för lördagen men nu är den faktiskt tre minuter över tolv så jag tänkte vara korrekt och döpa inlägget till söndag.
Mina senaste lovdagar blir lätta att berätta om eftersom jag har bott hos J två dagar. Eller bott och bott, stannat över kanske jag ska säga istället. På onsdagskvällen sov i alla fall jag över hemma hos min moster och på torsdagen låg vi i soffan hela dagen, hade en "hotellfrukost" och tittade på film. Vid fem åkte jag hem och sen mötte jag och syrrorna mami vid thaien nere vid estö för att hämta mat. Kyckling röd curry blev det för mig, det är bara för gott! Efter maten duschade jag, packade väskan och sprang ner till bussen för att åka till J. Han har ju varit sjuk så jag blev glad av att äntligen få träffa honom igen! På vögen så åkte jag förbi sunnerbyhallen där jag såg hans stackars lagkamrater ha träning i snön. Det var han minsann glad över att han slapp och det är nog ingenting jag skulle vilja ha gjort själv. Tackar gudarna för att jag håller på med en inomhussport! Väl framme så mötte han mig i mörkret och vi promenerade den korta biten tills hans hus. Det känns fortfarande lite konstigt att följa med honom in istället för att fortsätta till farmor och farfars gamla hus på andra sidan vägen. Fanns jag börjar känna mig hemma hos honom nu :) Det blev efterlängtade parlamentet och lite film så var det dags för sängen. Jag kollade på Gothika medan J låg och "vilade ögonen" på min mage. Efter en stund la han sig istället tillrätta bredvid mig och ganska snart hörde jag snarkningarna. Men vadå? Han var ju vaken! Trodde han ja.... Vi gick och borstade tänderna och somnade nog ganska fort i varandras armar. Eller J somnade på två röda, det var jag som tog lite mer tid på mig. Vi sov ganska länge och fredagen spenderades på J's rum och ute i solen på promenad runt i området. Det var inte så mycket nytt som kommit till sen jag sist satte min fot där, förutom ett hus som var ganska nybyggt men som redan var till salu. På tillbakavägen höll vi på att bli rammade av en bil. Eller inte rammade, men han körde fort och var tydligen fast besluten att skvätta ner oss eftersom vögen var full med smält snö och vatten. Det är ungefär samma sak som att bli rammad för mina stackars vita converse. När vi kom tillbaka hade vi lite skoj inne hos J och sen tittade vi på Donnie Darko. Fyfan, jag kommer aldrig mer kunna träffa eller se en person med namnet Frank igen utan att tänka på en äcklig kanin med en ännu vidrigare röst. Kirsi och Jens, J's folks, bjöd på en superb middag med lite chitchat om Thailandsresor, sport och min farmor & farfar. Mucho trevligt! Efter mate drog vi oss tillbaka in till J där han var så snäll och plågade sig igenom hela Lets Dance- finalen med mig under täcket. Efteråt vet jag inte riktigt vad vi skulle ha gjort, men det blev nog inte som vi tänkt oss. Jag hittade ett väldigt skönt ställe på J's axel och två sekunder senare snarkade jag för fullt. Har i alla fall han sagt... Min tur att vara trött alltså. Jag vaknade en stund senare och då var det hans tur att somna sött. Vi tittade på TV, sov och snarkade ikapp lite till och från fram tills klockan var halv två då vi fortfarande låg under en fleecefilt fullt påklädda. Jag bestämde att det var time to hit the sack så vi klädde av oss och kröp ner under täcket istället. Jag hittade det där sköna stället igen och sen sov vi som stockar.
Idag så var J så snäll och lade ner alla Hoosiers, förbandet på James Blunt, låtar på min mobil så nu kan jag lyssna på dom hela tiden. Vi lyssnade lite innan frukosten och då fastnade en speciell liten melodi i mitt huvud som även oskyldiga Kirsi fick på hjärnan. Jag fick lov att verkligen anstränga mig för att inte nynna på den hela tiden, men den satte sig som berg! Kvart i två tog jag bussen hem, eftersom jag var tvungen att plugga, och jag sov hela vägen ner till nynäs och vaknade upp i centrum. Bussar kan vara riktigt sköna att sova på ibland. Speciellt om man har lite Jamie i öronen. När jag kom hem tog jag en matbit och satte mig sen för att plugga. Kvart över sex åkte jag ner till centrum för att kolla på jazz med Robin & Kristian. Kvällen blev trevlig och jag kom hem igen vid kvart över tio efter att ha varit snäll och vänta på 848:an med grabbsen.
Imorgon är det plugg med stora bokstäver som gäller! Önska mig lycka till...
För ungefär en timma sen fick jag syn på min Naturkunskapsbok och kom då på att jag inte har pluggat någonting och provet är första dagen efter lovet. Hoppsan! Från att ha varit slapp och trött till att bli klarvaken och lite smått stressad så fick jag lov att sätta mig ner med boken och plugga. Det borde vara förbjudet att plugga till prov på loven! Ja Sandra, jag vet att estet inte alls är lika farligt som Haninge Fria, men jag måste få gnälla av mig någonstans. Dessutom så har jag ju bara tre prov per termin så det händer ju i alla fall inte så ofta ;)
Nu tar jag i alla fall en paus med lite bloggning. Det blev en ganska sen natt igår även fast jag tänkte att det skulle bli en tidig kväll. När jag kom hem från träningen så tittade jag på Yaya-flickornas gudomliga hemligheter som gick på trean och slutade vid elva. Sen ville jag sitta vid datan litegrann som alltid nuförtiden. Men man måste ju spana läget... Halv tolv hoppade jag in i duschen och en kvart senare satt jag med den hostande sötnosen i örat. Vi pratade på som vanligt, tiden bara skenade iväg och plötsligt var klockan två. Även fast vi messar fram och tillbaka till varandra hela dagarna så lyckas vi ändå prata i flera timmar på kvällarna. Vad får vi allt ifrån? Interesting.... Vid två sa vi i alla fall godnatt och jag kröp ner i sängen och lyssnade på lite wünderbar Jamie Cullum. Jag vaknade någon gång ett långt tag senare av att det var en My chemical romance låt i öronen. Det blev ganska stor skillnad från Jamies behagliga jazz till MCR hårda, höga låtar. Jag stängde av mp3:n och somnade om. Jag vaknade igen första gången vid halv åtta och sen sov och vaknade jag lite till och från innan jag gick upp vid kvart i tio. Gjorde iordning frukost framför teven och tittade på 28 dagar senare som jag fått låna av Joakim. Sen skedde den olyckliga upptäckten av naturen och resten vet ni ju. J är fortfarande sjuk, 38 graders feber, hosta och gud vet allt så jag kunde inte komma idag heller. Men jag stör han lite då och då med ett sms eller två som jag får nöja mig med så länge. Jag hoppas att det piggar upp honom litegrann i alla fall, den sötnosen.
Yes, jag glömde minsann bort att det var våffeldagen idag. Fick höra av Jossan att vi skulle äta det till middag så fick något att längta efter under träningen. Båda tränarna var med och det var ju ett litet tag sen det hände eftersom vår förstatränare gör lumpen just nu. Men han hade fått lov och vad gör man då om inte kommer ner till sina saknade tjejors träning? Vi var i alla fall glada att få ha han där även om det blev en lite för slapp träning enligt mig. Men jag kom i alla fall iväg och fick röra på mig litegrann och det är ju alltid ett plus. En grej som inte var ett lika stort plus var att jag lyckades skjuta mig själv på benet. Jag kom i jättehög fart och det blev ett ganska hårt skott mot mål. Otur som jag har så skjuter jag i stolpen och jag möter den stenhårda bollen i luften och den går rakt på mitt lår precis ovanför knät. Jag kände smärta, klen som jag är. Jag råkade säga the F-word också, vilket sandy inte var sen att reta mig med. Jag säger det nämligen nästan aldrig annars...
Nu är det dags för en shower och sen bedtimetalk med mannen. Nightynight!
Puh! Påsken är slut och i och med den all alltför god mat som jag inte kan hålla fingrarna borta ifrån. Men på något konstigt vis har jag en massa godis kvar. Vad kan det bero på? 1- Jag fick alldeles för många påskägg så jag har inte hunnit äta upp dom 2- Jag har inte ätit så mycket godis Who am I kidding? Alla som känner mig veta att alternativ 2 är totally out of the question. Mystery solved! Nu måste jag bara ta mig i kragen och äta upp allt också. Kan nämna att jag är på god väg... efter lovet, efter lovet, efter lovet...
