Jag träffade Malin för första gången i hus nummer fem, femman, i Mellansel. Jag stod och tryckte i mitt nya och väldigt lilla rum, peppade mig själv för att våga gå ut till rösterna utanför. När kvällsfikan nämndes så tog jag mod till mig, jag ville ju gärna ha sällskap med någon upp till Tingshuset, och gick ut i korridoren. Därute stod Christopher, en kille från Nynäshamn som tyvärr var för gammal för att jag skulle ha hunnit lära känna honom hemma, tillsammans med två tjejer och pratade. Johanna och Malin. Från Nordmaling. Dock hörde jag inte ortsnamnet ordentligt och det tog väldigt lång tid innan jag upptäckte att jag fattat fel. Det var ju skitroligt med Malin från Nordmalin tänkte jag. Passande. Det måste hennes föräldrar ha tänkt på när de döpte flickebarnet. Min första kväll i Mellansel blev allt annat än avslappnad men där har jag ju som vanligt mig själv att skylla. Vi gjorde sällskap upp till Tingsan, jag, Christopher, Johanna, Malin och en Annika som vi plockade upp på vägen och efteråt drack vi te i femmans nedsuttna soffor. Pratade om vars vi kom ifrån, vad vi hade jobbat med under projektarbetet och annat som jag inte kommer ihåg. Trots den något tryckta stämningen så var jag riktigt nöjd när jag låg i sängen i mitt nya rum med den där Malin som stökade runt i sitt rum på andra sidan korridoren. Det kommer att bli bra.

Den där Malin. Den korta tjejen med det långa, raka håret som pratar med sjungande (som när du hyssjar till någon) Umenorrländska. Malin som är lite all over the place prylmässigt och som alltid fyndar till de allra bästa priser på Norrlands second-handbutiker. Ett utav mina första minnen av Malin var när hon visade upp tre stycken sjukt fina kappor som hon hade fyndat till något helt sjukt pris. Den fjärde fick hänga kvar hemma för den fick jag inte med mig. Down to earth, otroligt omtänksamma, sakliga Malin. Som dricker lika mycket te som jag, är en lika stor tidsoptimist som jag och som har lika mycket (och sen MYCKET mer) saker som jag. En som man gärna umgås med om man säg så! Tack Mellansel liksom.

Nu har bönan flyttat hit till storstan (Stockholm, inte Nynäs. Om det nu fanns någon tvekan) tillsammans med sin karl och som det ser ut nu så är de här för att stanna ett tag. Jippi säger jag och passar på att hänga med damen innan färden tillbaka till Öret. Igår gjorde vi slag i saken och tog spårvagnen till Liljevalchs för att springa runt på deras Hemslöjdsutställning. Det var jag och Malin, pensionärerna, bohemtanterna/tjejerna och någon högstadieklass med sina frågepapper i högsta hugg. Det fanns allt. Verkligen allt. Ull, skinn, ben, trä, stickning, virkning, tråckling, ståltråd osv osv. Och så den berömda "lövskogen" där varje löv är unikt. Den fyller två och ett halv rum så det tog sin lilla tid att verkligen se allt och det är mycket som är himla fint. Resten av dagen åt vi gott, strosade runt på stan, pratade en hel massa, hade kvällsmys med chips och glass och så fick jag stanna över natten. En superonsdag skulle man kunna säga. Med en super-Malin.

Nu är min blogg full av fåglar. Förändring förnöjer som man brukar säga.

Ikväll har vi suttit bänkade framför Hungergames här hemma i kroksoffan. En annan isolerad mänska har ju inte sett den än. Bra film. Hemsk men bra. Nu ska jag krypa till kojs och lyssna på Daniel Adams-Ray's sommarprat. Pensionären tackar härmed för sig och önskar er en god natt. Pip-pip. Skvidevitt.

