Kära läsare, och andra som bryr sig, jag överlevde. Det var i och för sig inte så svårt, det var bara 60 meter över marken. Inte 300. Ett frittfall-torn typ. I en sele över berg, träd och andra hårda föremål. Men det var nog bland det roligaste jag gjort tror jag. Det var en väldigt skön känsla man fick när man flög genom luften. Frihet. Alla åkte förutom papa, tjejer kan! Lollo och Lina åkte till och med upp-och-ner mellan två stationer. Jag vågade dock inte riktigt men jag prövade på att falla baklänges i början på en annan. Som sagt, frihet. Blandad med lite skräck kanske. Men bara lite. Efteråt värmde vi våra frusna kroppar på badet i bubbelpoolen. Det var då man kände hur trött man var, när man satte sig ner i värmen. Kvällen har spenderats hemma med en hel trerättersmiddag i papos ära, en försenad födelsedagspresent, och nu film. Jag börjar dock att bli jäkligt trött så nu blir det sängen för mig.
Imorgon står mys och slapp på schemat innan det är dags att sätta sig bakom ratten och starta resan hem. Sleep tight!
Det blev som det alltid blir när jag kollar på skräckis. Jag sitter med handen framför ansiktet efter ungefär tjugo minuter och fram till eftertexterna rullar. Och då är jag snabb på att stänga av eftersom det alltid är så läskig musik. Blä! Men filmen var i alla fall bra, inte sådär otroligt jätteläskig. Jag kunde sova efteråt, inga mardrömmar.
Det snöar. Det är disigt. Det är tre minusgrader. Det blåser litegrann. Och jag ska åka Zip Line. För er som inte vet det så är det en linbana. En linbana som är ca 300 meter över marken med en fart upp emot ca 70-80 km/h. Jag vet inte ifall det är idealiskt väder för detta äventyr, det återstår väl att se. Håll tummarna för mig!
Nu har jag sett Åre by och jag måste säga att den är väldigt mysig. Extra mycket nu också eftersom det inte är så mycket folk, lagom enligt mig. Jag har å andra sidan aldrig varit här när det är säsong... Vi har spatserat runt hela dagen och kikat, fotat, fikat och bara myst. Hela dagen. Mycket motion med andra ord. Efter en liten slappastund hemma stack vi iväg och käkade middag på Broken. Mucho god mat, cesarsallad för min del som var hur god som helst! Det är ganska lätt att misslyckas med dressingen enligt mitt tycke, inte många klarar det, men det här var heaven.
En promenad, en hårinpackning och en lermask, ett bastubad och en kall dusch senare sitter vi nu alla strax i soffan bänkade framför Mirror. Skräckfilm. Jag blir alltid skiträdd och ångrar mig tusen gånger om när jag inte kan sova efteråt men längtar på något konstigt vis efter att titta på en. Det är då man saknar en karl att krypa ihop intill, som kan skydda en från alla monster och liknande. Pappa får duga så länge. Vi kom ändå fram till att det är honom monstret tar först, om det kommer genom ytterdörren det vill säga. Och det får vi ju verkligen hoppas! Så kan han spöa skiten ur det.
Det blev visst inget farväl innan jag åkte så det blir ett godmorgon nu istället. Vi bor tydligen i en hightech-stuga med internet och hela köret så bloggen fortsätter som vanligt, tjoho! Bara att jag kanske har lite mer att dela med mig av än i vanliga fall. På loven brukar det ju inte finnas så mycket att berätta om.
Förövrigt så skiner solen och det är hela 1 minusgrad såhär på morgonkvisten. Frukosten som Lina och Lollo kilade iväg och fixade när de vaknade står på bordet och chauffören (pappo) försöker förgäves att stiga upp ur sängen. Han körde ju hela vägen upp, från klockan sju på kvällen till tre på morgonen, så man kan förstå att han är lite mosig.
Off to frukost! Fler rapporter från Åre finns att hämta later on. Ciao!
Jag är trött. Igen. När blir man pigg egentligen? Typ aldrig.
