Seminarium - check! Och så infinner sig den sköna känslan, känslan av att ha gjort klart något. Det händer inte ofta när man håller på med musik så jag ska passa på att njuta den här terminen då man faktiskt kan slutföra saker och ting. Och längta till när vi har skrivit vår tenta den tolfte december. Ojojoj. Det kommer att vara känsla!
Under var det ju som sagt fika. Jag hjälpte till att slänga ihop kaffe, tevatten och duka upp allt gott på ett bord och glömde därmed bort min matlåda uppe i kylen i pentryt. Illa att fika när man är hungrig, då försvinner det ner en massa gott i magen och rätt vad det är så är man svullen som en ballong. Och så äter man sin lunchlåda på det. Lite sådär... Men det rådde vi bot på med lite Zumba såhär på kvällskvisten och nu sitter jag med lite middag i magen och en houngsmask i ansiktet. Torr som fnöske börjar jag bli och vill inte smörja mig med ansiktskräm som inte är det bästa faktiskt. Emma tipsade om houng så det provar jag nu. Kleta på, låt det sitta ett tag och sen bara att torka bort med vatten. Voilia! Peppar, peppar så funkar det på mig utan att jag blir raka motsatsen, fet och flottig. Strax ska jag vidare hem till Matilda (som har Ruifritt, hehe.) för glögg- och filmmys tillsammans med henne och Emma. Glögg spetsad med lite rom, pepparkakor och digestive med hummus. Mums i magen! Lugnt och lagom peppigt inför imorgon då det blir heldag i Immanuelskyrkan inför julkonserten. Först ska vi truddelutta lite utanför kyrkan, sen flyttar vi in till den lilla julmarknaden som är inne i cafét och sen blir det rep för hela slanten. Det kommer att svänga så det svartnar, kåporna ska gunga som aldrig förr. Och så blir det extra roligt i år nu när Matilda är med tycker jag. Har ni vägarna förbi Öret, kom förbi vid sju vet jag!
Dags att torka av kletet i ansiktet tror jag. Sen ska jag mysa ner mig i mina täckbyxor och tjocka halsduk och promenera bort till Matilda. Det är ganska kallt så snön ligger kvar, yr lite i luften. Det ger en go och varm känsla i magen. Trevlig kväll till er!
Ju mer dom spottar desto snabbare kommer jag att blomma.
Idag var det back to school som gällde. Lite sådär faktiskt. Dock kändes det riktigt fint att komma in på muhög igen, då kände jag att jag pustade ut. Att äta lunch tillsammans med gött folk i pentryt är ju saknat. Och gemensam sång, hej och hå vad jag har saknat dig. Pia levererade meditation, terapi och en skön stund i form av bankning. Man jobbar i par där man turas om att andas, ljuda toner, se ut långt bort mot horisonten, värma och banka. Hur skönt som helst. Välbehövligt. Något annat trevligt som denna dag bjöd på var cappucino och en lakritskola hemma hos J. Det var länge sedan. Mer musik, andning och värmning. Sen dags att bryta upp för FIFA och kebab samt plugg. Ni kan gissa vem som gjorde vad. Dock har jag även fått sitta i skapartagen ikväll nämligen gjort handdockor till vårt seminarium imorgon. Ännu en tråkig sak man upptäcker att man inte tänkt på att köpa, färgpennor och sånt. Det finns ju bara hemma i Nynäs och Solna. Som tur är så hade i alla fall Sonja Karlssons Klister så jag kunde slutföra min fantastiska kreation. En väldigt opropertionelig (stavningen där, hjälp.) lärare. Med "I <3 kunskap" och "learning by Dewey" skrivet på tröjan. Lite roligt ska de få imorgon tycker jag. Önska oss lycka till!
