Snart är det dags för lite ensamtid med mor min, det händer inte så ofta. Två andra galningar som kräver en massa tid är alltid i vägen. Och mina egna förhinder kanske. Men mest de andra två!
Först ska jag dock ta en dusch, för jag är frusen. Ända in känner jag. När ryggraden ryser, darrar, då är man kall på riktigt. Tvätta håret ska jag göra, så man inte kommer flottig till kalaset imorgon. Och smörja in mina snustorra ökenben, sen långkalsonger à la Puman. Susen! Kanske att man ska raka också, medan man ändå håller på. Det finns ju såklart en anledning varför jag en gång i tiden fick ökennamnet "vinterpälsbehållaren". See what I mean? Men det finns gränser. När "fjunen" förvandlas till svarta nålar, lika långa som mannens, då har det gått för långt!
Men för tusan, vem orkar? Mannen och jag kan ligga ihoptrasslade en natt till...
Idag har det inte blivit så mycket blogg, jag har nämligen inte jobbat. Likt förbannat gick jag upp kvart i sju, satte mig på tåget (hyffsat pigg ändå, hur jag pigg jag såg ut kan man dock ifrågasätta) bara för att finna en Annelie bakom disken när jag kommer fram halv nio. Dubbelbokning, schemakrock. Jag gammalt schema, hon det nya, förändrade. Ja ä int bitter!
Vi tröstade oss med en kaffe, hjälptes åt med tvätt och hade allmänt trevligt. Som straff för att dom fick mig åka dit i onödan, jag har inte fått ett schema nämligen utan följt ett annat jag trott varit rätt, så jobbade jag till klockan tolv. Tre betalda timmar alltså, bättre än ingenting. Men något som är ännu bättre, jag är ledig imorgon! Tjoflöjt! Jag får sova uuut! Och på kvällen är det kalas för släktingar, får se ifall mannen vågar sig på att följa med ut till Nederfors.
Nu är det strax middagsmys framför Madagaskar 2 och ikväll är det final i körslaget. Kulkulkul! Samtidigt ska vi hålla tummarna i soffan för John & Co som spelar bortamatch i Kallhäll. Dom åkte dit i en buss som kallas bordellbussen för att den har en jättestor "säng/soffa" därbak. Eller ett jättestort baksäte. "Vet du hur skön den här bussen är? Vi ligger typ och sover på varandra" Mhm, uppvärmning alltså...
Snart dags för samhällskunskapsprov, EU. Och hur mycket har jag pluggat? Inte tillräckligt. Och jag som måste skriva MVG, shit...
Menmen, inga sura miner här inte. Idag ska jag nämligen passa på att smita in till stan efter skolan. Från början för att kika på en skinnpaj på HM men nu även för att spana in Monkis nyheter. Tips från coachen, alltså Yvanna. Jag blev så himla nyfiken och det är ju faktiskt en favorit, alla gånger! Och efter min glada upptäckt vad det gäller mitt konto så känner jag att jag faktiskt kan slösa lite. På nödvändigheter såklart! HM, Indiska och framförallt Monki, here I come!
Tre dagar och två nätter spenderade med den fina mannen, oh så lovely! Jag längtar såå till vår lediga lördag, tre veckor kvar...
Idag är det fredag, tycker jag. Det är kanske så det blir när man har sovmorgon till halv tolv och slutar lite drygt två timmar senare. Heaven! Den där sovmorgonen är verkligen behövlig, perfekt med en mitt i veckan. Annars har det inte gjorts så mycket. Efter skolan åkte moi och mannen till Kvantum för att inhandla ost och ananas, sen hem för att fixa mellanmål och plugga. Varm choklad, Johns special och ananas, mumma! Så mycket plugga blev det dock inte, mest foto och mys i soffan. Jag visste inte att det var så svårt att ta en normal "pussbild" men tydligen så... Jag fattar inte, hur lyckas alla se så kärleksfulla och mysiga ut? Våra resultat blev varierande. Mosade näsor. Inte dubbel, inte trippel, inte fyra utan hela sju dubbelhakor (moi ofcourse, who else?). Några vädligt suspekta bilder som ser ut att höra någon helt annanstans... Vi får kämpa vidare helt enkelt.