Jag har sovit som en stock hela natten, snarkat helt säkert, och vaknade för en liten stund sen. Idag är det packning som gäller, lite ärenden på stan (så jag får komma ut från lägenheten en stund, annars kommer jag sitta fastklistrad i soffan hela dagen) och sen ta fyratåget till jobbet. Repanmöte, försäljningsmöte och sen bär det av. God middag ska jag nog få också, typ thai, att äta i bilen. Vi har lånat min farbrors stora bil så vi fyra flickor kommer kunna ta hur mycket plats vi vill. Skönt! Kudden ska med så jag kan sova och kanske lite Peter i öronen. Läsa måste jag göra under veckan så jag har läst ut min dåliga engelskabok innan vi börjar. Den ska vara recenserad och klar på tisdagen efter lovet så jag får snabba på. Annars ska vi bara vara tror jag. Det har snackats om spa och det hoppas jag verkligen på. Massage!
Nu ska det ätas frukost! Ett litet inlägg kan nog tillkomma innan klockan fyra, farväl liksom.
Är det någon annan än jag som blir trackad av folk som försöker sälja på mig Viagra via mail? Jag blir galen! Det är faktiskt minst ett nytt viagramail om dagen. Nej tack, jag klarar mig utan.
Gårdagskvällen var otroligt rolig även om jag var väldigt trött. Detta resulterade såklart i några väldigt hjärtliga skratt av allmänt konstiga saker. Jag slumrade så det var Robin, Kristian och Rebbs som skrattde bäst men jag fick till det ett par gånger. Jag och grabbarna satt till exempel och pratade om hur kul det skulle vara om man asfalterade backarna i Åre (eftersom det ändå inte kommer vara snö så man kan åka skidor) och åka rullskidor nerför dom. Jag tänkte genast på hur sjukt farligt det skulle bli och hur mycket jag skulle dö om jag gjorde det. Tänk om dom skulle asfaltera Väggen säger jag då, där jag ligger ihopkrupen till en boll i soffan och blundar. Kristian och Robin sitter helt tysta, dom trodde att jag svamlade i nattmössan, och då kommer jag på det. Dom tänker ju såklart inte på backen Väggen i Sälen utan på väggarna hemma hos oss, i huset. Så mycket som jag började skratta då var det i alla fall ett litet tag sen jag gjorde. Ni vet, gapflabbet då man kippar efter andan. Jag skrek. Grabbarna tyckte det lät som att jag grät. För övrigt så hade vi det allmänt mysigt i soffan vi allesammans med chips, godis och film. Brokeback mountain och en koreansk film vid namn Old Boy. Den första mycket bättre än den senare enligt min mening, den andra var verkligen inte en film för mig.
Idag blev det en tripp in till stora staden med Robin och Kristan. Mys om du frågar mig! Vi tog bilen in. Förstår ni, bilen. Jag kan knappt fatta det själv. Jag är gammal nog för att kunna åka bil till plaster istället för buss och tåg. Jag måste säga att det verkligen är great! I alla fall... Robin skulle shoppa, han hade fått pengar av sin kära mor med en order att köpa kläder. Hon tycker att han har för lite. Kan man ha för lite? Vi tog hans vanliga "runda" och åt sen lunch/middag i Kungshallarna. Tandorikyckling för min del vilket var evigheter sen! Vid halv fem tog vi tåget till Farsta där vi parkerat och de snälla pojkarna skjutsade mig till träningen i Torvalla. Ingen tränare närvarande så det blev match med grabbarna, mucho seriöst, vilket gav mig chansen att smita lite tidigare. Jag kommer bara hem en halvtimme tidigare men den kan göra mycket.
Nu ska det göras annat och imorgon far vi till Åre, kommer hem på fredag. Bloggen kommer ligga on hold till dess men håll ut! Jag är strax tillbaka! Kisskiss!
Åh, vad jag kan vara fenomenaliskt bra på att blogga ibland! Not!