Det var allt vad denna torsdag hade att bjuda på. Nu är det hög tid för sängen så jag inte blir så trött och tråkig imorgon, det är ju fredag för bövelen. Under lunchen ska jag och mina kollegor i styrelsen bjuda på fika till våra kära muhögstudenter för att fira att ledningen tar över hyran till vårt sektionsrum från och med 1 januari 2013. Så mycket pengar som nu kan gå till en himla massa roliga grejer istället och det känns ju rackarns bra. Helt klart värt fika! Plugga lite inför tentan ska jag göra, träna på ett eller annat sätt och sen tar jag helg. En helg som kommer att vara fullsmockad av musik, på lördag med Joybells och på söndag med de kära lusseflickorna i Wadköping. Men nu tar vi en dag i taget, seminarium först ut. Pepp, pepp!
Ikväll funderar jag på följande. Normer. Dumma sådana. Stod i duschen och upptäckte för sent att ja juste, man borde kanske ta och raka sig under armarna. Börjar bli lagom buskigt liksom. Tyvärr så ligger min rakhyvel i skåpet ovanför handfatet och det blev ett alldeles för stort projekt att kila dit, halvblöt och hämta den så det fick vara. Buskigt alltså. Men jag vet att om jag kommer bli varm imorgon och ta av mig tjocktröjan så kommer jag att tänka mig för en gång eller två innan jag lyfter en arm eller två upp mot taket. Och om jag nu mot förmodan skulle göra det så skulle jag säkert säga något i stil med "ursäkta mina håriga armhålor". Men varför? Jag vantrivs inte sjukt mycket med att det är lite hårigare än normalt. Om jag inte blir tvungen att eventuellt råka visa det för då kan någon tycka att jag är äcklig. Pisstråkigt, eller hur? Ibland känner jag för att raka mig under armarna, för att JAG vill det. Varför kan det inte alltid vara så liksom. För i detta fall lär det ju inte vara så att jag inbillar mig att det kan finnas folk i min omgivning som tycker att det är lite sunkigt med håriga armhålor. Tänk bara kallabaliken kring den håriga armhålan på fotot från Melodifestivalen. Jävla tidningar tänker jag nu, som blåser upp det så otroligt. Och så blir jag lite sugen på att sluta raka mig för att framtid bara för att kunna trycka upp mina armhålor i ansiktet på folk som ska ha åsikter och tala om för mig att så kan man minsann absolut inte ha. Man ska kunna välja, utan att känna obehag och behöva stå på sig till höger och vänster stup i kvarten, vare sig det valet är rakat eller orakat. Hur kommer man dit?
Från en sak till en annan, det här säger Håkan ikväll.
Vad jag bryr mig om nu är att du kommer nära mig även fast det är för sent att älska dig. Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng lyssna på samma regn. Vad jag bryr mig om nu är att få ur dig ur skallen och vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut. Vad jag bryr mig om nu är dina armar om mig även om jag vet att jag måste glömma dig. Vad jag bryr mig om nu är att höra dig andas, veta att du är nära. Vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig även om jag inte kommer tillbaks till dig.
Han kan han, Håkan. Det är ett som är klart. Armhålor och lite annat ikväll. Over and out.
Idag var sista dagen på min VFU-period på Risbergska så igår bestämde jag och mina fellow praktikanter att vi skulle tacka genom att ta med fika på dagens konferens. Det vi inte visste då var att rektorn för estetprogrammet skulle bjuda på tårta. Sicket kalas det blev! Jag tog för mycket. Som vanligt. Gott var det!
När jag kom hem hade mitt paket som jag har väntat på kommit. Julgardiner, chokladkalender och adventste hela vägen från Sandskogsligan, alltså mormor, morfar och Simona. Nu är mitt rum redo för första december och första advent i helgen. Detta firas med en lyxmiddag som heter duga. Hel ugnsgrillad kyckling med potatismos, sås och stekta champinjoner. Min mage kommer att jubla, förhoppningsvis.
