Trogna läsare (Vik och Elin), Nu kommer det att vara ganska tomt här framöver. Jag reser ju som sagt till Thailand. Kan man säga det tillräckligt många gånger? Jag har knappt fattat det själv. Väskan står packad i hallen och om ca två timmar kommer papi och Karin och hämtar. Sista dagen med min skruttmamma har spenderats nere vid Hamnvik och nu ska det duschas och lagas middag.
Nästa gång ni ser mig kommer ni antagligen ta mig för en blond afrikan. Miss Brownie! Men nu ska jag inte säga för mycket. Jag kanske kommer hem som en kräfta, det vet man ju aldrig.
Vi ses och hörs till skolstarten babies! Toodeloo!
Nu, inte förrän nu har mitt sommarlov börjat. På riktigt! Officiellt började det den sjätte juni men det är inte förrän imorgon som jag kan njuta fullt av en dag då jag inte behöver jobba i gymmet eller har jobbat på natten. Lovely!
Det ska ju fortsätta vara sunny sunshine days här så det blir en dag på stranden. Kanske en lunch i skuggan eller en siesta, vad vet jag? På kvällen ska vi i alla fall fika hemma hos m&m med de ljuvliga två och vår kära moster eftersom vi åker på söndag. Förstår ni?! Vid den här tiden om två dygn har jag varit i luften i nästan två timmar. Kanske håller dom på att servera middagen för fullt? Jag måste börja packa också så att det inte blir panikpackning samma dag som vi åker. Jag vill kunna vara helnöjd med mitt bagage.
På tal om att vara helnöjd så är jag verkligen det efter min dryga timme på stan innan kalaset idag. En body från Gina, en kort t-shirt och en diskborste från Granit och en blåvitrandig trekvartsärmad tröja från Indiska. Fyrahundra kronor försvann, bara sådär. Poff, så var dom borta! Men man måste faktiskt få skämma bort sig lite med sin allra första lön man tjänat någonsin. I'm so pleased!
Nu gäspar jag så jag nästan har käken ur led, det knakar som sjutton från mina käftar. Dags att sova! Nattinatt!
Jag kikade runt lite på repans olika dokument och fick upp schemat för vecka 32-37 och gissa vem som står med där som förslag? MOI! Under helgen vecka 37 har Peter eventuellt bokat in ett pass på lördagen och ett på söndagen. Jag får vara kvar! YES!
Nu kan jag pusta ut. Dom gillar mig, jag har inte klantat mig eller fortsatt vara så pass osäker att dom inte vill ha kvar mig. Jag passar för jobbet. Jag har lyckats!
Godmorgon, godmorgon! Och vilken morgon det blev... Det blev lite sent igår, jag hade nämligen lite problem att somna. Om jag fortfarande hade delat tidningar så hade jag varit uppe i lokalen den tiden jag gick och lade mig och det sitter väl i lite kan jag tro. Det blev inte så många timmars sömn för kvart i sex var det uppstigning. Halv sju stod jag och försökte låsa upp dörren till gymmet och det visade sig ganska snart att jag hade fått fel nyckel. Jag och papi satt och ringde runt men vem är vaken tjugo i sju på morgonen? Jag ringde Hannah utan att få svar, pappa ringde Karin som fixade fram Peters nummer, pappa ringde Lena som ringde Peter. Fem över sju, fem minuter över öppningstid, ringde jag Peter som tack och lov svarade. Praise the Lord! Han kom speedande på sin cykel, lite sömndrucken måste jag säga, och låste upp. Jag skämdes som en hund! När vi kom in började han leta runt i den lådan där min nyckel skulle ha legat och jag bad til Gud att han inte skulle hitta den. Det hade ju betytt ännu en tabbe av mig, att jag inte hade letat ordentligt. Den låg inte där så jag kommer att få min nyckel senare sa han. Betyder det att jag får jobba kvar? Jag frågade inte men jag hoppas det. Han frågade också hur det ser ut för mig i höst. Tyvärr så får jag ju inte veta det förrän jag börjar skolan eftersom vi får schemat i handen samma dag men hoppas, hoppas att dom kommer ha tider till mig. Hoppas, hoppas att jag får ett bra schema!
Nu ska jag bara ta det lugnt, låta mitt hjärta sätta sig på plats och få tillbaka den normala färgen på min kinder. Idag har jag inte fått någon speciell uppgift så det blir till att plugga teori. Det känns som att det här passet kommer att bli kort, jag slutar ju för sjutton om tre timmar! Jag ska strosa lite på stan innan jag tar pendeln hem till farfars kalas hemma i Tullinge. Då ska jag ta ut en hundring från mitt konto, där det nu för övrigt finns 5600 kronor, och köpa mig något fint. Kanske den superfina plånboken på Monki? Eller leta runt lite på Beyond Retro? Karin tyckte att jag skulle köpa något riktigt onödigt men jag vill nog köpa något som jag kan ha lite nytta för i alla fall. Får se ifall det kanske finns lite rea kvar.
Nu ska jag vara duktig och göra något bra här i receptionen. En latte till moi blir det nog. CIAO!
Det är en perfekt kväll ute. Sitter jag och blundar så kan jag nästan tro att jag är utomlands i ljuvliga Grekland.