Och nu, en snabb uppdatering. Jag har ju faktiskt inte skrivit sen i fredags, shame on me! Lördag (påskafton) Jag och the family tog en snabb repa upp till centrum för att spana in Kicks. Yes, seg som jag är har jag inte hunnit spana in den nya butiken. Jag gick och luktade på lite parfymer, herrparfymer alltså. Jag är galen i manliga dofter! Jag skulle kunna sitta och bara lukta på Joakims hals i flera timmar, eller tills det inte skulle lukta något om han längre. När vi var små, typ 6:an, så älskade jag när vi hade parfymkrig med killarna. Den där Axedoften hade något speciellt och jag var den enda tjejen som faktiskt ville bli sprutad på (inga naughty thaughts här nu!). Nu vet jag ju dock bättre och mitt luktsinne har uppgraderat sig till the good stuff av bland andra Calvin Klein och Diesel. I love it och jag tror att det finns fler brudar som håller med mig nuförtiden. På kvällen var vi som alltid bjudna ner till mormor och morfar på påskmiddag. Till middag fick man blanda lite som man ville, det fanns ägghalvor med olika smörjor på, pajer av olika slag och även en smörgåstårta. Som den sanna tjockisen jag är kan jag inte bara äta av en grej utan jag vill ha allt. Dessutom är jag inte så bra på att ta små portioner så det bev en hel del. Efter efterrätten som bestod av Glace au Fou så kunde jag i princip inte röra mig. Men lite godis från påskägget kunde minsann slinka ner. Söndag (påskdagen) Syrrorna och jag blev upphämtade av papi vid 11 och sen ålte vi hem till honom för att fixa med vår påskmiddag där. Farfar och vår kusin Natalie skulle komma ner och även papis polare Gurkan. Vi hjälpte till att laga all mat, duka och så vidare och vid tjugo över ett kom farfar och Natalie och strax därefter Gurkan. Nu blev det olika sillar och gravad lax med potatis till förrätt, och ägg såklart. Till huvudrätt blev det lax med romsås och potatis. Gurkan var väldigt duktig på att äta tycker jag för att vara en person som tycker att lax smakar planka. Farfar måste ha kryddat den bra. Klockan fem tog jag tåget mot Hovet för att gå på James Blunt med Joakim. Han hoppade på i Ösmo och det kändes så skönt att äntligen få träffa honom igen efter att han varit hos sin farfar. Vi hoppade av vid Årstaberg och tog tvärbanan till Globen där vi klev av och började gå bort mot Hovet. Joakim hade varit sugen på paj i flera dagar så det fick bli en blåbärspaj på McDonalds. Jag fick en äppelpaj som skollade min hand eftersom jag drällde litegrann. Det står att man ska vara försiktig eftersom fyllningen är varm men jag visste inte att den var skållhet! Vid halv 7, en timme innan konserten skulle börja, stod vi i kö utanför. Det visade sig att alla tjejer (!) fick bli visiterade och få sina väskor genomsökta. Vakten skojade om mitt påskägg jag hade i väskan men som tur var fick jag komma in utan att behöva slänga något. Tjejen innan mig fick se på medan hennes nyköpta Ramlösa åkte i soporna. Och det var då, när jag kom in, som jag upptäckte att min ena vante var borta. Jag kunde inte hitta den någonstans och tyckte lite synd om den eftersom den antagligen ligger utomhus någonstans. Det var dessutom mina favoritvantar! Vi letade reda på våra plaster och vi satt högst upp. Och då menar jag "hjälp-vad-långt-det-är-ner" högst upp. Det var nästan så att man fick svindel när man tittade ner. Jag och Joakim satt och pratade och åt lite godis och hembakta kakor tills konserten började med ett asbra förband tio i åtta. Klockan nio entrade James scenen och jag måste tyvärr säga att eftersom jag inte är något speciellt stort Bluntfan så kände jag inte igen så många låtar. Inte Joakim heller för den delen så vi ägnade oss nog lite mer åt varandra där i mörkret än åt stackars James. Han klarade sig nog utan vårt jubel. Vi gick precis när konserten tog slut så vi hann lite före resten av publiken till tunnelbanan in mot city där vi sen tog tåget hem. Snälla Kirsi kom och hämtade vid Segersäng och vi var hemma hos J på ett kick! Där bäddade vi ner oss i sängen och försökte kolla lite på Spermaharen. När jag säger att vi försökte så menar jag att J tittade och skrattade medan jag försökte hålla mig vaken där under det varma täcket. J bestämde att det var dags att sova så vi borstade tänderna och kröp ner och mös i varandras armar hela natten.... Måndag (annandag påsk) ... som vi även vaknade upp i. Första gången vaknade vi fem i sju. Eftersom det kändes som att det inte riktigt var dags att gå upp än så drog vi ner rullgardinen och somnade om. Jag sov lite till och från, drömde och lyssnade lite på Js små, nätta snarkningar. När sötnosen väl vaknade till liv så låg vi och drog oss ett tag. Det verkade som att sängen var full med magneter som drog oss mot sig med sin oemotståndliga kraft. Men vi fick lov att slita oss upp eftersom J skulle iväg och köpa sin efterlängtade tv. Vi åkte till Länna med hans pappa och började jakten på den perfekta teven. Eftersom jag inte har så mycket koll på vad man ska ha och inte så gick jag mest runt och tittade på programmen på alla tvapparater och pussade på J lite då och då som moraliskt stöd. Var som skulle ha varit en 32" tv resulterade i en 42" plasma tv. Jag vet i alla fall vart jag kommer vara resten av lovet.... Papi och syrrorna snodde mig i Länna eftersom vi skulle och hälsa på min förra låtsasmama Viktoria inne i stan. Vi gick och fikade på Fåtöljen och gick och kikade i butiker på Söder. Sen lagade vi mat, Thaigryta, och fikade hemma hos Viktoria. Det var så trevligt, just like old days! :)
Idag har jag bara varit hemma med papa och jossan. Vi hyrde 1408 och satt och tittade på den medan vi åt fruktsallad med melon och vindruvor till lite vaniljglass. Nu ska jag börja piffa för att åka på handbollsträning.
Sötnosen ligger minsann hemma och är sjuk, 39 graders feber med huvudvärk och halsont. Idag haf jag fått lov att snällt stanna hemma men imorgon blir det första, bästa buss uy till Grödby för att kurera lilla pojken med allt jag kan. Vi pratade litegrann och att jag skulle kunna vara hans sjuksyrra så nu får jag nog ta och leta lite i garderoben ;)
Idag har jag, som J så fint nämnde, varit på min rätta plats i livet. Nämligen köket. Min lillasyster ska stå och sälja bullar och sånt för att samla ihop de sista kronorna till en klassresa så idag har vi bakat bullar. Hon ska såklart inte få sälja alla, några behåller vi för oss själva minsann. Sen har vi också bakat toscakaka och lite senare ska vi göra snöstorm. Jag vet inte ifall det blir idag, man blir nämligen trött av att baka, men någon gång i alla fall. Då har jag paxat alla kanter, dom godaste bitarna. Är ni chockade?
Jag har också gått runt och plockat undan lite idag också, för att vara snäll mot mami. Det är inte så mycket grejer som ligger utspritt, nästan inga faktiskt, men klädhögen i mitt rum har en tendens att bara bli större och större, högre och högre. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att bara hänga in eller lägga på tvätt efter att jag har använt det, det tar ju faktiskt inte ens lång tid. Desto längre tid tar det att plocka undan det på söndagen när hela veckans kläder ligger i högar på stolen. Skärpning!
Det är ganska klyshigt, jag vet, men nu har jag tänkt försöka göra en sak. I skolan har vi fått som en uppgift att lägga upp ett träningsschema för en vecka, planera, utvärdera och såklart följa det. Allt ska skrivas ner och lämnas in vecka 20. Nu är det vecka 13 så om jag börjar snart så hinner jag ju följa det ett tag. Jag ska verkligen ta tag i det och göra det ordentligt. Det blir ju nästan som träning på köpet eftersom det finns en anledning att göra den. Annars så brukar inte min träning bli av om jag tänker att jag vill springa runt ringvägen till exempel, har jag en tendens att ångra mig i sista stund. Jag är rädd för att att det ska bli jobbigt, samtidigt som jag vill att det ska bli jobbigt. Jag vill att det ska kännas och ta på de "rätta" ställena så att man kanske kommer kunna se lite resultat inför sommaren sen. Nu jävlar!
