Tack för regn
Idag är det en mulen dag i Brasília och regnet faller titt som tätt. Det älskar vi svenskor. Det är mer än behövligt med pauser från solen, det kan vara ett slitigt förhållande ibland. Det började så smått redan igårkväll och då svarade vi med att laga soppa, baka scones och äta mysmiddag med tända ljus och en och annan varm tröja. En kopp svart te med kanelsmak (nästan som chai om man vill det riktigt, riktigt mycket) på det och vi var som hemma i höstrusket.
Jag och Emma har precis varit och spisat middag i restaurangen och nu ska jag hugga in på efterrätten innan jag övar några timmar innan Madrigal, mitt körrep. Efterrätten är en chokladbit, nomnomnom. Det är nämligen så att det är godis dom slänger fram när dom inte har frukt till hands. Emma gillar det inte, hon äter ju inte choklad på grund utav mjölken, men jag blir desto nöjdare. Jag får ju hennes! Jag tror att dom har någon slags reklamkampanj igång, förra veckan fick vi nämligen jordnötsgodis. Vad blir det nästa vecka mån tro?
Håkan är tillbaka i mitt liv. Precis som med solen så behövde vi ta en paus efter vår intensiva sommar. Nu är han tillbaka, bättre är någonsin i mina lurar och jag njuter i fulla drag. Försöker till och med få brasilianarna att förstå hans storhet. Det går sådär på grund av språksvårigheter. Svenskalektioner nästa med andra ord!
Muntligt portugisiskaprov idag. Det gick bra! Kanske att jag får lite bättre poäng än förra gången, det hade vart sköj.
Vamos praticar!
Livet är en dröm uti mörkrets mareldsbrand
Fofas.
Idag är det en månad kvar till julafton. Det förstår jag inte alls men vi försökte att mana fram julkänslor igår genom att lyssna på hela trettiofyra youtubeklipp från Jul i folkton. Det var mysigt i stunden men inga julkänslor gick att hitta. Jag hoppas att dom kommer att slå mig i huvudet när jag kommer hem, som en explosion i rött, grönt och lussebullsgult. Om en vecka, när det är första advent, har vi tänkt försöka att göra glögg att dricka under solnedgången på bryggan vid sjön. Ni hör ju. Den meningen går inte riktigt ihop. Men så fint kan man få ha det när man förbereder inför jul i Brasilien. Det viktigaste är att man har sina vänner och det har jag, några stycken.
Idag är det även tre veckor och fem dagar till jag tar mitt pick och pack och säger hejdå till Brasilien. För den här gången. Innan dess ska jag få sjunga på fyra olika konserter vilket inkluderar flera låtar på portugisiska, baka lussebullar, fara till Rio och en massor av annat skoj. Krama livet ur vissa innan det är dags för den sista, långa innan jag sätter mig på flyget. Det är lång tid kvar. Idag är det även tre veckor och fem dagar till jag får krama livet ur de bästa i landet i norr. Tre veckor och fem dagar kommer att gå snabbt och samtidigt långsamt. Ni hör ju, det går inte riktigt ihop. Inte alls faktiskt. Men jag är glad över att jag är här och glad över att jag ska åka hem. Det får jag vara.
Idag är det en sån där trött söndag. En pluggsöndag. Imorgon har jag mitt tredje portugisiskaprov, muntligt. Håll tummarna, por favor. Samtidigt ska det bli lite roligt för jag vet att jag är bättre. Dock är vår lärare så ofantligt bra på att vara läskig och nedtryckande, så man blir alldeles nervös. Jag ska försöka stå pall. Heja oss!
Uma boa noite de Domingo para vocês!