Det blev en blandning. Först gitarrspel tills jag fick ont i mina (numera) ovana fingertoppar, en köpp kaffe på det och så ett stycke sommarprat i form av David Hellenius. Och vattenmelon. MELONAS! Josefine sitter bredvid på vardagsrumsgolvet och knåpar ihop senilsnören som hon lovade mig och Lina för flera månader sen.

He va på ti'n.

Idag, tio dagar efter en kväll med grymt trevligt sällskap och Toto, så har jag en piffdag. Piff, piff, piff. Först ut på listan var att laga en klänning som har legat här hemma i ett år på grund utav en reva. Fast mest på grund utav en annans enorma svårigheter med att få röva ur och göra något åt det. Nål och tråd, tio minuter senare. Klart! Nummer två blev att stryka kläder. En ganska trevlig syssla ändå. Jag har i princip inte strykt ett enda plagg sen jag stack till Norrland för tre år sedan. Först skyllde jag på strykjärnet i femman som på något konstigt vänster gjorde plaggen fläckiga (det var inte jag som blev tvungen att vara den första att upptäcka det, tack gode) och nu skyller jag på att jag är student. Typ. Dock så har jag ett strykjärn som mer än gärna kan bli mitt, enligt min moster i alla fall, så jag får väl göra slag i saken och köpa en strykbräda på Ikea när jag kommer tillbaka till Örebro. För det är faktiskt trevligt med ickeskrynkliga kläder. Och så blir dom extra lena och mjuka. Fast säg inget till min mamma för bövelen! Klockan halv två hade jag ett ärende att uträtta i centrum så jag flög dit på morfars postcykel som jag fortfarande inte har gett tillbaka. Lunch har intagits och nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Spela lite gitarr, det är ju faktiskt något det. Kanske måla naglarna. Fast då kan jag inte spela gitarr. Lite sommarprat är också trevligt. Allt började med att jag lyssnade på Elsa Billgrens. Sen blev jag tipsad om Klara Zimmergren. Och så kom jag på att Underbara Clara pratade förra sommaren. Och David Hellenius ska tydligen också ha haft ett trevligt snack. Varför har jag inte upptäckt detta tidigare? Vuxenpoäng på den va?

I övrigt så ska jag skryta med en sak. Jag har nämligen kollat mitt blodtryck och tantan som gjorde det frågade om jag tränar mycket. En försöker väl svarade jag. Om man ser till ditt blodtryck så ser det ut som att du har ett starkt och fint hjärta. Det är väl en fin komplimang om något? Och det bästa av allt, det blev i samma sekund vetenskapligt bevisat att det är sant. No doubts. Det ska jag ta vara på. Hjärtat alltså.

Min första seglats - check! Och mer blir det till helgen, då blir det till att verkligen lära sig lite om hur det går till för då är det bara papi och jag. Roligt och lite läskigt. Jag har ju varit ute och farit med båt förr, Johns motorbåt, men nu ska jag handskas med något som är liiite större. Eller ganska mycket större. Tur att pappa kan och får visa. Men först...


TOTO!!!!!!!!!!! Jag gör bästa Simon sällskap och går på konsert imorgonkväll. Blev ju så himla bra senast så det är lika bra att köra en gång till. Det lär bli bra.

Något annat som är grymt bra är gospel. Och hjälp vilket trevligt gospelår jag har framför mig! Först har vi Joybells som firar femtioårsjubileum, dock inte förrän nästa år men det ska tjuvstartas redan höst med massor av roligheter. Bland annat spela in en nyversion av en gamlåt från första repertoaren, Joybells are ringing, med tillhörande musikvideo. Den ni! Och det blir tydligen bara roligare och roligare till våren, till det riktiga jubileumsåret. Planeringsgruppen är lite förtegen om sina planer men jag litar på att det blir sköj. En annan grej, bara ett rykte än så länge men som jag innerligt hoppas blir av, är att Karin och Jonas planerar ett nytt gospelcelebration. Då med den nya kören som börjar i höst, den som var i år och så min. Turné och hela skiten, i vår. Det är något jag ABSOLUT vill ta del av. Peppar, peppar!