Messar lite fram och tillbaka med sötnosen som har varit duktig med att hjälpa farfar att städa. Han och brorsans uppgift blev städning av vardagsrummet och jag är säker på att det blev ett bra resultat. Jag frågade ifall det inte var så att J var bossen och stackars M fick städa allt själv. Det försäkrade han mig om att så var verkligen inte fallet. Snarare tvärtom, J får piska på M för att han ska göra något överhuvudtaget. Det ångrade han snabbt att han hade sagt när jag skrattade och sa att det var ju bra för mig att veta inför framtiden. Att han kan städa alltså. Nu önskar han att jag skulle vara en lika stor guldfisk som han. Det känns ju verkligen bra för min del med en man som i alla fall kan städa. Dessutom har jag fått för mig att han har sagt att han tycker att det är kul att laga mat. Det kanske var så i alla fall att det är jag som är den manliga och han den kvinnliga. Ombytta roller?
Just got of the phone med J som nu bara har ca en timmes resväg kvar. Han hade dessutom bara ganska ont i rumpan så han ska nog klara sig hela vägen fram. Att åka långt kan jag tycka är ganska skönt ibland. Om man till exempel har bortamatch och man har blivit tvungen att gå upp okristligt tidigt så kan man sova på vägen utan att vara alldeles för seg när man kommer fram. Eller om man ska åka långt på semester, Sälen till exempel, så kan man rocka loss till bra musik, läsa lite (tills man känner att man nästan spyr), sitta och prata med käre papi som brukar vara på sjukt flamsigt humör när vi långkör eller, som jag nämnde tidigare, sova. Förr i tiden tyckte jag att det var jättejobbigt att åka långt, bilen förvandlades till ett fängelse där man inte kunde röra sig. Dessutom hade jag jättesvårt för att kunna sova så jag var alltid klarvaken medan alla andra, förutom föraren, sov. Men nu är det precis tvärtom, alla andra är vakna medan jag slocknar efter två sekunder. Det är så skönt att sova i bilen. Bara att sätta sig bekvämt, luta sig tillbaka och bara blunda. Lovely! Nu till det stora minuset, och då menar jag verkligen STORA minuset! Den onda bakdelen. Man har suttit i bilen ca en timme och känner att nu är det dags att byta ställning för att ena skinkan sover. Efter ännu en timme måste man byta igen för nu gör det minsann lite ont i ryggen, tillbaka till den förra ställningen. Ju längre tiden går, ju ondare gör det och till slut kan man inte sitta på något sätt alls. Everything hurts! Men då är det bara att stanna någonstans så man får hoppa runt lite, sen är man fit for fight igen. Vilket djup jag känner att jag har....
Nu är det time for fika med the family. J skulle ha blivit stolt övet att se hur mycket onyttigt jag kommer få i mig den kommande (påsk)veckan. Hans mission är ju att göda mig och det borde göra honom lättad att se att jag kan sköta mig när han är borta....
I've fallen in love with you Well I might just face it because it's true When feeling lips like yours and looking into eyes like yours... My beating heart wants you and my empty arms need you Please tell me, what else was there to do?
Exakt 00.00 sjöng jag lite Ja må han leva för Joakim som blir man idag. Han fyller nämligen hela arton år! Och bara för att det var en sån stor dag så fick han även kärleksversen, fast den hade han fått i vilket fall som helst. Busfröt is growing up...
NU ÄR DET LOOOV! Jag ska sova, det är ett som är säkert. Eller, jag ska ligga vaken lika längre på nätterna som jag gör i vanliga fall, men jag får ju i alla fall sova längre på morgonen. Yeyyeyyey!
Igår efter skolan så gick jag och mötte sötnosen och så tog vi bussen mot Arena. Den blev full som vanligt, dom lär sig aldrig att man ska ta långa bussar vid vissa tider när man ska förbi gymnasiet, så vi fick stå. Men det gjorde mig ingenting, jag och joakim fick stå riktigt nära varandra för att inte ramla omkull i svängarna, och det är alltid mysigt att få stå tätt. Väl framme blev det, fjärde veckan i rad nu nästan tror jag, kebabtallrik till joakims stora förtret. Nästa gång ska jag hjälpa dig att tvinga middagsgruppen att äta thai, I promise! Jag satt och sällskapade med grabbarna till tio över fyra då det var dags för mig att gå över till gatan till kulsturskolan. Båda mina låtar gick bra och efteråt fick jag springa ut till bussen för att åka vidare till nästa ställe, kyrkan. Jag och Annelie fick köra igenom några gånger och jag kan medge att vi båda var lite nervösa. Men Joakim kom för att hålla i min lätt svettiga hand så jag klarade mig fint. Själva sjungandet gick bra förutom en liten kråka i halsen som kraxade till på refrängen men det var det ingen som hörde fick jag veta av Annelies pojkvän efteråt. Han hörde nämligen att det brusade till i högtalaren en gång men aldrig min kråka, tur det. Resten av showen satt jag verkligen och mös i mörkret med en betryggande arm över mina axlar. Man ska ju inte synda i kyrkan, men jag kunde inte låta bli så det blev nog några pussar och kyssar när ingen såg.... Efter showen åkte jag och joakim bussen hem till mig och traskade sen vidare ner till hembygdsgården för att vänta på 858:an. Det var riktigt kallt så vi fick stå och värma varandra så gott vi kunde. Jag blev varm av allt, högst ofrivilligt (!), kittlande som han lyckdes med trots att jag hade en tjock tröja och en jacka utanpå det. He knows my spots, om man säger så. Men jag ska ge igen någon dag, mark my words!
Idag har jag äntligen fått redovisa min bok så nu är den tyngden off my shoulders vilket känns skönt. Det gick ganska bra också, jag hoppas att Monica gillar mitt brev bara. Lunchade med grabbarna och joakim och det märks att Robin är tillbaka, mobbningsnivån har nog aldrig varit högre nu. Alla mot lilla ensamma mig, J gör så gott han kan med att försvara mig men jag ser nog hur han skrattar åt mig i smyg. Nu har han åkt ner för att fira födelsedag med släkt och vänner, back on sunday. Då är det konsert som gäller för hans del och på måndagen ska jag och familjen träffa Viktoria men sen är resten av lovet vårt! Det har han minsann lovat mig, and there's nothing I would rather do....
Sitter här i min ensamhet i datasalen på skolan. Eller helt ensam är jag inte, men jag har ingen jag kan prata med. Har fått sluta två och en halv timme tidgare än vanligt på grund av terminsuppspelen och väntar nu på att min prins ska sluta. Bästa saken att spendera lite tid man vill ska gå fort, datan.
Terminsuppspel.... USCH! Min klass fick vara först ut, samling klockan nio i musikhuset, och jag var allra först ut. Och snälla, jag måste få gnälla lite. Jag har, som jag tror att jag har nämnt förut, inte haft sånglektion på ungefär 3-4 veckor och min låt jag skulle sjunga är en liten utmaning för mig. Annars skulle vi inte ha valt den jag och Yvonne. Dessutom kan den visa att jag nog har utvecklats litegrann sen ettan ändå. Menmen, jag fick sjunga igenom låten två gånger med Yvonne och sen stod jag och sjöng lite för mig själv bara för att få igång rösten lite. Jag hade ju, som Yvonne så fint uttryckte det, fortfarande frukosten i halsen. Alla lärare som jobbar på skolan, alltså Jenny, Jimmie, Micke och Jobe satt som "jury" och jag fick dessutom en mick uppkörd i nyllet för att dom skulle spela in. Det är ju såå kul att lyssna på i trean var deras argument. Fyfan säger jag. Själva sjungandet gick väl ganska bra förutom en konstig ton i slutet av låten där jag fick en kråka som ställde till det lite för min hals. Det jobbiga är att jag vet att jag hade kunnat gjort det mycket bättre än sådär, jag har gjort bättre än sådär med Yvonne tidigare. Men jag kan inte alltid få som jag vill. Dessutom så hör dom ju oss sjunga annars hela tiden så det är ju inte så att om jag gör dåligt på uppspelet så tycker dom att jag suger på att sjunga. Skönt är väl det! Jag fattar inte, vi är ju så laid back med lärarna annars men så fort det blir något sånt här så blir det jättepinsamt och nervöst. Det är ju fortfarande samma lärare som sitter där. Det jag är mest nöjd med i alla fall är att jag bara skrattade när jag gjorde fel, inte började sucka ocyh stöna och sjunga resten av låten dåligt som jag säkert skulle ha gjort för ett år sedan. Duktig Amanda! Men en grej som spär på min nervositet och därför mitt performance inför lärarna kan vara min lilla rädsla för Jobe. Jo, så är det! Jag skyller allt på honom....