Igår hade vi lyxdag med thai och BJ till middag framför handbollen och sen Top Model. Mamma blev avis så vi lämnade lite Fossil Fuel till henne. Efter att ha sovit hos mig natten till tisdag, två ganska varma personer i en trång 90- säng med absolut noll område att andas på - inte en hit, sov vi hemma i mannnes rymliga säng. Okej för att ligga och snusa på hans axel, supermysigt, men det är inte lika skönt när man i princip ligger på honom och kippar efter andan för att man är tryckt mot hans hals. Som jag svettades den natten! Genom att bara ligga, inget snusk på vardagar!
Nu ska jag vara duktig och plugga på, provet är på fredag och imorgon har jag bortamatch i Kungsängen vilket kommer ta i princip hela eftermiddagen och kvällen. Och Top Model förstås, går inte att missa! EU, här kommer Amanda!
Måndagmorgon. Får jag dö? Jag skulle bara kunna sätta på mig jackan, springa hem och lägga huvudet på min ljuvliga kudde. Kura ihop mig till en boll under täcket. Fast jag tror att estetsofforna med en min bok, kuddar finns också, nästan funkar lika bra. Passa på att slumra lite kanske? Det är nog bäst att låta bli, man kommer vara aspigg på religionen då. Not... Det var så himla skönt att sova i bilen från Solna imorse. Jag satt uppkurad, varm och skön, i min stora jacka med luvan nerdragen. Jag hade till och med dreglat lite. DÅ sover man skönt.
Min mage kurrar litegrann men jag vill inte gå och äta. Pinsamt att sitta och äta själv i ett hörn. Egentligen inte, finns väl inget fel med det, men jag är nog för feg. Om jag hade kunnat läsa min bok så hade det varit lugnt, då slipper man sitta och stirra ut i tomma intet men jag tror inte att den kommer räcka så långt. Usch. Jag får slänga i mig något när jag kommer hem i sånt fall.
Idag önskar jag att jag var Elin Kling, eller vilket modeorakel som helst faktiskt. Idag sätter nämligen modeveckan igång och åh vad jag skulle vilja gå på i alla fall en visning. Det hade varit roligt.
I alla fall inte den som min man ger mig. Låt mig förklara...
Igår efter jobbet tog jag tuben hem, mötte syrrorna och handlade nödvändigheter inför kvällen i Solna Centrum. När vi väl kom hem tog jag en snabb dusch sen bullade vi upp framför teven med grillad kyckling, potatissallad med smak av aioli (även min lunch idag, yey!) och baguette. Sverige - Frankrike! Tyvärr blev det en förlust men vi sörjer inte, det är match både idag och på tisdag. Mer handboll åt folket! Vid sju messar min stackars pojkvän, som egentligen ska sluta då, och skriver att han blivit tvungen att jobba över men att han skulle ringa mig när han kom hem. Stackars, stackars John tänkte jag och kollade vidare på matchen. Kvart över åtta plingar min telefon till igen där det står:
Hoppas att det finns BJ kvar! Vad är koden?
Va?! Jag ringer genast upp och mycket riktigt, utanför porten står min man och fryser i regnet och blåsten. Han har kört hela vägen till Solna, smått olagligt och med en kebabrulle i handen. Mitt leende gick från öra till öra resten av kvällen, förutom när vi spelade GH och jag blev arg för att det gick dåligt. Vi kikade på körslaget, Bolt och smaskade Fish Food. Vid halv två kom två smått överförfriskade fyrtioplusare hem och stojade. Min pappa alltså...
En superkväll med systrarna, ja jag kan tycka om dom ibland, och min fina, fina man! Ingen kan vara mer lyllig än jag.
Så skulle jag säga till min man om jag såg honom dansa på estetisk verksamhet på fredagseftermiddagarna. Teach me some smooth moves, will ya?
Den här dagen har flygit iväg, tack gode gud. Min chef har varit här med kunder hela dagen och han gick precis ut genom dörren. Fyrtiofem minuter kvar till jag kan låsa dörren och tralla härifrån, till Solna. Pappa och Karin ska på femtioårs-kalas så vi tjejer har lägenheten för oss själva hela kvällen. RAAAAVEEEEEE! Som om jag skulle orka det? Och förresten, rave med småsyrrorna, hur låter det? Vi kommer ha slocknat i soffan som små ljus allihopa innan klockan slagit tio, var så säker.
En sak som jag glömde att skriva igår i bloggen. Årets händelse, jag vet att det bara har gått knappt en månad, som tog plats på matchen igår mot Enköping. Efter tjugotre minuter av första halvleken, nästan när den var slut alltså, fick jag ett kort. Och inte vilket som helst, RÖTT KORT! Usch, vad jag skämdes. Jag gjorde inte ens något fult, om något så borde jag ha fått två minuters utvisning. MAX! Jag ringde till John så fort jag kommit av planen, ifall han hade hunnit vända, men dom var i princip redan framme. Men jag fick ju träffa mannen litegrann så det var trevligt ändå.