Nu är det back to school och examination på fredag så imorgon ska vi träffas i seminariegruppen och planera. Det skiter vi dock i nu, mumsmiddag, lite plugg och så en promenad i ruskvädret på det. Skön kväll.
Stressveckan är officiellt över. Eller, stress och stress. Fullt upp har det varit och eftersom jag inte har varit duktig på att planera mina dagar utan tänkt att det löser sig så har det blivit lite stressigt till och från. Rolig har den varit men svettig. VFU under dagarna, konserter och rep på kvällarna. Yoghurt och musli till middag och laga matlådor till nästa dag vid tiorycket på kvällen. Vi avslutade med en utekväll på Strömpis där vi dansade som aldrig förr och sen hem vid tresnåret för att sova som en stock.
Denna lördag har därför varit allt annat en full och stressig, tvärtom. Jag har sovit ut, ätit frukost och läst tidningen i lugn och ro. For ner på stan för att fixa julklapp till min kära moder samt att kika runt lite i second handbutikerna. På Myrorna möttes vi upp, Emma, Matilda. Rev runt bland paljetter, röda tyger, jackor och prylar. Med mig hem har jag en liten väska att slänga över axeln samt en mörkgrön klänning att dansa runt i nästa gång vi går ut i natten. Vi avslutade med en lång middags- och gofikastund på Java. Och som jag trivs och är glad i magen.
Nu ska jag fara till skolan för att öva lucia- och jullåtar till morgondagens gig. Vi är ett gäng brudar som ska sjunga fyra söndagar framöver på julmarknaden i Wadköping, den gamla delen av Örebro. Förra året hade dom himla mycket fina saker på den marknaden så kanske att det blir fler julklappsköp. Senare ikväll gör jag följe med Emma hem till hennes tillsammans med ett gött gäng för ännu mer sällskap och mys. Det är så vi gör det här i Örebro. Pratar tills man blir alldeles trött om allt mellan himmel och jord och bara har det allmänt bra. Inget att klaga på.
Igårkväll hade vi kombohäng i vårt vardagsrum på övervåningen. Det dracks whiskey dock inte av mig. Kaffe och choklad dög fint det också. Trevligt med kvalitetstid tycker jag, det är inte alltid alla är hemma samtidigt.
Denna dag har bjudit på häng på Risbergska, lite övning och en fet jazzkonsert med de nya knodden från Jazz/Rock. I pausen mellan de två ensemblerna fick jag till min enorma glädje skratta i hela fem minuter. Emma försökte räcka mig en riskaka och äta banan samtidigt. Tyvärr missade hon munnen till sin enorma besvikelse och hennes ansiktsuttryck kommer jag sent att glömma. Mer snopen tjej får man leta efter. Det förgyllde definitivt min kväll. Vilket kan behövas för nu är det läsning och omskrivning av litteratur som hägrar för mig. Tentan kommer att vara här på nolltid så jag vill börja i god tid för att slippa stressa. Litegrann varje dag ska vi göra och därmed basta! En mango till det så jag håller humöret uppe.
Med i vår repertoar i Spelar för livet finns det en låt som heter Andra sidan med en liknande tappning som Sofia Karlsson framför. Det är en riktigt fin tröstelåt. Texten börjar med frasen Du kommer aldrig mer tillbaka. Man kan gråta ögonen ur sig, jag får hålla mig varje konsert då Sandra sjunger den. Dock är resten av låten och texten fantastisk.
När du går där på saliga ängar för dom är saliga det vill jag tro. Kan du höra mig då när jag sjunger, där du vilar i sorglöst bo? Om jag var en fågel skulle jag flyga högt över taken. Lämna marken, lämna träden och ge mig själv åt vindarna. Ja, om jag var en fågel skulle jag flyga längs dina stränder. Var jag vågen i din bränning, var jag fågeln i ditt bröst. Där på andra sidan dit jag inte kan gå.