Efter uppspelet så mötte jag prinsen vid bussen. Han hade ju nämligen den vanliga sovmorgonen till halv 12 som jag egentligen också ska få ha, eller i alla fall nästan. Det var han inte sen med att påpeka, både igårkväll och när jag mötte honom. Vi gick och åt lunch tillsammans innan vi gick till våra respektive lektioner. Jag var så smart att jag hade glömt att packa t-shirt till idrotten så jag fick springa tillbaka upp till skåpet och hämta min tjocktröja. Senare så upptäckte jag att min "middag", fil i en burk, hade läckt ut för att den legat typ upp och ner i väskan. Fan hur klantig får man bli?! Men ni kan vara lugna, haha. Jag hade nämligen burken i en påse så det var bara den som blev full med fil. Som tur är så har jag fortfarande kvar så att det räcker till sen. Jag har flingor i en separat påse också, jag tänker minsann på allt.
Nu ska jag följa med Joakim och hans regular dinnercrue och äta innan jag ska vidare till kulturskolan och sjunga. Jag, Tobbe och Yvonne har övat lite nu på eftermiddagen också så Dead ringer for love känns mycket bättre nu. Det kommer att gå fint!
WAIT! Jag glömde nästan dagens viktigaste händelse!! Robin is back from Teneriffa! Innan han åkte hade han råkat nämna att han skulle klippa sig och det är det enda jag tänkt på när han har varit borta. För er som inte vet vem han är, eller hur hans hår ser ut rättare sagt, kan jag tala om att så länge jag har känt Robin så har han aldrig haft kort hår. Det har alltid varit långt och nu sen en ganska lång tid tillbaka så har han haft dreads. Så ni kan tänka er chocken man skulle få om han bara kom till skolan och helt plötsligt skulle ha kort hår. Jag och jocke har tävlat om vem som får se honom i hans nya hår först. Han har till och med sagt att om robin inte kommer till skolan idag så skulle han åka hem till honom för att han är så himla nyfiken. Men jag fick se han först, HAHA! Grejen var att han inte alls hade klippt sig. Det skulle tydligen ha tagit för lång tid sa han....
When your long day is over and you can barely drag your feet The weight of the world is on your shoulders I know what you need. Bring it on home to me
You got someone here who wants to make it alright, someone who loves you more than life right here I'm gonna lie with you until you fall asleep, when the morning comes I'm still gonna be right here
Här har det minsann pluggats så det nästan har rykt från den snabba pennan på blocket! Okej, kanske inte riktigt. Men jag har pluggat det jag skulle idag i alla fall. Duktig Amanda!
Utvecklingssamtalet gick bra i alla fall men ikväll så slog nog jag, Micke och mami alla rekord. Vi satt nämligen i en timme och tjugo minuter. Och nej, det är inte för att jag är värsta problembarnet, tvärtom. Men jag tror att Micke har en liten thing för mig mamma, eller han verkar i alla fall tycka om att sitta och prata med oss. Allt var som jag hade tänkt och förväntat mig och jag fick dessutom reda på att jag får MVG i Kör A, yey! Tur var väl det eftersom kör är så grymt kul. Ni som läser detta och går på Nynäshamns Gymnasium tycker jag ska ta och gå och anmäla sig till Kör B som kör igång i trean. Det är jättekul och man behöver inte har gått kör A innan. Fritt fram för vemsomhelst alltså. Ni får gå till Marianne som sitter i rummet längst ner i expeditionen och skriva på en lista som finns där. joinajoinajoina....
Dagen i sig har väl varit okej. Jag "vilade ögonen" idag på bussen på vägen hem efter skolan och höll på att missa min station. Jag fattar inte, jag vaknar på alla stationer förutom min egen? Nästa gång ska jag sätta ett larm eller något så telefonen ringer ungefär när jag ska vara framme, det borde göra susen. När mamma och jag skulle åka hem från samtalet så stod vi och väntade på bussen från Kvarnängen. Det är meningen att den ska åka in till Nickstahöjden först och sen skylta om och åka mot Sandhamn. Vår kära busschafför glömde tyvärr bort det. Jaja, tänkte vi, han vet väl vart han ska. Men nej, det visste han inte. I korsningen vid Filmkedjan fick vi nämligen åka tillbaka till Nicksta för att se så att vi inte hade åkt ifrån någon. Och det hade vi inte, förutom en slö tjej som ville åka från backluravägen och en station längre in på backlura. Så det kändes som att vi åkte tillbaka liite i onödan. Vi kom i alla fall hem tio i åtta och då hade Lina middagen klar. Jag åt, duschade, pluggade och nu sitter jag här.
Jag är lite smått nervös eftersom jag inte bara ska sjunga på kulturskolan och i kryrkan imorgon, jag har även terminsuppspel i skolan också. Ni förstår, det är så här att varje år så får vi esteter spela upp eller sjunga något för lärarna. Man gör det man vill men de flesta brukar välja att framföra något på sitt första instrument, i mitt fall sång. Jag ska sjunga en sång som jag inte har fått sjunga ordentligt på tre veckor eftersom min lärare har varit olyckligt sjuk på sista tiden. Den heter Cry me a river och kom på 50-talet. Det är en jazzig låt som sjungs av en tjej, det är inte den poppiga Justin Timberlakelåten. Meningen med uppspelet är att lärarna ska få se om man har utvecklats något under det gångna året så egentligen är det ingen big deal. Men jag blir tydligen asnervös ändå. Konstigt.... Önska mig lycka till!
Jag måste egentligen plugga men det blir som det alltid blir, bara en liiiiten stund vid datan hinner jag väl med...
Är nästan precis hemkommen från skolan och ska nästan snart åka tillbaka för att ha utvecklingssamtal. Jag ska möta mami uppe vid kvantum kvart i fem, hon kommer med femtåget, så jag måste jag kvart över fyrabussen. Lite plugg hinner jag i alla fall med innan jag ska åka och det tar inte så lång tid tror jag. Jag ska skriva ett brev till författaren som skrivit min engelska roman jag har läst på och berätta ifall jag tyckte den var bra eller dålig och varför, skriva ner stödord om boken så jag kan redovisa den muntligt och välja ut ett stycke att läsa högt inför klassen. Det ska vara klart till på torsdag men jag börjar nu för att jag inte kommer ha så mycket tid över imorgon eftersom jag ska sjunga överallt. Men jag missar dansen så jag får nog lite tid där på kvällen. Det enda som jag inte har börjat på är brevet och det kan ju inte vara så himla svårt. Det kommer att bli jättebra!
Lite sad eftersom jag inte hann träffa Joakim så mycket som jag hade viljat idag. Hann bara äta med honom i tio minuter och ändå kom jag försent till trumlektionen och sen tio minuter innan han började efter att jag hade slutat. Och jag blir dessutom galen på det här jävla skitvädret vi har!!!!! Snötiden är för fan förbi och jag vill inte behöva bli dyngsur pga alla blöta snöflingor stora som tefat som landar på en och allt slask som mina fötter inte kommer undan. Det hade ju börjat bli varmt och skönt ute och jag hade en massa mys som jag vill göra på påsklovet, när det är sol! Fanfanfan.....
Har äntligen fått ta min varma sköna dusch och fått lite god mat i magen så nu är jag glad igen. Vid lunch ungefär så sjönk mitt humör några nivåer när jag såg vad det var för slags ÄCKEL väder ute. Först var det ju bara lite regn, det kan jag faktiskt stå ut med. Men sen började det ju för sjutton spösnöa ute! Och det var inte små flingor heller, stora som tallrikar var dom. Men som tur var så fick jag, Kristian och tre till skjuts upp till musikhuset av vår kära lärare Jenny så jag slapp i alla fall bli dyngsur på ditvägen. När vi väl började så hade vi läxförhör som gick strålande för mig för en gångs skull och så fick vi reda på lite kul grejer, bland annat att det ska komma ett gäng från en musikfolkhögskola och spela för oss andra veckan efter påsklovet. Jätteroligt! Och sen ska det komma ett gäng från en annan skola där dom sjunger mycket gosspel som ska få köra för oss. Det ska bli väldigt intressant och kul att få lyssna på båda skolorna. Dessutom ska vi ju snart ha vår egen körkonsert på Mysingen där vi kommer sjunga country. Jag hoppas att vi inte åker till Sälen den veckan för konserten ska bli grymt kul! Nåväl, efter läxförhöret så hade vi kör istället för med GEMU och vi slapp läxa till efter lovet vilket jag tyckte var väldigt trevligt. Jag måste ju ändå plugga naturkunskap då. Kören var lika rolig som alltid, även fast vi bara var 3 personer per stämma där, och vi fick lära oss två nya låtar. När det var dags för att gå tillbaka ner till skolan för natur så hade det i alla fall slutat snöa men det var ganska slaskigt ute. Jag delade med mig av mina fula tankar till Annelie och Carro som gick ut samtidigt som mig. Jag var orolig för att mina fina vita converse skulle bli inte lika fina smutsgrå converse men dom klarade sig fint. Jag gick så försiktigt jag kunde. Nere på skolan hann jag pussas lite med my sunshine innan han var tvungen att kila till bussen. Vi fick inte träffas så mycket idag, vilket är tråkigt. Och inte imorgon heller, en halvtimme på lunchen och typ tio minuter efter att jag har slutat och han har en rast. Men jag får ju prata med honom i telefon i alla fall, alltid något. Jag längtar till lovet så man får träffas på "riktigt" eller vad man ska säga. Då blir det myspys! Naturkunskapen var väl sådär lagom rolig som alltid. Våra majskorn som vi planterade för två veckor sedan hade vuxit till sig riktigt fint och det var väl trevligt. Men det blev som vanligt ganska segt och jag satt och nickade lite vid min bänk. Det är väl Yvannas sköna comments som livar upp stämningen, tur är det! Innan vi ska kika på en film så försvinner Y spårlöst. Tre minuter senare får Jennis ett sms: Nu sitter jag och kissar... Haha, hoppas att det går bra :)
Time for bed med Joakim, yey! Med ett avstånd på ca 1,5 mil iofs... Tacka gudarna för telefoner!