Nu ska jag fixa klart till stängningen. Snart på väg hem, tjoho!
Igår när jag skulle gå och lägga mig fick jag någon konstigt knäpp så istället för Peter eller Mew så blev det Tomas Ledin som fick sjunga mig till sömns. Åh herreguuuuud tänker ni säkert nu. Peter Jöback och Tomas Ledin?! Den här tjejen kan inte ha någe vidare musiksmak. Men åh så jag älskar't! För det första, mys med bra svenska artister som även sjunger på svenska, och för det andra så vet vissa om att jag är en sucker för musik som för med sig minnen. Lika upsessed som jag är av Peter, var jag en gång i Tomas. Jag kan alla texter, som jag har på skiva, utantill och de innehåller så mycket minnen, tankar och känslor så det finns inte. Sommriga grillkvällar ute på mormor och morfars berg med järngänget (vi gick in endast om myggen blev för olidliga - detta var innan "myggsomrarna"). Nervevade rutor, vinden i håret, alla i bilen skriker med till varje låt på väg ner till Halmstad med papi och Vik. Jag, syrrorna och vår kusin Natalie som hoppar runt nakna i huset i Danmark, i en så kallad "dans" koreograferad av Josefine herself. Vissa låtar satte jag bara på när jag ville gråta. Vissa fick mig alltid att längta till när jag skulle bli äldre, ha en pojkvän som även han skulle älska Tomas låtar. I natt är jag din, inatt är du min och ingen ska få ta natten ifrån oss. Vi skulle sitta vid tian, i månljuset och mysa med en filt (för att akta oss från myggen ofcourse!). Nattbada. Precis som vi alltid gjorde med järngänget. Fast mer romantiskt med pojken såklart. Inte som att skvätta runt med morfar precis.
Allt det där, precis allt och mycket mer, kom tillbaka när jag skulle sova igår. Det följde med in bland drömmarna och jag sov gott, åh så gott. Det enda som fattades var min man, min riktiga man som numera finns. Den som jag faktiskt alltid fantiserade om, när jag tänkte på de där kvällarna vid tian. Tänk vilken tur man kan ha, att få en chans till. Nu tror jag dock inte att han är ett speciellt stort Tomas-fan men va fan, det finns inget som inte en flickvän med hundögon och några snygga underkläder kan fixa! Så nu vet du det, älskling...
Det blir bara värre och värre, eller absolut inte värre och värre bara roligt, och det har tagits to the next level. Och kanske leveln efter den. Vi har i alla fall, och med vi menar jag ju såklart vi fabulösa esteter, startat en lika fabulös blogg. Ett sätt för oss att fortsätta hålla någon slags kontakt efter att vi har sprungit ut ur gymnasiets trygga lokaler och ska stå på egna skakiga, bambiben. Yvannas idé, såklart. Hennes mening för dagen: Varför skaffar inte du blogg?
E1. Framflyttad samhällslektion. Goa Yvanna tjoar - bloggrunda - så fort Kerstin har gått ut ur klassrummet för att hämta tidningar. Två män (jag säger inga namn!) hakar på och vips, voilia, så har dom gjort en blogg. På blogg.se. Yvanna recutar för fulla muggar! Nu sitter dom och skapar för kung och fosterland. Jag vet inte riktigt vad den heter men det ska jag snabbt ta reda på...
Ungefär så här låter deras första inlägg: Kära dagbok...
eller
Nu sitter vi på samhällan, X i en brun mössa, Y i en rutig skjorta...
Fast just nu ser det ut som att dom ska lägga upp en låt från tjuben. Yvanna skrattar.
För övrigt så ska jag nog se till att få något gjort idag. Om en vecka ska vi ha prov på EU och tänker fortsätta min MVG-trend när det gäller proven här. Så jag kan make it up att jag har varit så sen med arbetena vi ska lämna in. Nynäshamns kommun ska bli klart i helgen så jag kan skicka det till tanten på måndag. Nöjd nu? I vårt senaste arbete så ska vi välja ut ett brott som vi ska fördjupa oss i. Jag funderar på sexualbrott eller hatbrott, intressant huh?
Nu ska det jobbas stenhårt! och länka den mystiska bloggen såklart!