Till middagen har jag kikat på ett program från Svt, Annas eviga, där temat är döden. En utav gästerna har cancer i magen, en sjukdom som dom inte längre kan göra något åt. Han berättar i programmet vad han tror kommer att hända efter döden, han berättar om bilder som han har sett i sina drömmar. Och det som han berättar vill jag tro på. Jag vill verkligen det. Så jag tänker på vår fina misse som busar runt på saliga ängar med solen i pälsen. Och jag hoppas att han hör mig när jag säger att jag saknar honom så att det gör ont i hjärtat.
Den här helgen har verkligen gått i musikens tecken och ingen är gladare än jag. Det började redan i fredags då det var Kulturnatten här i Öret. Jag och Emma gjorde sällskap och cyklade fram och tillbaka mellan skolan och downtown för att kika på konserter i en salig blandning, till exempel Mezzoforte tribute och en väns kvintett med fina, fina egenskrivna låtar. Och än en gång slår det mig vilken lyxig tillvaro jag lever i. Jag vet att jag tjatar om det ofta, tror jag i alla fall, och det med all rätt. Ta denna vecka som exempel, konserter av olika slag varje kväll. Ibland till och med två konserter på en kväll. LYX. Som sagt.
I lördags förmiddag packade jag konsertoutfiten, sovsäcken och for till Småland tillsammans med gänget från Spelar för livet. Ännu en del av Sverige att bocka av från listan på besökta platser. Förutom att få delta i två fina konserter i Vetlanda och Sävsjö så har jag fått äran att se Sveriges största (fejk-)potatis, skutta runt på Bodaborg, "efterfesta" på Donken som följdes av Rockband i kyrkan vi övernattade i samt bli hembjuden till väldigt trevliga människor på frukost och middag. Det faktum att jag aldrig har varit i småland tidigare blev helgens snackis. HUR kan man ha missat det under sitt hitills 22-åriga liv?! Nu har jag i alla fall fått se lite och jag kommer definitivt fara tillbaka. Man har ju hört om alla fantastiska secondhand's och aktioner.
Efter att ha kommit tillbaka till Öret sent inatt så blev det några timmars sömn innan det var dags att hoppa på cykeln och cykla till Risbergska för del två av praktiken. Endast åtta dagar denna gång så snart är vi tillbaka på campus igen, för gott, och det känns fint. Jag trivs jättebra på Risbergska men sången och musiken väger tyngre i hjärtat. Såklart.
Fin helg, fint folk, fina stunder och musik. Bra skit.
Klockan är strax tre och det börjar redan bli mysbelysning i mitt rum, lite dunkelt sådär. Jag råder bot på det med tända ljus, bland annat mitt lakritsljus som äntligen har fått en liten ljushållare att stå i så det går att tända. Jag har varit och ränt på stan idag för att handla upp presentkorten vi faddrar fick efter nollningen. HM och Lagerhaus fick ena varsitt besök och så förbi Indiska för att köpa fler ljus. De brukas varje dag och går åt i en rasande fart så det var dags för påfyllning. En trasmatta fick jag med mig så nu är det inte så kalt på golvet i mitt lilla rum. Igår tog jag mig tid att sätta upp foton lite här och var så nu är det färdigpiffat och klart. Bara tre månader efter inflytt...
Det här är den första helgen i Öret som jag har haft ett tag och trots att jag bara har gjort roliga och trevliga saker när jag har farit iväg så känns det ändå himla gött att bara få vara hemma, öva, träna och umgås. Nästa helg vankas det en helgtripp till Småland (!) för Spelar för livet-gig. Jag har ju som aldrig varit i Småland, norra Sverige är där jag känner mig hemma, så det ska bli riktigt trevlig. Det ska ju finnas en del fina loppisar där har jag hört.
Nu ska mat planeras och inhandlas sen väntar Zumba, övning och läsning inför nästa veckas pedagogik. En kopp te, lite tända ljus och en filt på det. Hurra!
At least we dig eachother.