Jag är så GLAD!!!!!!! Jag var nämligen bara 1 VG-poäng ifrån att få VG på matteprovet från i fredags. Yesyesyesyes!!! Nu tycker ni säkert att det låter helt sjukt att jag är glad över att nästan ha fått VG, tro mig, det är jag också. Jag som blir sur över 2 fel från fullt på prov. Men vafan, nu är det bara att köra på till nationella så kanske det finns en chans för mig att få VG ändå. Hoppet har åter tänts...
Sitter i skolan och är såå duktig på datakunskapen... Jag gör ingenting, jag ligger tre veckor före i planeringen, så jag har suttit och surfat runt litegrann och passar nu på att slänga in ett inlägg i bloggen. Jag skrev nämligen ett till igår som sen bara försvann. Ett långt ett, så då blev jag minsann lite sur. Men nu är det nya tag på måndagmorgonen, happy days!
Igår var jag både duktig och mindre duktig. Jag satte mig och skrev min uppsats som jag hade tappat bort, eller rättare sagt, som Monica min lärare hade tappat bort. Jag är helt bombis på att jag har lämnat in den! Varför skulle jag stressa och skriva den hemma och sen inte lämna in den? Menmen, jag får gilla läget helt enkelt. Det tråkiga är att jag tror att den här inte blev lika bra som den förra. Den blev iofs kortare och det är bra eftersom jag ska träna på att skriva kortare och mindre detaljrikt. Nu till det som var mindre duktigt. Efter middagen såg jag nästan ut att vara lika gravid som Jocke kan göra eftersom jag hade proppat i mig jättemycket för att det är så HIMLA gott. Sen blev det plugg, dusch och film med mamma och Jossan. Vi har fått låna en massa av snälla Joakim och filmen för kvällen blev Förortsungar. Jag har trott att den ska vara dålig och den kanske inte var världens bästa men den var söt. Jag blir så avis på lilla huvudrollsinnehaverskan Aminas afrohår. I love it! Jag och Jossan kunde inte hålla oss så det blev chips och cola till filmen. Inte bra. Sen blev det en liten paus innan det var dags att bunkra upp med fikat som blev kvar från kalaset och titta på parlamentet. Inte bra. Lite besvikna blev vi allt också eftersom älsklingen Björn inte var med. Jag satt i soffan ett tag och vilade min bebismage tills det blev dags för sängen. Jag bestämde att det skulle bli en early night men det blev visst inte det. Klockan tolv lade vi på och jag somnade som en stock på en gång. Det gjorde att det blev liiite jobbigt att gå upp imorse då jag skulle gå upp tidigare än vanligt till och med, tio över sex. Dessutom fick jag agera wakeup-call till sömntutan i Grödby. Härligt morgonskrovliga var vi minsann båda två! Jag hann faktiskt med den tidiga bussen imorse, med god marginal dessutom. Jag satt och läste hela vägen, snart dags för slutspurten i boken, och sen blev det myspys med sötnosen i soffan. Urhärlig start på dagen!
Update nu, jag har ju faktiskt inte skrivit sen i torsdags. Jag kanske har ett liv i alla fall? :)
Matteprovet i fredags gick bra tror jag. Erland skrämde mig lite med att säga att om man vill ha G så borde man sitta minst en timma. Jag satt 55 minuter, sen kändes det som att det inte kunde bli bättre än så. Och det var ju bara fem minuter ifrån så det borde vara lugnt. Efter provet kilade jag ner till stackars Joakim som slutar klockan tio över tre på fredagar (haha!). Jag fick sitta med i klassrummet där det var full rulle. INTE! Alla satt som dönickar och bara ville åka hem. Fast Gustav livade upp stämningen med lite vissel och jag och jocke satt och jämförde nyckelpigsbilder med varandra. Dennis visade en bild på en brinnande bil som han tagit. På natten hade han nämligen hört en stor smäll och kilade ner för att kolla. Han bor vid stationen och det var där på parkeringen som en bil brann för fullt. Han och hans pappa ringde brandkåren och passade samtidigt på att ta några bilder. Jag tittade inte när han visade den för jocke, han hade lagt upp den på bilddagboken, men jag hörde att han sa: "Stackars ägaren till bilen som står bredvid" Och vem var ägaren till bilen bredvid? Jo, min kära fader som lämnat den där på torsdagsmorgonen när han åkte till jobbet. Han sov över hemma hos sin flickvän i Sollentuna, därför fick den stå kvar där. Otur elller vadå?! Man kan ju inte göra annat än skratta. Så nu är hela vänstersidan typ bortsmält, glaset har spräckts och så vidare. Det roliga är att polisen har varit där och satt upp ett band på bilen men dom har inte hört av sig till pappa. Han fick en lagom chock när han kom hem från jobbet på fredagseftermiddagen och skulle ta bilen hem från stationen...
Joakim följde i alla fall med mig hem efter skolan. Vi tog oss lite mellanmål, kollade på tv och mös i soffan tills mamma kom hem och det blev dags för middag. Tunnbrödrulle, mums! Sen kollade vi på tv och tjockade oss med choklad och chips till Let's dance. Och jag vet, det är inte mannens favoritprogram, så därför jag tackar så mycket för att han tittade ändå. Vi gick och lade oss ganska tidigt för att vara mig nuförtiden, halv ett, och pratade och mös lite grann tills ingen utav oss kunde hålla ögonen öppna längre. Det blev inte så lång sovmorgon igår för jag skulle iväg till Jordbro för att stå i caféterian och sköta seket med laget. Efter en lång brakfrukost så tog han och jag en promenad bort till stationen för att vänta på hans buss och mitt tåg. Vi passade på att titta på papis bil också medan vi ändå var där. Jag kom hem igen vid 5 och då var hela släkten hemma hos oss för att fira Linas födelsedag. Så det blev bara att duscha och byta om lite snabbt och sen blev det urgod mat, saffranspasta med räkor och kyckling, fika och melodifestival. Idag har jag dessutom träningsverk i mina klena små armar efter att ha dansat runt med min treåriga kusin på höften till melodifestivalskivan i flera timmar. När vi gick ut och tog en godispaus så sa hon till sin mamma att det är jobbigt att dansa. Hallå? Vid det laget var jag en blöt fläck på golvet...
Nu är det dags för en tidig middag och plugg! Rester från igår, YUMYUM! :D
Två inlägg om dagen nästan, inte illa. Eller är det precis det det är? Har jag inget liv?
Nu har jag pluggat matte tills det har rykt ur mina öron av överhettning känns det som. Det går nog faktiskt inte att trycka in så mycket mer, inte matte i alla fall. Jag får ju en timme på mig imorgon också, då blir det till att fråga Erland allt jag borde frågat idag.
Nu har jag fått koppla av och har då varit inne och kikat på Ikeas hemsida. Det finns så mycket fint jag vill ha! Jag önskar att jag kunde få flytta hemifrån nu. Inte för att jag inte trivs hemma, för det gör jag. Men jag längtar verkligen tills jag får inreda mitt alldeles egna, fina hem. Mamma, det lilla äcklet, fick ju tag på en jättefin tre i västerhanige när hon flyttade hemifrån. Den turen lär verkligen inte jag ha. Men jag hoppas på den där 2½:an som ligger lite och väntar på mig i centrum. Hoppas, hoppas, hoppas att jag kan få den och kommer klara av att betala hyra och sånt! Det skulle vara guld värt.
Nu är det off till sängen för lite bedtimetalk med the lovely man!