Det glömde jag säga, det är ju kramens dag idag! Det är inte så att det är något jag har koll på, förutom från och med nu, utan jag läste det i tidningen imorse. Jag vet inte ifall det står med i almenackan, någon snubbe sa att det måste ha uppmärksammats av media tre år på raken för att dagen eventuellt ska tas med. Men kramens dag, låter det inte urmysigt? In med det, säger jag! Jag var inte den enda som tyckte att det var mysigt, Monkan hängde på och kramade alla som gick ut ur klassrummet när vi slutade svenskan. Yvanna passade på att berätta om hennes mammas pinsamma föräldramöte. När det var slut så hade en förälder, som Yvannas mamma känner väl, kommit fram och kramat henne innan hon gick. De andra föräldrarna blev lite ängsliga och trodde att det var så Y's mamma alltid gjorde i slutet på varje föräldramöte. Bättre att ta det säkra före det osäkra, alla föräldrar ställde snällt upp sig på ett led så alla kunde få en varsin hejdå-kram. Hur kul var inte det?!
Alltså, på tal om kramar. Yvanna, Jennis, Elin, Linda-liten och jag satt och diskuterade på by George igår om folk som har det som en standard att krama dom man säger hejdå till. Även fast man inte känner människan särskilt väl. Helt okej tycker jag, om det är en ordentlig kram. Att gå fram till en människa, stanna trettio centimeter ifrån personen i fråga, hålla ut en arm och knappt röra en på ryggen kallar inte jag en kram. Ändå envisas man med att kramas på detta vis med folk. Om du känner dig obekväm med att krama en person du bara halvt känner, låt bli! Om jag råkar ut för en sånhär person brukar jag trycka till och hålla lite extra länge, bara för att visa hur det ska gå till. Ska du kramas gör det ordentligt! Varför ta död på en sån mysig gest liksom?
I eftermiddags hade jag min efterlängtade slapptid i soffan med världens finaste man. Mjuk mage att lägga huvudet på är ett stort plus! Vi kikade på Australias version av Top Model och jag blev lite glad i smyg. De flesta deltagarna är nämligen med tränade än pinnsmala och en vägde faktiskt så mycket som 62,9 kg! På 175 centimeter. Om det är så i the Land down under kanske man borde åka dit och söka? Att få vara med om alla häftiga photoshoots skulle vara så härligt! Annars får jag väl be någon bildare fota mig i skolans studio. Lite mer realistiskt kanske.
Idag har jag bestämt att jag ska lägga mig tidigt så off I go! Och jag vet att jag redan tappat hälften av läsarna efter första delen av inlägget. Men vem orkar läsa evighetslånga inlägg? Min farmor kanske. Nattinatt!
Veckorna går tydligen väldigt fort nuförtiden, jag hinner inte riktigt med.
Idag hade jag en välförtjänt sovmorgon, ända till halv tolv. Mannen började tyvärr som vanligt så han fick lov att stiga upp vid åtta. Eller det borde han ha gjort, det råkade bli lite senare än så. Svårt att slita sig kanske? Jag fick i alla fall stanna kvar under det varma täcket och slumra sött. Vaknade av larmet, väl utsövd men med liten seperationsångest, och tog bussen till skolan. Efter bara två lektioner sitter jag i bibblan nu och väntar på att mannen ska sluta, bara en kvart kvar. Idag ska jag bara ta det lugnt i soffan har jag bestämt, dock utan onyttigheter! Det har varit alldeles för mycket sånt på sista tiden. Och vem orkar träna med? Tydligen inte jag.
Igår sprang jag dock, sprang, sprang och sprang. Det var damernas tränares tur att hålla träning, vår tränare håller torsdagsträningarna, och det blev mycket springa. Det kändes inte så himla tungt eftersom vi körde med boll hela tiden. Det blir inte lika jobbigt att spela match som att springa från vägg till vägg. Men det kom i slutet på träningen så när vi väl fick sluta var jag död och andades som en elefant. Skönt skakig i benen och en aning stel idag, som det ska vara.
Ikväll är det Sverige yet again, forza bajarna i vårt blågula landslag! Och äntligen Top Model! Min TV-kväll är complete.
Noll. Nada. Zero. Non. En stor fet nolla. Så många kunder har varit inne idag för att jobba på julmaten. En personlig tränare, men hon gills inte, och en snubbe som köpte proteinpulver. Jag sålde något! Han ville dock att jag skulle skriva upp den på hans föräldrar, alltså ingen vinst för företaget. Jag har redan passat på att skura golven i gymmet och pilatessalen så jag slipper det senare. Tror att jag ska ta ett par drag med dammsugaren nu på samma gång så har man det klart. Dessutom kanske det är lite shysstare att göra det när ingen är här än när det är folk i gymmet.