Efter jobbet tog jag tuben och promenerade den lilla biten hem till Karin från solna centrum. Redan då var det superskönt i luften, svalt men inte kyligt trots de små vindarna som blåste förbi då och då. Väl hemma var maten helt klar så det var bara att gå ut och sätta sig på en gång. Lax, kokt potatis, romsås och sallad. MUMS! Det är skönt att sitta på Karins balkong, det händer grejer runt omkring hela tiden. Jag får höra om pappa som har råkoll på caféet nedanför och grannarna som aldrig har sina lampor tända eller persienner uppe. Solen är på väg att gå ner över taken, klockan nio försvinner den helt får jag veta, och alla har liksom lugnat ner sig. Kvällen har kommit och man har inte bråttom någonstans, nu finns det ingenting man måste göra. Vi sitter därute ganska länge och ser hur solen går ner och på luftballongerna som glider förbi. Jag tänker på Peters historia om sin flygtur som han fick i present av sin Oscar. Vad mysigt det skulle vara att stå däruppe och titta ut över vackra stockholm i skymmningen. Men också hur läskigt som helst! Man är ju så utlämnad däruppe som Karin sa. Och jo, det kan jag hålla med om. Var är säkerhetsbältena? Efter ett tag kilade vi in, jag tog en dusch och sen slog vi oss ner i soffan med ännu en Engströmsspecialitet: fruktsallad, vaniljglass och hemmagjord chokladsås. Det är säkert fleras men det har vi ätit så länge jag kan minnas. Jag tänker nästan alltid på papi när jag äter hemmagjord chokladsås. En deciliter av allt. Världens enklaste recept. Men se till att vispa hela tiden så att den inte bränner fast i botten. Det blir så jobbigt att diska då.
Det är dagar och kvällar som igår som får mig att känna mig lite vuxen. Jobba, åka hem ensam genom stan och äta en mysig middag på balkongen. Nu åt jag ju inte ensam men det behöver man inte göra varje kväll när man bor själv heller. Jag tänker tanken. Tänk om jag skulle våga söka musikfolkhögskola uppe i Umeå, komma in och få känna på hur det är att bo ensam ett tag. Det är ju några mil från lilla Nynäs. Men jag skulle inte vara helt ensam, jag skulle få ha världens bästa grabbar med mig. Kanske i lägenheten eller studentrummet bredvid? Jag skulle ha så grymt kul! Få hålla på med det jag tycker väldigt mycket om med personen jag tycker väldigt mycket om. Vilken dröm. Om jag vågar...
Idag har jag spenderat den fina, soliga dagen inomhus närmare bestämt på gymmet. Som tur var så var vi ute i solen vid drottningviken igår så lite sol fick jag på nosen. Men jag är fortfarande hopplöst blek i alla fall om man ska jämföra med mina syrror. Men vad finns det som inte lite Thailandssol kan fixa? Det är faktiskt bara tre dagar kvar nu om man inte räknar med idag. Vi fick hem resväskorna som vi får låna av Vik igår så nu måste jag börja tänka på vad jag ska packa. Och plocka undan lite hemma hos min kära mami så det är rent och fint när vi är borta. Hon har faktiskt låtit mig hållas nu när jag har jobbat så det ligger en liten hög med kläder i mitt sovrum men det är inte så farligt. Men bort ska det!
Igår var jag som sagt ute vid drottningviken med papo, syrrorna och fröken Vik. Papo hämtade vid klockan ett med en matsäck bestående av baguette och olika röror, en riktig lyxfrukost för min del alltså! Jag och pappa hann dock inte ligga där i solen så länge eftersom vi skulle övningsköra med Gissela så vi for iväg en stund. När vi var klara var Vik på väg ner så vi gjorde sällskap ut på ringvägen och slängde oss sen på klipporna. Vik och Lina badade, dom knäppisarna, och jag stötte på först Yvanna och sen steve, flix och marcus ute på klipporna. Har träffat steve två ggr på en vecka och på exakt samma dag också, lite öde eller vad är det? Kanske bara sammanträffanden... När vi fått nog av solen, och jag av de kyliga vindarna, handlade vi med oss middag hem och lagade som vanligt supergod mat som vi alltid gör hos pappa. Alla kastade sig över maten och hade i princip ätit två portioner inom loppet av tjugo minuter. En vanlig Engströmsmiddag. Lite efterrätt och project runway sen blev det hemgång för oss allihopa. Och när jag kom hem kunde jag lägga mig i sängen och bara njuta av att få sova min första hela natt sen i mitten på juni. Underbart!
När jag har slutat ikväll blir det tuben till fiendeland och övernattning hemma hos Karin. Hon låter mig sova där eftersom jag ska öppna imorgon på gymmet, vilket betyder att jag ska vara där halv sju. Jobbar till tolv och sen ska vi fara hem till farmor och farfar eftersom farfar fyller år. Sen är det bara två dagar kvar! Håll i hatten!
Äntligen en solig dag att ta tillvara på! Och fler ska det tydligen bli enligt vädret så imorgon blir det en heldag ute i solen med papi, syrrorna och Vik. Lite grill, lite kubb och mycket mys! Och så får ju jag, blekfisen number one, en chans att få lite sol på mig innan Thailand. Det är bara ett fåtal dagar kvar nu, på söndag bär det ju av. Unbelieveble!