Fina Grödbyljus som jag hittade hos Ikea
Och det här är mina egna fina som jag fick av min snälla mor :)
Idag är det min "varahemma&slappa-dag" och vad är det jag måste göra? Jo, plugga äckelpäckelmatte! Prov imorgon och jag känner mig ganska nervös. Fast jag kommer plugga hela eftermiddagen/kvällen idag och så får jag en timme på matten imorgon också så det ska nog gå vägen. Jag har ju insett nu att jag faktiskt får ta och nöja mig med ett ynka G i Matte B. Det är helt enkelt inte min grej, det där mad tal och andragradsekvationer.
Sovmorgonen var väldigt trevligt men väldigt kort. Lillasyrran kom in och väckte mig imorse vid halv sju och då sa jag till henne att hon skulle väcka mig om en timme igen eftersom jag har sovmorgon. Efter vad som känns som 5 minuter kommer mamma in i sovrummet, drar upp persiennerna och säger att det är dags att gå upp. Jag blir lite smått irriterad och mumlar under täcket att jag faktiskt har sovmorgon idag. Jag vet svarar hon, klockan är 20 i 8 nu. ÅÅÅÅH! Så jag fick allt lov att snällt gå upp ur min varma, sköna säng till slut. Jag fick sällskap på bussen av mami som skulle åka in till stan på sin lediga dag och av en morgonskrovlig Joakim i telefonen. Idag har jag bara haft kulturhistoria där jag forskar om mässa, matett och madregal alltså musik från renässansen och matte. Lång lunch med mysjoakim och kristian där de två tar över Robins mobbningsroll mot stackars lilla mig. Ni skulle bara veta all skit jag får! Nu har jag varit en snäll samarit åt Kristian som skulle ha körlektion kvart över tre. Vi slutade ju nämligen 5 över halv två idag och han hade ingenting att ta sig för så vi åkte hem till mig och åt cocosbolldeg á la Kristian. Det behövde vi båda, lite socker alltså, för att orka med resten av den här dagen. Nu har han åkt och jag ska ta mig i kragen med matten istället för att sitta här framför datan och hålla på med oviktiga saker. Men det är så svåårt!
Den här råkade min mamma hitta åt mig på La Redoute... VILL HA!!
Lagom slapp dag i skolan även idag, förutom det lilla missödet med sången imorse. Mitt lunchsällskap dök till slut upp och vi tog en liten promenad till Kvantum för att köpa upp oss lite. Eller rättade sagt, HAN, skulle köpa upp sig lite. Vindruvor, såklart, men även lite energidryck från min mams company och några frallor. Fyra för sexton kronor, värsta kapet, det kan man ju bara inte låta bli... Vi gick tillbaka till skolan och åt lunch och han var så snäll och gav mig tre vindruvor som efterrätt, mucho gracías! Sen hade jag idrott och eftersom det alltid är som att befinna sig i ett kylskåp när man är i vår idrottssal så hade jag med mig långbyxor och tjocktröja. Vad jag hade glömt var att vi skulle köra en fyslek, klockan, hela lektionen. Blev jag varm eller?! Tjocktröjan kunde jag ju ta av mig men jag kan ju inte gärna bara springa runt i trosor. Det hade nog sett liiite för konstigt ut. Varmt, svettigt och jobbigt blev det allt. Men jag var glad efteråt för jag kände verkligen hur det tog i mina stackars små lår. På ljudtekniken fick vi fortsätta spela in vilket var jättekul! Fast inte riktigt lika roligt som förra gången då vi hade Robin som egoistisk, egocentrisk radiopratare. "Idag tänkte jag att vi skulle prata om mitt hår. Imorse såg det ut som, ja som det brukar göra... Helt perfekt alltså!" Då skrattade vi så vi nästan dog. Idag skulle vi spela in en låt så med Tobbe på gitarr och Elin på "trummor" och alla på sång spelade vi in It's my life med Bon Jovi. Det roliga var att vi bara hade en mic, så allas solon blev väldigt starka eftersom man håller micken så nära munnen medan refrängen försvann totalt. Men det skrattade vi också åt... Jag och Annelie begav oss till kyrkan efter skolan för att repa. Allt gick jättebra och Annelie spelar piano som en gudinna så det känns som att det här kommer att bli riktigt bra! Efter repet gick jag hem (!) och åt middag med familjen innan det var dags att åka till dansen. Idag fick jag totalt hjärnsläpp och kom nästan inte ihåg något av det nya som Mikaela hade visat oss förra veckan. Det var lite jobbigt eftersom vi fick gå igenom en massa gammalt men som tur var så var jag inte den enda som inte kom ihåg. Men det var som alltid GRYMT kul och jag längtar redan till nästa gång. Fast det blir tyvärr inte förns om två veckor...
Imorgon har jag sovmorgon, yey! Herr Trummagister som även är min SCMU och Estetisk verksamhet- lärare är nämligen i Tyskland och spelar. Detta resulterar i att min första och sista lektion försvinner, skööönt! Jag börjar bli lite rädd för mig själv. Jag som har älskat skolan sen min första dag på gymnasiet har nu börjat hoppas att lärare ska vara borta så jag slipper lektioner, musiklektioner dessutom, som typ är det roligaste i världen! Menmen, lite skoltrött kan väl alla få vara någon gång ibland. Fast det här får banne mig bli min enda gång!
Nu sitter jag i esteternas datasal och ska strax plugga matte. Jag har varit duktig och skrivit ut seriösa sommarjobbsansökningar som jag ska skicka ut till varje litet ställe jag kan komma på. Jag hoppas att något utav dom inte tycker att jag är ute för sent... Jag måste kolla med papis Lena också om eventuellt jobb som receptionist på hennes gym inne i stan. Det skulle ju faktiskt vara kul och då måste jag inte gå på en massa läskiga möten och vara så trevlig som möjligt och samtidigt vara apnervös med ett hjärta som dunkar ut genom revbenen och plaskvåta händer. Om hon nu tycker att jag är lagom kompetent, det kan man ju aldrig veta....
Jag har egentligen sovmorgon till 10 idag men eftersom vi inte har någon skrivare inkopplad hemma än så var jag duktig och gick upp som vanligt för att skriva mina ansökningar i skolan. Det var ganska lagom också, eftersom jag skulle ha sånglektion klockan 10. Men när jag sitter på bussen på väg till skolan så får jag ett sms från min sånglärare där det står att hon inte kan komma. VÄRDELÖST! Jag som var så taggad på att få sjunga, jag hade nämligen ingen sånglektion förra veckan heller för då var hon sjuk. Jag har inte fått ha någon lektion på tre veckor och terminsuppspelet är nästa torsdag. Jag börjar bli nevös redan nu...
Nu ska jag fortsätta vara duktig och plugga matte innan mitt lunchsällskap kommer vid tjugo i elva. Toodeloo!
Nu har jag kommit hem från träningen och sitter här nyduschad och mumsig tortelini i magen. Träningen var väl sådär lagom hård idag tror jag. Men på sista tiden har det känts som att jag aldrig blivit riktigt trött, så där slut som man borde vara efteråt. Man kanske inte måste vara det efter varje träning kanske, men varannan åtminstone. Vi övade i alla fall på samma som igår, fast rätt. Igår tog nämligen en dam över träningen totalt så Berndt, min tränare, blev sur och åkte hem för att han inte orkade ta den diskussionen med henne. Töntigt, I know. Sen blev det ganska mycket spring vilket jag då tyckte var skönt. Det känns som att det blir så lite annars, eftersom vi har våra två träningar dagarna efter varandra. Resten av veckan blir så tom och full av onyttigheter då.
Imorgon är det dans, yey! Fast jag är lite smått orolig, har nämligen pratat med min danslärare på facebook och hon hotar med improvisation. Förra gången fick vi gå diagonalt över dansgolvet och improvisera till musiken. Jag skäms så grymt mycket över mig själv att det verkligen inte alls går bra för mig. Men hon får sig ett gott skratt i alla fall, alltid något :) Imorgon ska jag även till kulturskolan och kanske till kyrkan och öva inför en konsert nästa vecka. Jag är inte riktigt säker på vad det är för slags konsert, men jag ska i alla fall sjunga den låten jag sjöng på Lucia. Viskar en bön med Peter Jöback, en så sjuukt underbar låt! Det är också det ända jag ska göra, det är de andra som ska glänsa. Bland annat några dansare från skolan. Sen ska jag hinna plugga matte på eftermiddagen också. Det är mycket man ska hinna med...
Jag skrev ett aslångt inlägg igår som bara försvann när jag skulle spara det. När jag sen loggade in på nytt så hade inlägget sparats, men bara typ en femtedel av det så det blev inget. Men nu blir det!