En glad nyhet som jag har upptäckt bakom repandisken är ett element, tjoho! Jag lärde mig en läxa igår när jag åkte hem och hackade sönder mina tänder och insidan på kinderna, därför klädde jag på mig ordentligt idag. Inga långkalsonger dock, men benvärmare i stövlarna en bit upp över knät för att värma mina arma ben. En långärmad tröja, en kofta och en sjal. Tjockisjackan, halsduk, mössa och vantar. Det var sååå skönt på tåget in, jag satt och mös i min varma, bulliga jacka. Helt okej när jag kom fram till gymmet också, inga goosbumps än inte! Men sen kom det. De iskalla händerna, huttringarna längs med ryggraden. Jag försökte förtvivlat värma mina händer med en kopp kaffe. Och då såg jag det. Som en skänk från ovan! Elementet. Jag har för länge sen kommit över stadiet då jag sitter på det, full värme och fläkt ofcourse. Nu har jag det bara på tjugofem grader... Alldeles lagom. Nu slipper jag mina femminutersintervaller i tjejernas bastu när det är kallt.
Ojojoj, nu kommer inläggen tätt här! Inte ens en timme sen det senare. Om jag bloggar i den här takten kanske det blir fler som läser. Och om jag blir känd kanske. Tiden rullar i alla fall på litegrann, snart får jag sluta och åka hem. Ta en varm, ångande (förlåt mor) dusch i minst en kvart! Nu hoppas jag bara att det inte är någon som kommer in och bestämmer sig för att vara klar fyra. Min tub går fem över om jag ska hinna med tåget... Please?
För att få tiden att gå kollar jag outfits från bloggar jag läser. Super med inspiration till kommande dagar! Dessutom får jag en vid bredd eftersom dom jag läser har så olika stilar, good for me. Mixtape!
Förhoppningsvis får jag pussas med min man när jag kommer hem, han med alla specialiteter. Me like!
När jag gick ner till tvättstugan för ca fem minuter sen blev jag blind. Helt svart. I alla fall några sekunder, solen är så jäkla stark och ligger lågt så jag fick den rakt i ögonen. Jäkla sol! Fast jag vill i och för sig att den ska vara framme, för pappas och Karins skull som är ute och promenerar, men annars hade den kunnat hålla sig inne. Jag får ändå inte gå och känna på den. Fast å andra sidan, utan den hade det kanske varit kallare här inne också. Så okej, den får vara framme...
Igår åkte jag skridskor på Svandammen. Precis som man gjorde förr i världen, när jag var liten. Jag kommer ihåg vita vintrar som jag har spenderat där med både mamma, pappa (at the same time!) och systrarna förstås. Lina var dock för liten, hon låg mest i vagnen och sov. Det brukade vara hockeyskola där samtidigt, dom var alltid i mitten så fick vi andra åka runt dom i ett upplogat spår. Runt, runt och runt. Jag undrar ifall det till och med kan ha varit så att jag lärde mig åka skridskor där. Antingen där eller i Rättvik, på Stora Siljan. Igår var ingen i familjen med, bara jag och mannen. Vi blev lite sena så det hade hunnit bli mörkt innan vi kom ut, klockan var väl runt halv fem. Men oj så mysigt det var! Och jag fick beröm, eller ja, han sa att jag var bättre än han trodde jag skulle vara. Så bra skridskor som jag åkte igår har jag nog aldrig åkt i hela mitt liv, snacka om rätt tillfälle. Annars hade jag en rätt bra romantisk-dramascen som hade kunnat bli min ursäkt ifall jag ramlade omkull. Dra med dig pojken ner och kyss honom som en galning. Det och fullmånen gör nog susen. Han glömmer förhoppningsvis bort att skratta, eller så hinner han inte innan du pressar din mun mot hans, och du får en chans att återhämta dig och smärtan i rumpan/svanskotan hinner lägga sig. A win-win situation! I alla fall, vi for runt där på isen, jag visade upp mina fantastiska piruetter, hopp och liknande. Tills mina fötter höll på att avlida och krävde paus. Då förfrös vi våra rumpor på en bänk, pratade och mös. Min man fick sitta närbäddad med fleecefilt i en fåtölj sen, jag matade med chokladhjärtan, och det var det verkligen värt.