Idag sov jag länge men var ändå inte utvilad när jag vaknade. Dessutom visste jag inte vad klockan var, våran på väggen har stannat, så jag visste inte om jag borde gå upp eller inte. Jag kom i alla fall upp ur sängen efter att ha legat och dragit mig ett tag och det visade sig att klockan i alla fall var ett vilket är ganska lagom dagen efter nynäspost. Det var för övrigt de sista jävliga nynäspostarna jag delade ut! Och inatt är min sista jobbdag över huvudtaget! Så otroligt skönt så jag nästan dör. Det ska nästan bli lite kul att köra bara för att man vet att det är sista dagen. Jag ska speeda på som sjutton, kanske slå mitt rekord på en timme? 55 minutet kan jag klara lätt om jag slår mig i backen på det! Jag ska flyga genom natten, springa som en tok i trapporna och slänga tidningarna i lådorna i farten. Jag har nu fått mitt allra första lönebesked. Två jobbveckor i juni resulterade i drygt 4500 kronor i lön och femton körda mil för mina stackars ben. I juli kommer jag ha jobbat i tre veckor så det blir allt lite mer att addera och så gymmet såklart. Det finns en chans att jag kommer att vara en hyffsad rik kvinna när sommaren är över. Om jag lyckas hålla fingrarna i styr när vi är i Thailand vill säga. Men det gör jag.
Off to bed för en liten nap innan jobbet, sista rundan. Så jävla skönt!
Nu ligger nog min sköna och sover i sin mans armar. Klockan tre bär det av till spanien, Barcelona, för hennes del. Hon är borta en vecka men efterso jag åker på söndag så kommer vi inte träffas förrän på Åland. Det är fucking too long! I need my sandy...
Idag övningskörde jag med Yvonne's för första gången. Jag var sjukt nervös innan och jag fick en lärare som är väldigt snäll men även väldigt bestämd. En sån som jag gärna backar undan lite för. Men allt gick som en dans och hon sa att om jag fortsätter i den här takten så kommer jag att ha körkort på nolltid vilket känns väldigt skönt. Nu blir jag sporrad att plugga teorin. Mindre än en månad kvar nu...
Efter körlektionen tog jag mina spagettiben (man känner verkligen hur man har suttit och spänt sig i bilstolen) till bussen och styrde kosan mot VH och sandra. Vi tog en liten tripp till handen eftersom sanra fortfarande inte hade gett upp hoppet om att hitta en par skor. Det är dock ganska svårt, bruden har nämligen storlek 35-36 i skor. Skorna på vuxenavdelningen blir därför ofta för stora medan skorna på barnavdelningen (om hon nu hittar några) är för små. Hon hittade inga skor idag heller, poor thing. Men hon kom hem med fyra nagellack istället så hon kände sig nog ganska nöjd i alla fall. Jag fick en lite present, ett par väldigt fina örhängen i form av ett par hörlurar och en LP-skiva som ett litet tack för flipflopsen som hon fick av min mamma. Dear sandy! Vi gjorde sällskap med hampe på bussen hem och gjorde en mumsig kycklingsallad. Undrar varför jag alltid rullar när jag har ätit hos sandra? Känns nästan som att vara på Åland... Vi invigde några av hennes lack, inte hampus dock, och sen for jag hem till mamma och morotskaka.
Nu väntar tidningarna och dess prenumeranter på mig. Näst sista dagen nu! Fy vad jag ska njuta natten till torsdag, min första jobbfria natt på fem äckliga veckor. Guld värt!
Det var ju ett tag sen nu, nästan en vecka, men jag måste ändå berätta om jazzfestivalen. Det var såå grymt!
Fröken Vik och jag mötte upp på centralen och fortsatte sen till fots bort till skeppsholmen, där moderna museet ligger ni vet. En riktigt skön solskenspromenad i ett lite blåsigt stockholm. Väl framme kunde vi trava rakt fram till kassan med våra biljetter, få våra röda sthlm jazz-band och stiga in genom grindarna. Vi scannade av stället och delade sen på en lyxig langos (så jäkla gott!) i väntan på Vik's kompis Erica som skulle komma direkt från jobbet. Det första bandet satte igång klockan fyra så jag och V tog plats i backen sittandes på våra jackor och lyssnade. Det var skön jazz, sån som faktiskt går att lyssna på, och sångerskan var grym. Någon att se upp till? Erica dök uppoch vi tog oss en liten dricka i den soliga backen. Cider för mig nu när man är arton och allt, hihi. Jag hade under kvällen slängt iväg ett mess till Steve med frågan om inte också han skulle spendera kvällen på skeppsholmen och jomen visst, det skulle han ju! Så råkade jag springa in i honom, felix och micke, mucho trevligt. Innan den här kvällen hade jag bara hört talas om namnet på bandet Tower of Power. Jag är glad att jag fick se dom för fyfabian vad grymma dom var! Dom spelade inte jazz utan riktig, hederlig funk/soul och det var så bra! Ingen i publiken kunde stå eller sitta still, inte vi heller. Tower of Power är defenitivt något som kommer spelas på min mp3 i Thailand. Vi fick även se det stora dragplåstret för dagen, Mary J Blige, och jag måste säga att även hon var sjukt bra. Och hon spelade min favis, Just fine, och då kunde man verkligen inte stå still! Över lag så var det en sån härlig känsla att sitta där i backen och lyssna på skön musik med ett mycket trevligt sällskap i den ljumma sommarkvällen. Supermysigt! En utav de bästa födelsedagspresenter jag har fått måste jag säga. Tack snälla Viktoria!