Gårdagen blev en ganska slapp dag. Fast morgonen blev stressad eftersom jag (som alltid!) tror att det är så lång tid kvar tills jag måste gå och så vips glider bussen förbi precis när jag kommer utanför dörren. Men det var tur, jag hade nämligen glömt mina nycklar på byrån. Så jag fick gå till skolan, i en väldigt snabb takt måste jag säga, för att inte komma dit så sent. När jag väl kom fram var jag som en tomat i ansiktet och lagom fuktig på ryggen. Soo cosy! Men på den tiden som fanns innan min lektion började så hann jag lugna ner mig och få tillbaka en bra puls. Det var så (lagom) varmt och mysigt nere i soffan men så fort jag kom in i klassrummet så började frysa som en liten gris. Och jag vågade inte gå upp och hämta min tjocktröja för jag var rädd att bli utelåst. Innan lunch hade jag bara en lektion istället för två så vi fick gå tidigare men vi hade ett oförberett engelskaprov som var ganska svårt. På lunchen blev jag mobbad för att vara en, som joakim så fint utryckte sig, tjurkärring. Jag var inte ens sur! Det är bara lite svårt att spela oberörd när man hela tiden blir hackad på ;)
Till min stora glädje så var min GEMU inställd så jag spenderade min 2½ timmes håltimme nere i mjuka soffan hos teknikarna. Det var tänkt att jag skulle göra naturläxan som jag glömt men det gick inge vidare så jag gav upp efter ett tag. Vi tog reda på vad vi har för blodgrupper, jag har A-. Jättelätt, A som i AMANDA! Vi retade Petter för att han hade svart blod men det visade sig snart att det var Annelie som var den konstiga med sitt ljusröda blod. Vi fick sticka hål i fingret och trycka ut blod i tre små skålar och sen doppa i vätska för att se om man var A eller B, positiv eller negativ. Roligt, roligt! Efter naturen blev det en snabb promenad igen, den här gången till tåget för att åka till träningen. Jag fick mysigt sällskap på tåget av en räddare i nöden som bjöd på choklad. Jag upptäckte nämligen på tåget att jag även sprungit ifrån mitt mellanmål där på morgonen. Den där Bountyn satt fint i min "lilla" mage! Träningen gick bra och efteråt blev det som vanligt gossip med Sandy. Jag älskar måndagar, gossipday!
Idag, tisdag, har varit en bra dag. Jag fick inte ha några trummor men det gjorde inte så himla mycket, jag kände mig inte så taggad på det. Ensemblen var faktiskt kul den här gången, vi började med en ny låt. She's like the wind med Patrick Swayze från Dirty Dancing. En underbar låt! Vi hann dock inte komma så långt men det var kul ändå. Kristian kom in och kraxade en stund efter att ha sjungit My Sharona några gånger, det tär på rösten att rocka... Nu ska jag gå och läsa och skriva en ansökan om sommarjobb på Kvantum som jag ska lämna imorgon. Hoppas verkligen att jag inte är alldeles för sent ute, då blir det sista chansen: Köra ut tidnigar med mormor på nätterna hela sommaren. Men hur kul är det? Jobba på nätterna och sova bort hela dagarna... Inte kul!
Världens segaste och nästan tråkigaste dagen idag!
Jag försökte gå och lägga mig tidigare igår och lyckades ganska bra. Jag somnade nog vid kvart över tolv i alla fall, hyffsat tidigt. Sov som en stock hela natten, urskönt, men var tvungen att gå upp tidigt eftersom jag hade sagt till Mucklan att jag kunde hjälpa till på dammatchen. Totalt i onödan! Jag fick spela 20 minuter av första halvlek sen 3 minuter i andra för att jag inte hade "rätt inställning" enligt tränaren. Då blev jag asförbannad! Jag gjorde ju för sjutton mitt bästa de där första 20, då klagade han minsann inte. Vet inte vad som flög i honom sen. Men jag och Kim sa vad vi tyckte och tänkte till varandra, han kan ha hört, så det kanske var en anledning också... Vi mötte Skogås, mitt gamla gäng, så jag var lite nervös innan. Tydligen så hade dom pratat innan matchen hur dom skulle ta mig på bästa sätt, vilket resulterade i att jag blev punktad när jag fick spela. Inte så kul, då får man ju inte vara med något. Och jag fick minsann ett friläge, men då sköt jag över, dum som jag är... menmen...
Efter matchen sprang jag till tåget och fick sen åka buss från västerhaninge hela vägen hem. Fick lov att hoppa av vid Kvantum först för att handla lite smågrejer och sen traska vidare hem för att steka på några korvar och duscha. Sen var det plugg som gällde. Plugg, plugg, plugg. Läsa i boken och försöka få in lite matte i huvudet. Sen kom jag också på att jag har läxförhör på gemun och naturen imorgon, men dom böckerna hade jag minsann glömt i skolan. Sådär håller jag på hela tiden, skärpning! Bara 259 sidor kvar....
Nu är det dags för sängen så jag orkar upp imorgon. Eller, upp kommer jag ju alltid men det är det där med att somna på lektionerna jag ska försöka undvika... Off to bed I go!
Igår spelades den sista seriematchen i Söderbymalmshallen mot Skånela. Och som vanligt så går allting bra i början, vi ligger bara under med 2-3 bollar, och sen drar det iväg i slutet. Resultatet blev 11-24 till dom. Men jag hade kul på planen nästan hela tiden, fick spela lite 9:a också vilket var kul. Det var inte tråkigt i alla fall. Dessutom hade jag en liten hejarklack på sidan vilket var trevligt. Efter matchen bar det iväg hemåt för en myskväll i soffan. Och mysigt var det vill jag lova!
Jag somnade väldigt sent som jag alltid gör nuförtiden och vaknade tidigt, kvart över nio. Pigg för stunden som alltid, sen försvinner min energi åt ett annat håll och jag blir ihålig. Jag lyckades i alla fall få i mig värsta brakfrukosten med youghurt, flingor, macka och juice, mums. Och jag som inte ens är någon frukostmänniska. Det var ju fint väder så papi hade bestämt en promenad ute på Lida med flickvännen och hennes dotter. Otur som vi har så försvinner solen men den tittade fram lite då och då. Vi åt lunch på det jättemysiga värdshuset, fisk och skaldjurspasta med vitvinssås, och gick sen ut i skogen och naturen. Jag var världens bästa lekmoster till lilla Smilla. Och jag säger det, den ungen blir aldrig trött! Hon är som en liten Duracellkanin som alltid springer och hoppar. Så var inte jag när jag var liten minsann! Bokmal som jag är... Efter naturen åkte vi hem till farmor och farfar för en fika och sen vidare hem till Nynäs för att tjocka oss i soffan till melodifestivalen. Som vanligt så går inga som jag tycker är bra vidare. Jag älskar Suzzie Tappers röst som påminner lite om Eva Dahlgrens. En riktig rysarröst!
Imorgon är det dags för match igen, dammatch den här gången, mot Skogås. Nästan alla tjejer från min tid där spelar i det laget så jag är liiite nervös. Menmen, förra gången vi mötte dom förlorade vi visserligen men det gick ganska bra för mig. Sen är det bara plugg som gäller. Jag måste läsa minst 60 sidor i min bok imorgon, helst mer. Och sen plugga lite matte till provet på fredag. Jag vill bara att veckan som kommer ska gå snabbt så jag får ta det lugnt och göra vad jag vill utan att behöva tänka på plugg...
Visst finns det mirakel, och mitt mirakel är faktiskt du
Imorse hade jag sovmorgon men det blev gå upp som vanligt eftersom jag behövde skriva färdigt min moderna, poetiska Ragnarök. Den blev på 4½ sida och allt blev skit. Jag måste verkligen lära mig att inte skriva så jäkla detaljerat och mycket hela tiden! Har skrivit en ny nu i alla fall, på bara en sida. Hoppas att den duger...