Imorse när klockan ringde rådde total förvirring. Var är jag? Varför ringer klockan? Är det skola idag? Varför ringer i så fall klockan så sent som halv åtta? Har jag sovmorgon? Vart är i sånt fall John? HELF! Sen kom jag på det... Jag jobbar ju idag. När jag och pappa satt och åt frukost kom sonen i huset hem med en kompis. Och nej, han är bara sexton så han hade inte varit ute och slirat, bara lanat på ett café eller liknande. Han undrade vad tusan vi gjorde uppe så jäkla tidigt. Jag var måttligt avundsjuk när jag sen satte mig på bilens iskalla skinnsäten och visste att han precis krupit ner för att somna. Men när rumpvärmen kom igång glömde jag bort det. Jag hade nog fullt upp med att hålla tungan rätt i mun, jag övningskörde nämligen till jobbet idag. Det var inte så himla många bilar ute vilket var skönt, och det gick asbra! Många rödljus att stanna upp i, lite otydliga filer att hålla sig i och så vidare. Det där körkortet kanske inte är så långt borta ändå? Och på tisdag har jag körlektion med Gissela. Full fart framåt!
Nu ska det drickas kaffe, den första "jobbkaffen" på länge. Hörs igen när jag inte har något att göra, ciao!
Sitter här i min ensamhet och väntar på att en viss John Öbrink ska komma hem från äventyr i Södertälje. Och nej, jag har inte "hackat" hans lösenord och brutit mig in i hans dator, även om jag skulle kunna (not!). Han gav mig lösenordet frivilligt. Ett mycket vackert ett måste jag säga. Not, yet again!
Ger man ut sitt lösenord får man nog ändå räkna med vissa grejer. Något kanske "råkas" ändra, man kikar lite här och lite där. Jag är ingen snok, bara en flickvän. Betyder det att jag kikar på hans bilder på datan? Yes. Skrattar jag? Oh yes! Om du nu råkar läsa detta så kan jag tala om att jag bara råkade hitta lite semesterbilder från förr i världen. Alla andra har du väl gömt bland mappar och filer, sånt som inte en estetflicka förstår sig på och aldrig någonsin skulle kunna hitta. Det får nog jag räkna med om du ger ut lösenordet frivilligt. Att allt smaskigt är hidden långt inne i hårddisken. Tusan!
När jag har publicerat detta inlägg måste jag byta ut alla mina lösenord överallt, han kan alldeles för många för att det ska kännas bekvämt. Jag kan ju inte gömma saker som en datahacker har svårt att hitta... Tusan!
Nu sitter jag i soffan i fiendeland där vi numera kommer bo när vi kilar till papo. Vi har varit i lägenheten på Månbergsvägen hela dagen för att fixa det sista, lägga klart golvet, fixa lister och städa. Imorgon kommer mäklarna och fotar, visning den tjugofemte. Farväl Månbergsvägen! Jag kommer nog sakna lägenheten litegrann i alla fall, våra hängmattefästen på balkongen där man legat ljumma sommarkvällar. Min soffa som numera kommer fungera som övernattningssäng för Jockes polare. Fast jag får en supermysig jungfrukammare, vad slår det?
Äntligen har jag fått sova lite med mitt element igen, myspys! Den första natten sov jag dock helt utan täcke för att jag tyckte att det var så varmt, mister räckte gott och väl. Helgen har spenderats med papo and the gang i Solna, med vänner hemma hos Rebbs och mister, typ.
That's all, Jossan ska skriva ett arbete och behöver datan... Ciao och godnatt!
Helf, så nu har det alltså börjat! Nedräkningen mot slutet, slutet på skolan. Eller i alla fall gymnasiet... HELF!
Låt mig säga såhär, imorse var det kämpigt. Mucho kämpigt. Men upp kom jag och jag längtade faktiskt inte tillbaka till sängen där vid frukostbordet. Inte så det värkte i mig i alla fall. Morgonen flög förbi, as usual, men när jag var i tid (ganska gott om tid, typ trettio sekunder) tror ni bussen kommer då? Nej! jag var inte säker på om jag hade missat den eller inte men det fick bli sena femtifyran till skolan idag. Det gjorde inte så mycket, vi pratade litegrann och sen tog vi upp julshowsgrejjorna som stått i ett förråd i teknikkorridoren (also known as "the cave") upp till musikhuset. Resten av skoldagen har flutit förbi men det blir högt tempo på en gång. Ett arbete, som jag ska börja på idag, som ska lämnas in på fredag över First Class och en plankning av en låt. Nästa vecka sätts betygen i ämnen vi avslutar, därav the rush. Var förbi papo efter skolan och plockade upp lite grejer i lägenheten och passadepå att hjälpa till lite. Mannen med den onda ryggen lägger golv förstår ni. Karin ger honom säkert en skön massage när han kommer hem, det är jag bombis på. Precis som jag har lovat min man, han med snowboardträningsvärken. Imorgon kommer han hem och om jag är ganska klar med arbetet så kan jag pussas med honom. Övernattning är i alla fall något som är säkert. Jag vägrar sova en natt till med den där fleecefilten!