I fredags fick jag äntligen lov! LOV, LOV, LOV, LOV! Och Gud vet att jag behöver ett. Det var ett tag sen jag bara hade en slapphelg utan något som helst att göra. Jobbar, jobbar och jobbar tre helger och den sista är det handboll för hela slanten. Så hemskt jobbigt tycker jag inte att det är, inte på riktigt, inte förrän jag har en helg eller dag då jag inte måste göra någonting. Som typ idag. Städa lägenheten skulle vi göra, check, och ikväll blir det mys med grabbarna, Rebbs och Rickard som pallrat sig ner ända från Norrland för att hälsa på. Filmmys på högsta nivå, I like it. Vi spelade även match i fredags, en skitmatch som lyckligtvis slutade med en vinst. På kvällen var det partyparty uppe på Sandhamn som tyvärr slutade lite tråkigt men jag var nöjd ändå. Roligt folk att prata med fanns det i alla fall.
Igår spelade vi SM steg 2. Nagelbitare, typ, men i och med våra två vinster tog vi oss vidare till steg 3. YES! Jag fick spela lite linje vilket kändes lite läskigt, men det blev två mål för min del därifrån. Något att satsa på? Jag körde för övrigt hela vägen dit, till söderköping. Drygt två timmar tog det. Jag var helt slut när jag kom fram. Papo och Gurkan var med och hejade, kulkul, och det blev en snabbis på donken på vägen hem. Sen tokdog jag i baksätet och vaknade nästan precis när vi var hemma.
Typ det har hänt sen sist. Nu ska jag tillbaka till soffan, mor och Lina och fortsätta på en film vi kikar på. Toodles!
Jag går hem i ett novemberregn, vid Gustav Adolfs torg är det mycket folk. Ser en massa unga pojkar genom bruset hörs skriket där, att jag är inget värd. Och jag som kämpat med min rädsla, att stå rak och aldrig vika mer. Jag slutar andas, böjer huvudet in i mörkret, det tog en minut. Inte mer. Backar hem till Söder, in i porten och i hallen faller jag. Timmarna går och timmarna blöder, all respekt för mig själv ligger och förblöder. Dom tog mig så lätt, att det ska vara så enkelt. Det är så enkelt. Vem skulle våga stå där ensam kvar?
T-ordet förföljer mig tror jag. Men det dyker bara upp när det inte passar, typ under en Monica-lektion när vi måste lyssna på viktiga saker. Jag satt med huvudet i händerna och blundade, bara litegrann, och i nästa stund hör jag lill-Linda säga mit namn. "Jag tror Amanda behöver en rast" och ett litet förstående leende. Maybe. Nu, när det skulle passa alldeles utmärkt att lägga mig halv nio och somna med musik, är jag pigg som en mört. Tusan! För övrigt var det väldigt god lunch idag, för att vara skolmat alltså. Jag blev faktiskt riktigt glad eftersom det har blivit väldigt enformigt att äta fil och lite småäcklig mat till lunch de senaste dagarna. Menmen, lunchen bestod i alla fall av tandorikryddad kycklinggryta med ris och det kittlade dödsskönt i min kista. Idag var det äntligen dags för sånglektion med Yvonne och som det gick! Jag var lite orolig i början, kan bero på lite dålig "läxläsning", men allt gick finfint och vi kunde börja på annat. Åh vad jag är glad att jag kan sjunga! Det är så roligt... Förresten så ska jag få vara med på en körkonsert som Yvonne håller i. 15 november klockan 16 i Folkets Hus. Missa inte! Om ni inte har bättre saker för er såklart. Summa summarum: lugn och skön onsdag.
Eftersom jag inte skrev någon blogg igår så har jag inte kunnat hylla den mästerliga och alldeles underbara Annelie som vann mitt hjärta med en efterrätt som heter duga. Typ blandning mellan chokladtårta och paj. Mina favoriter, kan det bli bättre? Å andra sidan är allt med choklad min favorit men det finns vissa chokladverk som står ut. Annelie's stod ut. Underbar!
