Idag blev jag piskad av mamma till att sätta igång att plocka ner mina julklappar i kartonger och dammsuga i sovrummet. Alla grejer, flyttahemifrångrejer, har stått i påsar sen jul och man kan säga att dom var liite dammiga. Jag var inte så överförtjust men det försvann snabbt när jag fick titta på alla fina saker som jag kommer att få ha i min framtida lägenhet igen. Nu står det sammanlagt sex flyttkartonger som är redo för mormor och morfars vind. Eftersom jag flyttar in i en färdigmöblerad och fixad lägenhet så är det i princip ingenting som följer med upp till Mellansel förutom några piffgrejer. Och en massa foton! Jag såg på mailen att man som student får 100 gratis bilder framkallade, det enda man betalar är frakten. Kanske något att utnyttja.

Just nu slappar jag bara runt i mjukisbyxor och galet hår, dags att tvätta det tror jag.

Endast femtiofem minuter på tidningsrundan idag! Tjugo i två lämnade jag filialen, fem över galv tre var jag tillbaka och klockan tre var jag hemma. Så skönt att ge sig fan på att speeda på som tusan och sen få belöningen med att komma hem tidigt. Ca en halvtimme har nu spenderats framför datan så strax ska jag rusa genom duschen och sen slänga mig i säng för att ta igen lite sömn. Idag har jag nämligen varit på en mini roadtrip med mannen, Felix, Pekka och Wobert. John har ungefär under hela den tiden vi har varit tillsammans att vi måste åka till något som heter Smultronstället i Söderköping. Det är en glassresturang som tydligen serverar dom godaste och största glassarna ever och ja, låt oss säga att han hade rätt. Efter en ca två timmars bilresa var vi framme i åh så söta Söderköping. Vi gick direkt till Smultronstället och efter en halvtimmes lång kö, med några störtskurar på det, så satt vi äntligen inne med menyn framför oss. Och jisses, vilka glassar! Och hu, vad mätt man blev! För att få ner glassarna så strosade vi runt och upptäckte staden, som var en stad helt i min smak. Jag hade såklart med mig kameran i högsta hugg så bilder kommer. Vid sexsnåret började magarna att åter kurra, denna gång efter mat, och det blev pizza istället för planka som vi tänkt från början. Sen var det dags att sätta sig i bilen och fara hem, med moi bakom ratten.
Supermysig dag i en supermysig stad med väldigt roligt sällskap. Dit ska jag defenitivt tillbaka och jag rekomenderar den varmt!

Jahopp, jag kom inte undan. Regn igen. Nu ska jag hålla tummarna för att det ska sluta när jag ska dela.

Som ni kanske märkte i inlägget innan så har jag fått en släng av nyförälskelse, som Adam i sin fröken Y. Jag ringde min far tidigare under kvällen och han undrade om vi kramade ur sista tiden tillsammans. Jag och John alltså. Jag som hela tiden går runt och tänker att det är långt kvar till han ska åka. Usch och fy, det är jobbigt att inte fatta något här i världen. John ska åka bort, jag ska tydligen flytta sextio mil uppåt i landet. Detta resulterar i lite lip lite då och då, framförallt när jag lyssnar på viss musik. Och nyförälskelse, som idag. Jag hade kunnat krama ihjäl min gubbe och skrika att jag älskar honom tusen miljoner gånger. Fast lite måtta får det faktiskt vara. Det räcker med tjugo gånger, typ.

Gårdagsnatten spenderade jag hemma hos gubben, jag var precis klar med tidningarna till klockan tre och grabbarna hade fiskat färdigt vid samma tid. Jag och John tar en dusch i huset, ligger sen i sängen halv fyra. Småpratar litegrann, kramas litegrann. Så helt plötsligt, vid fyra ungefär, hör vi steg på stugans veranda och någon drar försiktigt i handtaget för att öppna dörren. När personen märker att detta inte går, att det är låst på insidan, går han vidare runt till fönstret och försöker där. Ingen lycka. Vid det här laget är jag livrädd. Stegen försvinner. John går upp och kikar ut genom rutan och messar sin mor och frågar om det var hon som ryckte i dörren. Svaret blir nej, John ser ingen skummis i trädgården och går ut för att kika runt. Louise sa att det hade ryckts ganska rejält i båda ytterdörrarna till huset också. Men när personen/personerna märkte att det var låst överallt så måste de ha gett sig iväg. Man kan ju säga att jag hade svårt att somna efter det. Usch!