Toto, Moving Forward Gospelchoir och Joybells. That's why I feel like dancing. Halleluja och tack för slicklicket.

Greetings från Dalarö! Här lade vi till igår efter en solig seglats från Nynäs och i så pass god tid att vi hann med rosé och snacks innan regnet kom. Middagen serverades i båten. Det är sjukt vad trött man blir av havet. Jag menar, jag kan ju inte det här med att segla utan sitter bara med och solar i princip. Släpper här, drar åt där om pappa ber mig. Inte så ansträngande. Och ändå satt jag och gäspade stort vid typ åtta.

Lediga nätter är fint det. Man blir ju inte låst vid Nynäshamn och filialen utan kan passa på att fara iväg. Vilket var precis vad jag gjorde igår. Det bjöds på sambalburgare hemma hos Sandra och Hampus. God mat, fint fölk, lite Twister och så tåget in till stan för att spana in klubb Sommar! Som visade sig vara riktigt trevligt. Vi rörde oss lite fram och tillbaka mellan de olika dansgolven, varvade med vatten och luft ute på terassen och så på´t igen. Jag som gillar att dansa som en galning när jag är ute tycker att det blir extra trevligt när det blir tillsammans med Sandra och de andra. Vi röjer på bra vi. Sleepover hos Sandra och så sambalburgare till frukost. Lyx! En Bajenvinst på det, tre poäng mot Ume i solen på Söderstadion. Nu är det dags att heja fram en annan Bajare, längdhopparen Tornéus, till en guldmedalj. Heja heja!

Sol och stek på balkongen, check.

Myskväll med krokdamerna, check. Vi började med en solig promenad ner till Freja för att inta middag. Ett glas vitt till det, ja tack! Är det torsdag så är det torsdag. Inte till Lina dock för hon är inte arton. Hårda bud!




Efter att nästan ha stekts lika bra som köttet vi åt (varm sol!) så tog vi en svalkande promenad ut på nya bryggan.




Lillskit och moi.




Den otroligt tjusiga staden jag härstammar ifrån.




Och så lite ost och kex till handbollen. Heja Sverige och extra piffiga torsdagar!

Idag sov jag till halv två. Låt mig förklara varför.

I tisdags morse när jag kom hem från jobbet så fick jag ett sms av min chef med en förfrågan om att eventuellt ta en extra trakt, natten till onsdag. Jag ställer upp, lite extra klirr i kassan är ju inte helt fel. Hon sa även att jag bara skulle behöva ta den om en annan snubbe fortfarande skulle vara sjuk. När jag sa ja kändes det schysst men ju längre dagen gick ju mer ångrade jag mig. Till min stora glädje var personen som eventuellt var sjuk den första jag såg när jag kom upp till filialen men på grund utav brist på folk så fick jag ta den extra trakten i alla fall. Sagt och gjort, packa cykel och speeda iväg. Halva ordinarie trakten och så börja på den nya och trots att jag har bott i Nynäshamn hela mitt liv så var detta i ett område jag aldrig varit i. Int var jag ledsen för dä int! Och som den ängel han är så fick jag även hjälp när jag kommit ungefär halvvägs så vi delade resten av den nya samt min trakt tillsammans. Var klara kvart i fem. jag vill inte riktigt tänka på hur länge jag hade varit tvungen att hålla på om jag varit själv. Och så fick jag ha riktigt trevligt istället för att cykla runt och svettas själv. Win-win egentligen.

Som alltid när jag sover länge så blir jag seg vilket inte resulterar i många knop. Åt sillmacka till frukost, kollade damhandboll, åt middag, diskade och plockade undan. Tog mig iväg på en tur runt Ringvägen och så soffhäng på det. Imorgon har jag en trevlig kväll med familjen att se fram emot samt kakling av köket som kanske inte är lika trevligt. Men det jämnar ut sig.

Nu, hopp i säng. Bara tre jobbpass kvar, woop woop!!