Trött och magont som senare resulterade i ryggont. Struntade i träningen och åkte hem istället. Fick skjuts av Robin och Kristian i fina bilen med nya kläder. Sjöng ljustljustljust, alltför ljust, på kören.
Hemma! Köra, handla, äta, duscha, fika, blogga och nu alldeles strax... SÄNGEN! Sjukt trött och vill bara sova, sova, sova. Det hade ju känts väldigt bra om det skulle råka vara så att jag har sovmorgon imorgon. Tyvärr inte.
Nu ska jag kicka bort Jossan från soffan så jag kan bädda. Toodles!
Isiga fingrar som blivit alldeles knotiga av kylan kan endast jämföras med det nakna trädets grenar. Den sista gnutta värme av det sista eldigt färgade lövet är borta med vinden och inget hopp finns, nu värmer det marken istället. Samma sak varje år men alltid lika bedrövad av att lämnas ensam, vind för våg, för att klara sig själv. En snyftan i natten, drunknad i dimman av tusentals snöflingor i vinden, en svag önskan. Kom och håll om mig
Ännu en kund, tjoho! Och en personlig tränare som just nu sitter och skruvar ihop en ny skohylla till entrén. Pillpill, ni vet. Maten var god, Kaneloni blev det till slut och nu har jag hunnit bli kall igen. Men om exakt 25 minuter är klockan två, coffetime!! Värme, mys och läsa bok kanske. Om pt:n är klar, jag borde nog inte läsa på arbetstid.
Jag tror att det är kallare på söndagar än på lördagar. Klockan är inte ens två, coffetime, och jag sitter redan och huttrar för mig själv. Tänkte iofs ta och äta lunch snart men inte förrän halv ett. Jag åt ju för bövelen frukost för en halvtimme känns det som. Jag har ett litet dilemma bara. Igår fick jag med mig Kaneloni (?) av Karin som räcker till lunch idag också. Samtidigt finns det luncher kvar från i fredags som verkar mumsiga. Vilket ska jag ta? Har en kvart på mig att fundera...
Hitills har två stycken varit inne, en är fortfarande kvar därnere. Jag hör hur han tar i, duktig ponke!
Godmorgon! Det är förmiddag, I know, men för mig känns det som morgon. Jag har gruuuus i mina ögon och är allmänt hängig. Hade jag fått bestämma hade jag legat hemma i soffan med Karin och mofflat i mig tårta och andra rester från igår. Å andra sidan kanske det är bra att jag är här då så slipper jag få ett eller två extra kilon.
Gårdagskvällen var hur kul som helst!! Fast jag tror inte att det var så många som visste vem jag var över huvudtaget eftersom jag kom senare än de flesta och satt i köket hela kvällen. Jag kände ingenting då men nu börjar min rumpa ömma litegrann. Jag, syrrorna, Matilda och Kristopher satt som sagt på golvet och drack fruktsoda. A, K och J - the partycrue! Med måtta måste tilläggas! Inga fyllon här inte! Eller, nja, kanske ett... Och det var inte de fyra yngsta... Pappa blev för övrigt väldigt konstig, tror att även de hade med mängden alkohol att göra. Fyllefarsan, gölle du! Karin måste få en eloge, förutom för pajerna kanske som bakades av någon annan, för all mumsig mat! Nu var ju jag som sagt inte med och hjälpte till innan så jag vet inte om hon gjorde allt men mycket vet jag att hon gjorde. Gratzie!
När jag var nere i tvättstugan och slängde in de nytvättade kläderna och handdukarna, ja jag får tvätta dessa samtidigt nuförtiden (!), i tumlaren kände jag den mest förtjusande doften. Min skärpta näsa kände genast att den söta odören kom från tvätten. Någon har köpt typ världens mest väldoftande sköljmedel! Ni ska bara känna, divine! Det gör det lite trevligare att kila ner till tvättis på dagarna. Att jag nu fått tillåtelse att tvätta allting tillsammans gör det ännu bättre. Ni vet den där proceduren man har här som jag pratade om förra veckan, att alltid ha en tvätt och en tumlare på samtidigt, blir helt plötsligt ännu mer effektiv.