Efter Mary blev det hemgång och min snälla papi skjutsade mig och grabbarna till VH innan han vände in till solna igen. På bussen fick vi sen träffa ett gäng utmattade, hesa maidenfans som kom direkt från konserten inne på stadion. Vissa utav knäppisarna hade tältat utanför ingången sen måndagen och detta var på en onsdag. Att dom orkar. Men vad gör man inte för att få se sina stora?
Ett väldigt fint minne jag har är när min första stora kärlek tog min hand och la det ovanpå sitt hjärta och varje gång hans hjärta slog viskade han: Jag älskar dig.
Tänk vad lite jordgubbar, en fabiolous mamma och ett obetydligt sms från bästa vännen kan göra. Mitt humör är nu på topp! Jag har till och med pluggat äckelteori, första kapitlet typ avklarat. Imorgon blir det banne mig till att plugga på både buss och tåg. Jag ska inte ta med mig något annat att göra så boken och musiken får stanna hemma. Endast musiken på mobilen får spelas, eller lite radio kanske? Jag har inte så många låtar på min kära nalle så om man spelar dom om och om igen så tröttnar man fort och det vill jag inte. Jag hade totalt glömt bort att jag hade The Hoosiers på den. Dom som är så bra! Dom får fylla mitt huvud med lovely tunes när jag susar genom natten. Det är faktiskt riktigt skönt att cykla och springa i trapporna. Jag vill bli klar så fort som möjligt och det fläktar så skönt i den ljumma sommarnatten. Det räcker om man bara har t-shirt på sig förstår ni. Igår när jag körde så speedade jag på som sjutton men hann med ett möte med en grävling. Jag skulle precis stoppa ner en tidning i en brevlåda när det knakade som tusan i buskarna bredvid mig. Jag blir ju såklart jätterädd, vem är vaken nu? En våldtäksman som har följt mig varenda morgon och vet exakt hur min runda går och hur fort jag kör. Därför placerar han sig vid min sista brevlåda och väntar eftersom han vet att jag är för trött för att orka cykla fort, fort. Ni ser hur jag blir när jag är ensam vaken i nynäs klockan tre på morgonen. Men som sagt, det var ju bara en grävling som kom utgalopperande och ställde sig på vägen framför mig. Med kottar i gummistövlar-tricket starkt i mitt minne hoppar jag upp på cykeln snabbt för att inte han ska springa fram och bita av mig fötterna. Som tur var så var han räddare för mig och kilade in under ett staket. Jag kom undan. För den här gången...
Som vissa av er kanske redan vet så var det bajenmatch i måndags. Mormor och simona spelade in den eftersom vi barnbarn var där. Dom ville kunna titta senare. När jag kom för att lämna nynäspost halv fyra på morgonen så hör jag att dom sitter och tittar så jag ringer på och får komma in och titta på sista halvleken. Sweet!
Nu ska jag strax slänga mig i sängen och ta mig en blund innan jag ska jobba. Ska fundera vad jag ska sätta på mig imorgon, vill ju se lite "rätt" ut. Lite jazzig sådär. men hur ser man ut då? Hatten ska på i alla fall, I think. Och mamma som sa att jag inte skulle använda den. Tji fick hon! Den är numera min favoritaccessoar, nr.1. Håll i hatten!
På lördag planerar jag att kicka ut min kära fader för att ge plats för mitt hjärtats puma, her boyfriend och Mr.D. Hoppas att han ger mig sig den lilla sötnosen. Mys!
Jag vet inte riktigt vad felet är, bara att jag är irriterad, ledsen och arg. Ingen aning varför. Det går i vågor hela tiden. Ena stunden är jag asgrinig och i nästa skrattar jag. Hej, kom och hjälp mig?
Idag har jag tagit spruta inne i stan och övningskört litegrann vid Norvik. Det går bra än så länge, nemas problemas. Egentligen ska jag vara på träning nu också men jag hade ingen lust så jag blir hemma istället. Fika med jordgubbar står på schemat. Inatt ska det köras tidningar, bara drygt en vecka kvar sen är det slut. Bara två dagar på gymmet. Det betyder att det bara är drygt en månad kvar till teroin. Stor, tung klump i magen...
Imorgon är det i alla fall jazz som gäller för hela slanten och det ska bli grymt! Ska bli skönt att få komma bort litegrann och framför allt jättekul att få träffa Vik och Erica.
Yes, everybody, jag befinner mig nu i fiendeland. Solna! Kikar jag ut genom fönstret så kan jag till och med se råsundas läktare torna upp sig inte alls långt härifrån. Men det är lugnt, än så länge. Anledningen till att jag har gjort denna resa är förstås för att vi ska hälsa på Karin och barnen innan vi sticker till Jakobsberg där musikalen spelas upp. Det blev hamburgare till lunch made by papi mästerkock. Jag har även fått träffa sonen, Joakim, och har redan hunnit bli spöad i GH. Vi värmde upp med att köra på easy och mannen satt för tusan och gäspade sig igenom hela låten. Grabben är van att köra på hard så jag försökte ge han en omgång. Jag satsade på att träffa alla gröna, röda och gula noter men inte ens det lyckades jag med. Vi körde även en låt på medium och det gick faktiskt bra, tro't eller ej. Det ska bli min nya taktik: träffa nästan alla noter på easy, suga på hard och sen vara hyffsad på medium. Asbra!