Förut har jag alltid längtat till skolan som den goda estet jag är. Första sommarlovet minns jag var en pina! Inte början, lite sugen på lov var jag ju såklart, men när ungefär halva hade gått tänkte jag mer och mer på skolan och när dagarna flöt förbi längtade jag riktigt mycket. Och då hade vi inte ens börjat på riktigt med musiken än! Det kom ju så smått i tvåan. Jullovet i tvåan spenderades nog ganska mycket med polarna från ES så då längtade jag inte så himla mycket. Var väl mest nervös över sommarshowen som vi skulle tokrepa till. Men lite sug kände jag, såklart. Nu är det precis raka motsatsen. Jag vill inte! Och hör sen... Jag känner lite dåligt samvete, som den goda estet jag egentligen är, men kan jag inte bara få en vecka till? En ynka vecka? Vi ska väl ändå ha hösttermin en eller två veckor nu när vi börjar? Det kan vi väl ändå skippa? Inte så viktigt om du frågar mig...
Kanske börjar jag bli lite skoltrött, för första gången på, hmm... Typ 12½ år. Alltså sen sexårs. Då är det väl ändå lite okej? Även om man går estet och bara får hålla på med roliga och åh så lärorika saker (för er som vägrar inse det). Jag tycker såklart att det ska bli kul att börja med tre shower att repa till, kanske fyra. Jag vill bara ha sovmorgon varje dag, okej? (Och slippa jobba men få pengar ändå, men det är en annan historia.) Samtidigt vet jag också hur otroligt snabbt även den här terminen kommer flyga förbi. Skräckblandad förtjusning. Jag vill verkligen inte sluta, vill verkligen inte lämna gymnasiets trygga korridorer och musikhusets inbjudande soffor och skralande musik från reprummen. Min klass? Musikerna? Ge mig ett år till, ett år fyllt av bara shower och musik så är jag redo att lämna. Då får jag ju ta studentlån också så det blir inga problem att börja musikfolkhögskola, perfect tajming!
Nu ska jag sluta älta framtiden och istället placera min rumpa i soffan framför Top Model, äntligen! Tekoppen nästa!
Idag skriver jag inte så mycket i bloggen, framförallt så berättar jag inte om min dag. You wanna know why? Det har inte hänt ett smack! And I like it. Bara lite ångest av att bara sitta i soffan hela dagen men orkar inte resa mig ur den heller. Jag tänkte bara skona er från att behöva läsa det, ni som känner att ni måste. Enda gången jag har varit utanför dörren idag var när vi for till Kvantum för att handla förnödenheter, fika och middagsmat nu när julmaten är slut, och när jag blev tvingad av mamma att ställa ner mina gardinstänger och gardiner (fick av papo idag) i källaren. Men jag hjälpte faktiskt till att städa så lite kalorier har jag nog bränt. Ohlala!
På tal om gardinstänger, som kommer kika fram igen när jag hänger upp dom i min egna lägenhet, så börjar jag bli riktigt fylld på flytta-hemifrån-saker. Tre flyttkartonger och några påsar med julklappsgrejjor, I like it!
Det blev promenad till Kvantum istället för Mio. I tio minus. Jag hade klätt på mig ordentligt med långkalsonger och underställströja under mjukisbyxor och tjocktröja. Vad jag inte tänkte på var näsan. Jag trodde att jag skulle tappa den, iskall! Hos mannen är det trettio minus, vid stugan, alltså är det ännu kallare uppe på berget. Jag avundas honom inte! Usch och fy vad kallt stackarn kommer ha det! Mammas och min promenad var rask så jag lyckades kanske bränna lite på vägen men det lade jag bombis på igen när vi väl kom hem med pecannötwienerbröd och mazarin.
Nu har jag precis kikat på reprisen av Victorias secret, usch vad snygga grejer dom gör! Om man ändå hade råd att köpa sånt. Och som vanligt när jag ser denna förbaskade show så kommer det dåliga samvetet. Där sitter jag i soffpotatiskläder på min småfeta rumpa och där spatserar dom ursnygga modellerna. Jag måste träna mer. Och vad är det just nu i Torvalla? Just det, träning...