Det finns inget finare än, ingen vind är starkare än, det finns inget skönare än, inget vin smakar bättre än. Kärleken.
Håll om mig en sista gång, släpp inte taget ens när du går.
Du om någon borde veta, du om någon borde se det på mig. Det finns inga tvivel, ingen tvekan. Jag vill leva med dig.
Du om någon borde veta, det finns inget annat liv, ingen annan väg. Jag vill bara ha dig.
Du är min man. Punkt.

Tack så mycket allihopa! Det funkade! Inte en endaste regndroppe på hela natten och jag körde fort som vinden. Blev klar på endast en timme och tio minuter, telen var fortfarande öppen när jag kom tillbaka till filialen. De sista tonerna dunkade på däruppe. Idag var dessutom någon slags överchef där och kollade hur vi skötte oss. Snyggt av mig! Sen när jag cyklade hem så hoppade kedjan vid thaien och det var ju en himlans tur att den hoppade då och inte tidigare. Det får morfar fixa idag. Men tillbaka till det här med vädergudar, man kanske borde börja dansa regndanser och sånt på heltid? Som indianerna. Kanske skulle vara något va?

Igår uttnyttjade jag solen som bara den. Först några timmar på balkongen, ett tvingat och ganska kallt bad i Nicksta med syrran, gubben och Felix och sen en två timmars promenad med gubben. Det där med badet, jag åkte mest till Nicksta för att vi skulle spela volleyboll men när vi kom fram så såg vi att hela planen bestod av en vattenpöl. Jaha, sa John, då blir det bada då! Och det blev lite kyligt ja, Jossan badkruka badade inte ens. Efteråt så tog John på sig marschkängorna, jag laddade upp med handbollstejpen och sen begav vi oss ut mot Lövet. Han ska gå in sina kängor och vänja sina fötter vid att gå i dom så vi siktade på en mil. Vid Lövhagens café fick vi stanna och tejpa där det började vankas skavsår men resten av promenaden klarade han sig. Skavsårsplåster, släng er i väggen! Handbollstejp is the shit! Kvällen spenderades nere hos mormor och morfar med god mat och mycket skratt. Jag hade i uppdrag att hämta John hos en kompis i Ösmo och när jag hade droppat av alla pojkar var det dags att sätta sig på cykeln.

Ikväll blir det mys med puman & co med bland annat bowling i Heron City, äntligen får man träffa sötnosen!

Okej, nu tycker jag att vi alla tar och ber till vädergudarna. Ge mig soooool! Till er som jobbar på dagarna och helst vill att vi som är lediga ska få skitväder, be för mig ändå. För nu orkar jag inte med något mer regn på nätterna. Spöregn, motvind, dropp från näsan, blöta tidningar. It sucks! Så nu allihopa, snälla, ber vi till vädergudarna om åtminstone uppehåll på nätterna.

Förutom att jag är lite surig om nätterna så mår jag alldeles utmärkt nu. Sov ut till klockan tolv, hur skönt, och planerar att komma ut i fina vädret. Kanske balkongen, kanske promenad. Min stackars grekiska bränna håller sakta på att falla av eftersom min kropp aldrig får se några solstrålar. Och vem behöver solkräm nu? Inte jag, om inte en liten sexa för strålningens skull. Iväg, iväg, iväg!

Om ni vill pröva något nytt när det regnar, ta en cykeltur runt Nynäs. Man kan inte annat att skratta när man känner regnet droppa från näsan. Men glöm inte regnjackan, annars blir det nog inte lika roligt. Min gubbe tyckte att jag såg lite blöt ut när jag ringde klockan fyra för att tigga skjuts hem. En varm biltur och dubbelt så varm dusch fixade allting och klockan fem snusade jag sött i sängen.

En sak jag har märkt när det gäller jeansshorts är att dom bara verkar bli kortare och kortare. Jag tycker att mina är korta men tydligen är dom något mellanting. För att testa detta så prövade jag ett par korallfärgade inne på Monki, extremt korta. Typ troskorta. Man vill ju hänga med i modesvängen eller? När jag stod där i provrummet så lutade det nästan först åt att köpa dom, dom var ju snygga. Hög midja, sygg färg, somriga. Men ändå lite osäker. Sen frågade jag mig själv, skulle jag vilja visa upp mina celluliter inne i stan, eller i Nynäs för den delen, och shortsen for tillbaka till sin plats på hyllan. Man får inte vara dum! Annars blev jag mycket nöjd med dagen inne i huvudstaden med gubben, fina fynd och annat smått och gott. Nästan allt på rea. Jag menar, man måste ju få ta igen eftersom det inte råkade finnas klädbutiker med bra utbud i lilla Petra på Lesvos.