Nu har jag övningskört för första gången! Shiiiiiit vad det var läskigt i början. Jag och papi åkte runt på gymnasiets parkering, krypkörde och det där. Jag tror att pappa spelade mer lugn än vad han egentligen var, han var nog ganska rädd för bilen. Förutom en liten incident med en lyktstolpe, jag koncentrerade mig mer på att inte köra in i bilen som stod parkerad bredvid, så gick allt finfint. Vi körde runt på parkeringen och den lilla vägen där bussarna vänder och det var faktiskt väldigt roligt dock väldigt surrealistiskt att sitta bakom ratten istället för bredvid. Men jag längtar redan till nästa gång!
Ännu en slappdag på underbara Ringvägen men denna gång med la famille. Tyvärr så kom det moln vid kvart i tre så det blev till att ge sig av hemåt. Men det var bara bra för min del, jag fick en chans att plugga teori och fick även middag innan jag åkte till träningen. Så man har lite att springa på liksom. Vår tränare dök dock inte upp idag heller så vi tog träningen i egna händer. Ett uppvärmningsvarv runt rudan, lite vanlig fys, doppboll (tjejerna mor killarna ofc!) och till sist några löp uppför branta backen. Det tog lagom mycket i benen så det kändes lite i vaderna när man gick uppför trappan till stationen och hemma i det kära trapphuset. När jag kom hem så slängde jag mig in i duschen, smorde in mig och parkerade mig sen i soffan med resten av familjen. Premiärkväll för min nya DVD! Och jävlar så underbart det var, det måste jag säga. Den kommer inte ligga och samla damm längst in i filmskåpet i alla fall. Jag ska begravas med den!
Imorgon är det fredag och då ska jag ut och övningsköra för första gången. Håll i hatten! Det blir väl en mjukstart men då är vi i alla fall igång, jag och papi. Sen hämtar vi upp Jossan och Lina och åker för att titta på Karins dotters musikal. Då får jag även chansen att träffa sonen i familjen, spännande!
Idag har jag och fröken R legat och lapat sol på Drottningviken. Inga nakenfisar den här gången. Dock en man som trippade förbi precis vid våra huvuden där vi låg och lade sig ner tre meter ifrån oss. Jag och R hade diskuterat hur läskigt det är att hitta en bra plats därnere. Vid hamnvik kan man klämma ner sig hur nära någon som helst i princip, det är ju alltid så mycket folk där, och det är ingen som ens höjer på ögonbrynet. Där ute bland klipporna däremot blir det så mycket mer intimt, därför vill man inte lägga sig för nära någon eller lägga sig så man har utsikt över ett till exempel kyssande par. Man blir för närgången. Men det verkade inte denna man ha några problem med eller ens reflektera över. Jag och R pratade på som förut. Men man kände sig lite inkräktad på... Vi låg och pratade, solade, smååt och spanade. Det kom ett stycke grabbar som låg snett ovanför oss, alldeles för långt bort kändes det som, och dom låg där och spanade ner på oss. Diskret sådär, in a "Oj nu kliar det i håret så jag måste kolla ner åt höger för att klia på rätt ställe" kind of way. I know the trick, jag brukar själv köra den lite då och då. När solen gick i moln blev det dock för kallt att ligga kvar så jag och fröken tog vårt pick och pack och begav oss hemåt. Det blev pannkakor till middag för min del och nu ska det pluggas teori innan allt bra på TV drar igång. Idag har jag även fått en väldigt pleasent surprise. Precis innan jag stack iväg till R så damp ett paket ner i min brevlåda och det var adresserat till mig. Så fort jag såg det visste jag exakt vad det var. Det som jag har hoppats på i veckor! Min signerade Peter Jöback-DVD! I'm in heaven. Jag tror att jag har nämnt det förut här i bloggen men det är så underbart! Nu kommer jag att kunna uppleva de två bästa timmarna i mitt liv om och om och om igen, hur många gånger jag vill. Magin från konserten kommer inte gå att upplevas igen, inte fullt ut, men en del. Och jag blir så glad över det lilla jag kan få!
Igår tränade jag i löparbyxor. Ni vet, såna tights typ. Jag kände mig väldigt proffsig och duktig måste jag säga! Man fick liksom en extra svung i steget när man sprang och det är ju inte varje dag man känner så. Dom åker nog på imorgon också om det inte är för varmt. Heja heja heja!