Nu har farmor och farfar gett sig iväg på ännu en av alla dessa Thailandsresor. Jag är inte avis, inte alls.
Nu har jag vinkat farväl till min, något trötta, partyråtta som åker upp till Vemdalen för att åka skidor och tappa näsan av kyla. Vi avslutade "vårt lov" med att åka in till stan och se Australia, en grymt bra film! Den hade allt en film ska innehålla och dessutom har jag nog en liten thing för just Australien, speciellt efter att ha läst alla Tamara McKinley-böcker som alla utspelar sig där. Jag tycker om filmer som utspelas under krigsåren, kläderna och allt annat flott. Historierna, aboriginerna, sederna, kulturen. Allt! Jag grät litegrann också, kunde verkligen inte hålla mig. En liten tår rann när det var som mest sorgligt och som mest lyckligt. Alla som känner min familj vet ju var jag har fått det ifrån. Till och med mannen fick ta några djupa andetag lite då och då. Efter bion åkte vi hem, värmde oss i duschen och slängde oss i sängen famför en film. Somnade sött och upp med tuppen halv nio för att packa bil och ge sig iväg.
Idag blir det antingen stanna hemma i soggan, ta en promenad och sen träning ikväll. Eller en liten tur till Mio. Njuta ska jag i alla fall göra, de få dagar som är kvar av det lilla, lilla lovet.
Usch, vad jag är tråkig! Jag är trött, igen. Imorgon ska jag sova tänkte jag. Och så ringer min älsklingspapo och frågar snällt om hjälp med att bära flyttkartonger imorgon mellan klockan nio och tio. Han ska bli fiendelandsbo på heltid minsann. Alltså flytta in till Karin och barnen i stan så nu plockas det för fullt i lägenheten. Min man ska följa med och hjälpa till med starka armar. Nu är han på träning och jag väntar på lite svar från rebbs, mys i centrum står på schemat. Grabbsen ska med är det tänkt och jag tänker överraska min man med en alldeles speciell liten treat. Den börjar på B och är kall. Mer ledtrådar blir det inte men jag kan tänka mig att de flesta kan ha gissat vad det är redan. Frågan är bara om man ska våga välja något nytt eller om man kör på med det gamla vanliga. Får se sen när man väl står där vad som kommer att kittla smaklökarna.
Inatt slipper jag sova ensam i alla fall och därmed slipper jag också filten, fleecefilten, för att jag fryser för mycket. Det är lite konstigt det där... Ibland när jag sover med mannen så blir det alldeles, alldeles för varmt och jag vill bara slänga av mig allt täcke. När jag sover ensam nuförtiden så fryser jag om jag inte har filt. Han är mitt alldeles egna element.
Sådärja, nu ska man börja komma ihåg att skriva 2009 på alla papper i skolan och liknande, istället för 2008. Som att börja i en ny klass, bli äldre. Skriva ESMK3 istället för ESMK2. Det är krångligt att komma ihåg i början och man skrattar när man skriver fel för femtioelfte gången.
Min nyårsafton blev great! Det kändes konstigt att smita hemifrån, något som jag längtat efter att få göra så länge. Nästan lite fel. Men när vi väl kom fram till Vega och Lidas hus efter att ha virrat fel och frusit halvt ihjäl oss så kändes det bra. Bara bra. Det blev mycket folk, mycket trevligt folk, mycket dans, mycket skratt och mycket skånska. Mycket bubbel och sprut, alltså inte så mycket dricka. Mest skum faktiskt. Mycket pussar, många kramar. Åh, så tjusigt! Sleepover hos puman med brakfrukost bestående av den enda müslin jag finner riktigt god, Evas alldeles egna!
Nu ska jag duscha, mycket efterlängtat, och sen smita ner och trösta min lilla kusin Emil. Efter att jag och syrran hade gått sa att det var den sämsta nyårsafton någonsin. Nu ska jag make it up to him genom att leka som en tok!
Gott nytt åt hörrni och måtte 2009 bli lika bra, sorgligt, glatt, tråkigt, konstigt, jobbigt och alldeles underbart som 2008. Jag tror inte på att jämföra år och hoppas på att nästa ska bli bättre, att man nästa år kanske får smita undan all jobbig skit som skedde sist. Det är ju en del av livet. Gott nytt!
För frusna själar
