När lyktorna tänds på andra sidan bron
Igårkväll hade Maria, en lärare från Öret, in liten introduktion till svensk musik och hon hade bett oss svenskor att vara med och spela. Vi drog med Talita och Alex också och drog bland annat av Euphoria och En midsommarnatts dröm. Det var ROLIGT. Sjunga på svenska alltså, det är så trevligt tycker jag. Jag spelade Jag väntar vid min mila, Emma drog av en folkton och Marina Min astrakan från Kristina från Duvemåla. Tyvärr har Linnea gått och blivit krasslig så hon var hemma hela dagen för att kurera sig. Det var en trevlig kväll. En grej som är sjukt bra är att vi har fått en nyckel till ett lärarrum här på skolan. Läraren tyckte synd om oss som alltid sitter ute i korridoren och han är aldrig här på eftermiddagarna så vi får nyttja det hur mycket vi vill. Fantastiskt! Nu kommer övningen att bli mycket lättare att genomföra, när man har ett piano att smita in till. Jag var där inne hela eftermiddagen igår. Jag och Emma satt till exempel och skrålade Håkanlåtar, vi fick mersmak av repet vi hade på förmiddagen kan man säga. Mys!
Idag är det fredag vilket betyder ledig förmiddag och en eftermiddag på Escola Parque. Ikväll ska vi hem till en kompis som tillsammans med sina kollektivvänner har ordnat en discokväll. Sitta och lyssna på dansmusik ska vi göra, vilken typ är jag högst osäker på. Trevligt lär det bli i alla fall. I helgen måste jag till marknaden! Den kan jag berätta mer om senare.
Jag har paxat en klassrum så här ska det övas! Bom fim de semana!
I soffrummet
Vi har precis haft sambaensemble och jag gick loss på Agogon. Vi visste inte vilka låtar som skulle spelas, jag och Marina, så är svårt att ha hunnit lyssna in sig såå man kan joina i skrålet. Agogo funkar som tur är lika bra. Och det är helt omöjligt att sjunga till.
Nu ska vi äta pastel (friterat, ASGOTT!) och sen lyssna på trevlig jazz på en bar. He som en trevlig onsdagskväll!
Idag när jag kom tillbaka från en välbehövlig café com leite så hörde jag klapp och fiol från skolan. Emma och Linnea var i full färd att spela loss på en svensk folkdänga och brasilianarna stod runt omkring i ring och klappade händerna, tjoade och tjimmade. Efter ett tag slutade Emma att spela och drog med mig på en svängom á la slängpolska. Och jag blev glad ända in i hjärtat.
I Öret så finns det ett fint ställe, Felan, dit man kan gå om man känner ett sug efter folktoner och hopp i ring. Jag har bara varit där två gånger men har åkt därifrån med samma glädjefyllda kropp som jag hade idag. Det är något särskilt, något hoppfullt med folkmusik. Den jag har lyssnat på i alla fall. Musik som speglar naturen, ett djur, en gammal skröna eller en kärlek.
På torsdag ska vi svenskor få ha en liten minikonsert med svensk musik under en föreläsning som Maria, en lärare/forskare från Öret, ska hålla i. Som ska handla om svensk musik såklart. Jag ska spela och sjunga Om jag vore arbetslös av Cornelis och Jag väntar vid min mila. Två låtar som jag tycker väldigt mycket om så det ska bli trevligt. Också roligt att få sjunga något inför andra, det har inte hänt alltför ofta härborta. Jag känner att jag inte riktigt har hittat något sätt att ta till mig de portugisiska texterna i våra sambalåtar än. Även fast jag översätter och vet vad jag sjunger om så är det som om meningen försvinner när jag börjar sjunga på portugisiska. Som när man lyssnar när någon pratar för fort och man inte förstår. Det är tråkigt. Och får mig att längta efter svenska texter som jag kan ta till mig på en gång, som jag får känna på en gång.
Jag har fått dille. Dille på svensk musik. Den är ju för bra. Just nu är jag inne i en period när jag bara skulle vilja sitta och sjunga svenska visor. Kanske skriva en egen. Inte sjunga rytmisk samba eller jobba med övertoner. Fast jag måste. Dock tar jag en paus från det nu och lyssnar på Sofia Karlssons Svarta ballader istället.
I fredagskväll satt jag och hade jamsession med mig själv. Skrev texter och försökte att spela lite piano till. Det blev väldigt avskalat men också väldigt mysigt. Jag fick nästan fram känslan. Innan jag hann ångra mig så skickade jag den till Jesper. Läskigt! Men roligt. Jag ska försöka skriva lite och ta med hem, sätta mig med någon som jag trivs med och så kan vi jamma fram fina saker. Det skulle vara mysigt.
Här sitter jag på golvet i skolan med en lagom-okej-internetuppkoppling och tjuvar till mig musik av Joni Mitchell. Hela konserter faktiskt. Dom ska jag lyssna och sjunga till när jag vill ha en sambapaus.
Idag har jag varit ledig och försökt få saker gjorda och det har gått ganska bra vill jag tycka. Om bara några minuter ska jag ha percussionlektion med Antenor vilket brukar vara trevligt. Och SVÅRT! Men mest roligt. Efter det ska vi svenskor och Talita hem till Marinas föräldrar som är här och hälsar på. Det har utlovats köttbullar och ingen är gladare än jag. Sen ska vi vidare till Clubo de Choro för att kolla på en svinigt duktig gitarrist. Jag vet inte vem han är men folket här säger att han är kalasbra. Dricka en öl kan man ju göra också. Dom har Leffe där, om man känner för något som har mer smak än vatten. Fast den är dyyyyyr. Fast man kan unna sig ibland. Får se.
Percussion! Woop, woop!