Som jag nämnde i förra inlägget verkar det bara bli svårare och svårare för oss brudar att köpa kläder när man blir äldre. Om man inte råkar ha en sån där lyckad dag som jag hade vilket tyvärr händer alldeles för sällan. Idag var det sandras tur att se vad reorna hade att erbjuda. Vi åkte in, glada i hågen, och såg fram emot att få släpa hem många kassar. Puman var främst ute efter en klänning men I tell you, hitta en klänning för henne är som att hitta ett par passande jeans för mig. Imposible! I alla fall när det bara är det man söker efter. Vi letade i varje butik tror jag och vi hittade fina, problemet är bara min väns längd. Som ni kanske vet mäter hon inte så högt över havet så att hitta en klänning som inte ser ut som en maxi är lite svårt. Vi tröstade oss med att handla i saluhallen under sergelbiografen, en påse torkade jordgubbar och en påse mandel i yoghurt. Mums! Jag hade aldrig varit där nere förut men det är ett ställe jag defenitivt kommer besöka igen. Alla dessa dofter, olika stånd och varor att köpa. Och smaka! Dom hade smakprov i mängder i små skålar som vi var och plockade i. Om man inte vill handla något så kan man ju alltid gå och smaska lite samtidigt som man ser ut som att fundera på vad pojkvännen ska gilla bäst. Nötterna med wasabiöverdrag eller kaffebönor i choklad? Eller kanske nötter rostade i vitlök? Som ni förstår trivdes jag som fisken i vattnet och jag kände mig på något sätt väldigt vuxen när vi strosade runt där nere. En vuxen kvinna i en saluhall. Det är i alla fall ett väldigt bra ställe måste jag säga. Perfekt att köpa små snacks som man kanske vill bjuda sin lover på under picnicen ute i det gröna. Torkade jordgubbar tyckte inte jag lät så jättegott, torkad frukt får det inte att vattnas i munnen på mig direkt, men ack så fel jag hade! Och att blanda med mandeln i yoghurt känns som en lagom god, romantisk, blandning. Vi fortsatte att springa fram och tillbaka, ut och in i affärer innan sandra valde att ge upp. Hon fick dock med sig ett par trosor hem, urgulliga, från soukgallerian. Dom hade alldeles utsökt fina trosor där! Jag ska aldrig handla mina undekläder någon annanstans från och med nu. Och vi prövade även POP, ni vet, det där "läppglanset" som får ens läppar att svullna så man får den där härligt plutiga pussmunnen. Det stack lite i läpparna och sandra tyckte att mina minsann såg lite större ut. Det gjorde hennes också så vi satt och plutade ikapp på tåget hem mellan gäspningarna. What's up with that förresten? Så fort jag sätter mig ner på ett tåg eller en buss nuförtiden så blir mina ögonlock tio kilo tyngre och jag gäspar stup i kvarten. Roligt sällskap man blir då, not! Fast det blir bara så när jag till exempel försöker läsa eller plugga teori men när jag väl försöker sova så funkar det aldrig. Jag var till exempel inte ett dugg trött på hemvägen vid halv elva. Strange... När vi väl kom hem så kirrade i alla fall mästerkocken sandra lite kycklingcurry med pasta till middag. So delicoius! Sen satt vi bara och degade i soffan framför en jättebra film. Nu kommer jag inte ihåg vad den hette bara för det men den utspelar sig i slutet på andra världskriget och handlar om hur amerikanska och fillipinska trupper ska hjälpas åt att frita krigsfångar från ett läger. En blandning av Pearl Harbour, Saving private Ryan och Band of Brothers vilket bara kan resultera i en bra film enligt min mening. Riktigt bra! Vi har bestämt att vi ska träffas på söndag igen, då med Hampe och Mr.D som sällskap. Kulkul!
Nu ska jag lägga mig och halvsova i soffan innan jag ska iväg och jobba. Förhoppningsvis så regnar det inte inatt, det räcker med att lyktstolparna är ur funktion i halva mitt distrikt så det är kolsvart inne bland villorna. Dessutom är det NP. Jag har kommit att börja hata tisdagar och fredagar, bara besvär! Imorgon börjar även teoripluggningen på allvar. Tuffa tag! Jag hälsar er lyllos som får gå och lägga er en god natt...
Igår tog jag och min lilla mamma en liten tripp in till huvudstaden för lite shopping och försenade gifts. Jag var väl förberedd på vilka motgångar som än kunde komma emot mig, man har ju blivit van. Jag har nämligen upptäckt att på något konstigt vis så blir köpa kläder mycket, och då menar jag verkligen mycket, svårare när man blir äldre. Speciellt jeans! Alltid en mardröm. Därför blev jag verkligen glatt överraskad när jag hittade mina efterlängtade jeansshorts i den första butiken jag provade i. Och dagen fortsatte i samma. Jag fick två par skor som vi endast betalade sexhundra kronor för, man betalade det dyraste paret och fick det andra gratis. Det andra kostade femhundrafemtio, bra deal om ni frågar mig. Jag hittade äntligen ett par wayfares i perfekt storlek och kom även hem med en hatt. Allt på bara ca två och en halv timme! Galet bra, mitt smile var hur stort som helst. I vanliga fall hittar man aldrig det man letar efter eller så gör man det och så finns det inte i rätt storlek. Vi firade på hemvägen med en kaffe och en bulle och till middag blev det thaimat. En great day som spenderades med en great mamma! Inte bara för att jag fick mina presenter, jag tycker faktiskt om henne i vanliga fall också!
Idag har vi städat, städat och städat! Och nu är tvättstugan igång också. Ingen rast, ingen ro. Syrrorna kom preis in genom dörren så nu är lugnet defenitivt slut.
Haha, jag glömde nästan. I fredags natt fick jag ett ganska roligt telefonsamtal från två ganska fulla herrar, Herr Bork och mister D. Det var bara borken som pratade med det var en rolig grej att göra medan man väntar på tidningarna. Han fick berätta om kalaset och jag fick minsann höra att det har varot roligare om jag och sandra hade varit där. Sötnosar!