Skolan flöt på, medan Monica läste folks Ragnarökar så passade jag på att sova lite på bänken och efter lunchen så var det minsann bara matten kvar. Erland gick igenom VG-uppgifter på tavlan och jag hängde faktiskt med, för en gångs skull! Ska ta med matteboken hem till papi i helgen så får mattegeniet hjälpa mig. Får se hur länge hans tålamod kommer hålla. Efter skolan följde J med mig hem så han äntligen fick se mina Grödby-stearinljus från Ikea. Dom blev godkända, tror jag, så nu är det fritt fram att elda. Förövrigt så ser resten av mitt rum ut som ett flickrum enligt mannen, vilket jag i och för sig kan förstå. Ännu en bra anledning att flytta hemifrån! han behövde åka hem halv 5 så jag, som den getleman jag är, följde honom till la train. Sen skrev jag på Ragnaröken och tog bussen upp till Arena för att äta med Kristian och Robin som tidigare under dagen hade tackat nej till pannkaks/skrivarstuga hemma hos mig. Deras ragnarökar var nämligen inte heller klara. Men en pizza satt inte helt fel måste jag säga. Sen bar det av det kvällens höjdpunkt: Jazzkonserten! Vi har nämligen fått biljetter av skolan till en konsert på Folkets Hus, där Buba Jazzband skulle spela. Jag var lite skeptiskt till en början men det visade sig snabbt att dom var grymma. Jag älskade the baseman, han var otrolig! Dom som hade ordnat det ville snacka med oss hela tiden, bland annat Gösta, skolfotografen. Det var jag, jennis, kristian, robin och sen några treor + ett helt gäng pensionärer. Men det var kul, stämningen var på topp och det var en helskön kväll. Nog har jag väl tjänat in lite vuxenpoäng nu? ;)
Det är inte bra det här... Att jag inte sover menar jag. Jag gick inte och lade mig så värstans tidigt någon av dagarna på lovet och jag har ju en tendens att inte kunna sova längre än 10 no matter what. Det börjar ta ut sin rätt nu tror jag, i alla fall på hur seg jag är. Jag ser nog förhoppningsvis inte så himla trött ut och egentligen så klänner jag mig inte så trött heller. Äh, skitsamma! Sova kan jag göra någon annan dag... Men jag kan säga att sena kvällarna/nätterna har varit TOTALLY WORTH IT!
Idag vaknade vi tröttisar på dansen i alla fall till litegrann. Vid 10 över 9 gick nämligen brandlarmet så off we go till vår "lyktstolpe" som varje klass har fått som samlingsplats. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade med mig väska och jacka till dansen för det värmde gott när alla andra som inte fick gå till sina skåp stod och frös i den iskalla vinden. Och ändå gnällde jag nästan mest av alla, jag skäms lite... Till slut fick vi i alla fall gå in igen och gå tillbaka till lektionerna. Det vi började med idag på kulturhistorian är så sjukt roligt! Renässansen, väldigt intressant och kul tycker jag. Fast det brukar jag tycka allt är i början. Efter lunchen hade jag trummor vilket gick bättre än vad det gjort på länge, asskönt! Dessutom fick jag lite komplimanger för mitt spelande, det värmer alltid i min lilla trumsjäl. Ensemblen var väl sådär, min grupp spelade samma låt hela lektionen, 1 timme & 50 minuter, och vi kom inte ens speciellt långt kändes det som. Menmen, det kommer väl börja rulla på snart hoppas jag, annars blir jag lite ledsen tror jag. Efter skolan blev det kulturskola för att sjunga Dead ringer for love och sen träning med tjejorna. Jag hade gjort min läxa och visste precis vad jag skulle öva på och träningen blev faktiskt ganska rolig. Vi fick ha musik i bakgrunden vilket var kul, jag får alltid lite extra "push" då :) Dessuto lärde jag Carro ett riktigt hett dansmove. Gå ner lååångsamt samtidigt som du rullar höfterna. När du väl är nere, shakea boobsen och hoppa lite upp och ner innan du tar lite sats pch reser dig upp lååångsamt med frestande, putande rumpa. GRR! Ni kan ju gissa vad vi gjorde resten av träningen? Low, low, low, low....
Imorgon är det kulturskola igen och sen äntligen dans som det känns som att jag inte har haft på evigheter. Två veckor är kanske inte en evighet men jag saknar den verkligen, det är så grymt kul!
Första och jobbigaste dagen är härmed avklarad och det känns grymt bra! Jag åkte lite tidigare till skolan idag (vad gör man inte för att få sitta i tekniksofforna) och det kändes lugnt där på bussen. Det var på GEMU:n det började hända grejer, som vanligt. Tröttheten hoppar på mig som den försvarslösa lilla flicka jag är och rätt var det är sitter jag i stolen och sover. Robin och Kristian skrattar förstås men Jenny såg som tur var ingenting. Efter det blev det helt omöjligt att jobba så jag sjönk djupare ner i stolen och "blundade". Tur att det bara var 10 minuter kvar av lektionen annars hade nog Jenny varit strängare mot mig. Naturkunskapen var okej, det blev ganska mycket lyssna och anteckna som vanligt men i slutet fick vi alla fall plantera majs. Alltid något... Tågen gick som vanligt så att ta sig till träningen gick utan problem. Jag satt och speedläste min engelskabok och åt mellanmål. Dessutom hade jag väldigt trevlig tågunderhållning som höll mitt humör på topp. Själva träningen däremot var ganska tråkig. Ja, det är jättesnällt av Berndt att hoppa in som "stand-in"tränare men då tycker jag att man kan planera träningarna också inte bara leka med sina barn på sidan av planen och lämna oss vind för våg. Jag vill inte stanna i utvecklingen bara för att vår riktiga tränare gör lumpen. SKÄRPNING! Efter träningen blev det i alla fall (inte för mycket ;) ) gossip med Sandy, kvällens höjdpunkt. Det är skönt att jag måste vänta 20 minuter innan tåget går, då får vi en chans att uppdatera varandra. So cosy!
Nu är det dags för duschen och sen marsh i säng! Får se om jag hinner läsa lite bok mellan sms:en :)
Yes, sista dagen innan vardagen än en gång drar igång. Let's face it, jag kommer inte undan. Men jag tycker nog ändå inte att det är så jäkla hemskt, fast måndagarna är värsta dagen i min vecka. Eller värst och värst, bara lite jobbiga. Jag åker hemifrån till skolan vid kvart i åtta och kommer åter in genom dörren klockan nio på kvällen, efter träningen. Jag måste ta med mig träningskläder och mellanmål till skolan eftersom jag slutar klockan 5 och inte hinner hem. Dessutom kommer jag en halvtimme försent till träningen också, men jag får ändå en timme på planen, så det är inte alltför dumt. Det dumma är att jag har lite jobbiga lektioner på eftermiddagen, först nästan två timmar GEMU och sen två timmar naturkunskap. GEMU:n är inte farlig, det är jättekul, men det är bara det att själva lektionen är så lång. Mitt huvud brukar börja bråka lite sådär efter halva GEMU lektionen...
Yeye, fredagskvällen var i alla fall helt otroligt kul! Jag var lite orolig där ett tag att jag inte skulle orka pga huvudet och halsen men en Panodil vid 12 på dagen och POFF! Så var allting borta och jag var redo för PARTY! Jag duschade i alla fall och åkte till Sandra och sen vidare med Sandra och Lisa hem till Lisa för piffning. Efter det bar det av till det första stoppet, Kim och tjejmiddag med brudarna. Det blev tacos som vanligt, men ÅH så gott det alltid lyckas bli! Vi åt, spelade lite guitar hero och hade allmänt trevligt tills vi drog vidare till stopp nummer två: festen. Det var inte så galet mycket folk när vi kom dit men vi skakade loss på dansgolvet och det började droppa in fler och fler. Jag dansade som en galning och det var otroligt kul! Något annat som är kul är att se när folk man känner börjar dricka och bli lite på pickalurven. Det är alltid så kul att se hur folk blir. Sandra t ex: HELT GALEN! Jessica vill hela tiden "mysprata" och spöa på folk. Haha, jag fick mig minsann några goda skratt! Sandy och jag begav oss hemåt vid 2 och var hemma halv 3. Båda var döda så det blev sängen på en gång. Vi vaknade vid halv 11, urskönt med en sovmorgon, och låg och drog oss lite. Sandras mami kom in och frågade om vi var bakis, störtskönt! Men det var vi ju faktiskt inte... Vi gick upp och åt frukost och till min enorma glädje fanns det fortfarande kvar "bränd mussli" som sandys mor gjort helt själv kvar från förra gången jag sov där, that made my day! Sandra åt ris och köttfärssås. Till frukost, jag vet :p Efter ett tag kom Sannis över och vi spelade lite Buzz med små monster. Jag blev överkörd av SS, men det var bara för att dom har haft tid att tjuvöva. Jag blev lite sur, så jag ägde dom sen i frågesport. Dom hade inte en chans mot mig, superhjärnan! På kvällen var jag hemma hos Kristian och kollade på film, kollade lite på melodifestivalen och spelade Guitar Hero. Hör och häpna, jag klarade faktiskt att spela ganska bra på medium! Otroligt....
Idag blev det sent så det blev ingen frukost innan jag skulle kika på min lillasysters konsert i Dieselverkstan i Nacka. Den började klockan tre så papi hämtade vid två. Konserten var bra men slutet var bäst då dom spelade temat från Pirates of the Carribean. När vi kom hem fick jag äntligen äta något, tacos från igår, och så kollade jag och familjen på Råttatouille. Gud vad råttorna är söta måste jag säga! Nu är det snart dags att gå och lägga mig så jag orkar upp imorgon. Men jag ska bara först....
Söndag