Imorgon står reashopping med sandra på schemat, myspys! Hoppas bara att det kan bli lite finare väder än det var idag. Fast huvudsaken är att det inte regnar, det är blir så tråkigt då. Nu ska det tittas på Tv och fika med kakor och vattenmelon, mums!
Heeey! Min fredag blev precis som jag hade tänkt, kanske snäppet bättre till och med. Sandra kom ner från VH vid två och då traskade vi hem till mig. Hon var tvungen att erkänna att bussturen inte var den mysigaste eftersom man svettas som en gris en dag som denna. Dom flesta bussar brukar ju, konstigt nog, sakna någon som helst AC. Okej, det är väl inget krav, men lite vind kan dom väl ändå försöka fixa? Man smälter ju bort... Back to the story! Vi snackade på som vanligt och sandra berättade det senaste från haningehållet medan jag skar upp några rejäla bitar vattenmelon och innan vi visste ordet av var vi lastade på min kära postcykel på väg ut mot Drottningviken. Jag, och sandra, var lite smått oroliga över hur det skulle gå att skjutsa på min pakethållare där fram men det gick ju som en dans. Tidningsutdelningen ger utdelning tillbaka minsann! Väl framme blev jag smått chockad över vilket lovenest DV har förvandlats till. Jag och sandra visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen eftersom det låg par och pussades passionerat lite här och var. Vi hittade i alla fall en fin liten klippa att slå oss ner på och snacket fortsatte. Tills jag råkar titta åt vänster. Där ligger nämligen ett kadaver, ett lik, av en and. Inge vidare mysigt, eller? Så vi tog vårt pick och pack och klättrade vidare. Vilket jag tycker var tur eftersom vi hittade ett mycket trevligare ställe att sitta, och framförallt FOTA, på. Dock så slog jag en snabb titt åt vänster även denna gång och snett nedanför oss, mycket närmare vattnet, låg ett par utsträckta. Spritt språngande nakna! Menmen, vi satt kvar, lite nakna rumpor har väl ingen dött av. Fast jag råkade skrika till litegrann när jag fick syn på dom vilket dom nog hörde för precis när vi slog oss ner så hade båda helt plötsligt handdukar runt midjan. Det dröjde heller inte speciellt länge innan dom packade ihop och gav sig av. Jag och sandra mumsade vattenmelon, fotade och hade en massa girlylicioustalk, precis som det ska vara! Sen blev det en tripp ner till hamnen för att ta en glass med papi och Lina och vi hälsade även på miss (fiskdoftande) Y inne på Rökeriet. Roliga Johan verkade inte vara så rolig just då, han stod och övervakade stackars Y som en hök. Fast vi fick oss en liten snackis minsann. Resten av kvällen har vi suttit och kikat på tv med mor min i soffan. Vi liksom fastnade där efter middagen, grillad kyckling med baguette, och en skål med Polly som fick våra magar att blåsa upp. Men det blev lite kyckling över så imorgon kan jag göra kycklingmackor, mumsfillibibblan! Vid tolv lämnade jag sandra vid bussen där en liten luredrejare försökte smälla i oss att bussen redan hade åkt förbi. Tji fick han! A har koll på läget, och hör sen.
Jag fick höra att Mr. Stel-som-en-pinne hade skrattat skadeglatt bakom min rygg för att jag ska upp och jobba inatt. Han jobbar i en frys, iceman! Jag skulle välja mitt jobb any day! Jag får muskler, han får köldskador. Vems är bäst? På tal om jobb så är det snart dags att åka. Lördagar och söndagar kan ju som sagt vara lite roliga att köra på eftersom man kan få stöta på roligt folk som har varit ute och partat under kvällen och natten. Jag åker ner och lämnar en bunt tidningar vid Shell. See you there?
Håll om mig en sista gång Håll om mig, håll om mig, håll om mig Släpp inte taget, inte ens när du går Ta med dig en bit av den kärlek som föralltid är vår
Jag överlvde! Tänkte bara tala om det så ni inte behöver oroa er...
Nu ligger jag och kollar på SATC men det är paus så då blir det en liten tripp till datan. Om ca en halvtimme ska jag sticka till jobbet. Det är ingen idé att försöka sova innan och därför blev jag väldigt glad när det visade sig vara dubbelavsnitt på trean. Något att fördriva tiden med.
Imorgon är det sandy som gäller, wiho! Jag hoppas att det är fint väder för jag känner för att ligga ute i solen, snacka skit och smaska vattenmelon. Har ju nästan inte solat någonting den här sommaren och jag måste ha hunnit värma upp pigmenten lite innan vi sticker till T så nu ska det bli sola av. Så fort den behagar att komma fram det vill säga.
Idag mina vänner, har jag gjort något som jag aldrig har gjort förut. En liten sensation faktiskt. Jag har sålt min första smörgås! Känn på den du! Det var en trevlig kvinna som kom in och undrade ifall hon kunde betala med kort om hon köpte en macka. Självklart svarade jag och riktigt mös inombords. Det är trevligt med överraskningar på jobbet...
Igår hade jag på mig shorts och skjorta eftersom det var så varmt och solen sken. Nere i Nynäs ja! När jag kom in till stan höll jag på att frysa häcken av mig. Det var molnigt och blåsigt, usch! Så idag tänkte jag att jag minsann inte skulle låta mig luras av vädret så det blev jeans och tischa. Oj, vad jag ångrar mig nu... Om ni inte hör något från mig någe mer så är det pga av att jag har svettats bort. Det som är så bra är att det inte gör något om jag är lite svettig på jobbet. Här svettas ju alla! Great! Å andra sidan är det ju för att de har tränat och slitit häcken av sig nere i gymmet. Men vafan, en svettig receptionist har väl ingen dött av?
Nu ska det vikas tvätt och sen förberedas för stängning. Toodeloo!
Mjo, det känns som att mitt huvud har gått upp tio kilo, hur nu det ska ha gått till. Kanske är det dom missade sömntimmarna som pockar på och slår tillbaka. Idag när jag gick upp trodde jag nästan att jag var sjuk. Låg och kallsvettades i sängen trots ett helt öppet fönster, tungt huvud, begynnelse till nackspärr och en ond hals. Allt det är nu borta förutom halsontet och det överviktiga huvudet. Idag ska jag, no matter what, ligga i sängen klockan tio så jag har hunnit somna till elva. Och imorgon är det sista dagen för den här veckan på gymmet så då behöver jag inte ställa klockan på dagarna. Skönt! Inget illa menat, det är kul att jobba och jag tycker inte att det är speciellt jobbigt men det kan vara skönt med lite vila också.
Råkade kolla i kalendern idag och såg att det är ju för sjutton mindre än en månda kvar tills vi åker till Thailand. OMG! Och när jag kommer hem är det bara att packa om och åka till Åland dagen efter. Efter Åland är det bara tre dagar kvar tills skolan, det tredje och sista året, börjar och bara två dagar till teoriprovet. Hjälp! Jag måste börja plugga mer...
Både Jossan och Lina åker till Götet i helgen, Jossan spelar nämligen Partille Cup, vilket betyder en ensam helg med mami. Bara hon och jag, lovely! På lördag bär det av in till stan för att leta reda på lite försenade födelsedagspresenter som till exempel ett par efterlängtade Wayfares och på söndag sägs det ju att det ska bli fint väder så då blir det solning på beachen. Och på fredag blir det en heldag med sandy, mums! Jag har en lovely weekend att se fram emot!
Jag har aldrig varit en speciellt stor kaffedrickare. Jag dricker ju bara sånt där "låtsaskaffe" som pappa kallar det, alltså sån där nescafé med smak av till exempel daim. Nu har det blivit ändring på det minsann! Det blir en latte om dagen här på jobbet när man inte har något att göra. Dessutom är det ju bra träning för mig då jag får använda kaffemaskinen. Idag ska papo komma förbi också och smaka av min latte. Det var ju faktiskt en tant som lämnade kvar sin förra veckan så jag har bett kaffekännaren att komma och smaka. Jag tycker själv att jag lyckas ganska bra. Hur svårt kan det liksom vara när det är en maskin som gör hela jobbet åt en? Ganska svårt tydligen...
Om det var dött igår så är det ännu mer dött idag. Ingen telefon som ringer, inga pass, ingenting. Jag ska strax ner och byta min andra tvätt och om en halvtimme är det dags att börja stänga. Jag avundas inte till exempel miss Y som har det superstressigt på Rökeriet dagar som denna, när det var sol alltså. Mitt jobb är precis tvärtom: på sommaren åker alla på semester och det är endast ett fåtal hurtiga som envisas med att träna medan det är fullt upp sen när semestrarna är slut och skolan drar igång efter sommaren. Vilken chock jag kommer få då om jag får jobba kvar. Men just nu så ser det ljust ut på den fronten så jag hoppas att jag får vara kvar. Jag börjar komma in i svängen nu och är inte längre lika blyg och osäker. Det är mitt stora problem, att jag inte tar så mycket plats som jag kanske borde. Men det löser sig ju längre och mer jag får jobba här.
Busstrejk! Men som tur är gäller inte det tågbussarna mellan nynäs och VH, puh! Men som en tjej sa igår: hur ska dom som bor i till exempel söder enby ta sig till ösmo och tågen om det inte går några bussar. Åka bil blev svaret. det är väl ganska självklart men för dom som inte har bil? Samåka med grannen eller jobba hemifrån. Jo, jag tackar jag. det är klart att jag vill att busschafförer ska få ha det bra och trivas på jobbet men det är som med sjuksyrrastrejken, det blir så jobbigt när det drabbar allmänheten så hårt. Men jag blev lite full i skratt när jag läste svenskan och en intervju med en stockholmsbo som klagade på att han nu skulle få lov att gå några meter extra eftersom han blir tvungen att ta tuben istället. Stackarn! Dom som bor här ute i buschen kommer knappt hemmifrån... Och vem drabbades då om inte lilla Rebban som far till gotland idag! När larmet ringde vid tolv såg jag att jag hade fått ett mess från henne som löd: Kul att jag får gå hemmifrån med all packning ända till båten pga strejken, ASKUL! Nej, R, det kan inte ha varit kul. Tur att du inte hann få något regn på dig i alla fall! Jag lider med fröken!
Kärring kom hem för jag längtar efter dig