Nu ska jag äntlgen få börja stänga! Inte en jävel här så jag kilar lite tidigare, busiga mig. See you tomorrow!
Nu har jag skickat iväg debattäcklet! Jag vet inte ens om det är en debatt men som jag sa, jag hoppas på det bästa.
Nu börjar jag bli eftermiddagsfrusen, like usual, så nu är det hög tid för min kaffe. Snällkarin skickade med två kärleksmums såg jag när jag kom hit så nu har jag lite mums till.
Idag är samma sång, igår var samma sång, det bara börjar om
At work, again.
Igår spelade vi match, och inte vilken match som helst, match mot Sorunda. "Spöket" försvann! Vi blåste det all världens väg ännu längre ut i skogen. Vi vann med två bollar, inte mycket, men det var tillräckligt för vår del. Hemmaplan kvar. Efter matchen skjutsade vi hem Gurkan som varit och kikat med moi som chaufför och sen hela vägen in till fiendeland och en sovande Karin. Mysdamen hade gjort i ordning scones med te som jag satte glatt i mig. Pappa också för den delen. På grund av att vi kom hem så sent så blev det hopp in i duschen och sen vidare i säng eftersom jag skulle upp tidigt idag.
Nu sitter jag på jobbet, åt för en liten stund sen och ska börja skriva klart min debattartikel om skillnader i uppfostran mellan pojkar och flickor. Jag har läst en del intressanta grejer men det jag är orolig över att det kommer bli mer som jag brukar skriva och mindre debatt. Jag försöker föra mina argument så vi får se vad jag får för kommentarer från Monkan på måndag.
Sitter och lyssnar på Peter och Eva, just nu Novemberregn med Eva. Den är ju för underbar! Efter jobbet ska vi fira min papi med stompa och ståt! Länge leve 43-åringen!
Idag är det onsdag och min mamma har tagit körkort. Före mig den jäkeln! Men jag är glad för henens skull såklart. Hon har varit så nojig över det där, legat sömnlös på nätterna och så. Men nu är det minsann klart!
Idag har jag varit sjukt trött men det har varit en helt okej dag. Inställd sånglektion för att Yvonne är sjuk vilket är tråkigt, jag är så taggad till dom nuförtiden, men det är alltid skönt att få sluta tidigt. Jag skippade promenaden hem dock på grund av det kalla vädret så jag kom hem vid tre. Mamma har varit ledig hela dagen för att det skulle komma någon och titta på vår kran i badrummet så jag har myst med henne hela eftermiddagen. Bästa tanten har gjort en morotskaka för att fira körkortet så jag kastar alla mina principer om inga-sötsaker-på-vardagarna överbord och är redo att hugga in. Mums!
Eftersom jag inte skrev något om gårdagen så drar jag av det en snabbis nu, den som inte är intresserad kan sluta här. Amerikanen från ambassaden var hur härlig som helst! Det var, by far, den bästa "föreläsningen" jag någonsin varit på tror jag. Man blev liksom hypnotiserad av honom, jag sög upp allt han sa och bara njöt hela tiden. Annars var det en tisdag som alla andra brukar vara, det vill säga roliga. Mycket musik. Julsånger på kören, lite krångliga ackord på gemun och en rolig låt på ensemblen. Allt är så bra!
Min vän Sandra är en riktigt go en som vet precis vad en som jag behöver. Idag när jag glömde bort att jag skulle åka till träningen direkt efter skolan, ungefär i samma veva som jag glömde bort trumlektionen, så fick jag ett sånt sinnessjukt sötsug. Kakor, cola, min dubbelnougat som väntade i skafferiet. You name it, I wanted it! Verkligheten slog dock till ganska snabbt och där jag satt jag på tåget på väg igen. Träffar Sandra i VH på tåget, längst fram. Fortfarande ingenting ovanligt. Då händer det! I rulltrappan upp från Handenstationen säger hon lite försiktigt att hon har en överraskning till mig. Jag piggnar genast till och frågar ivrigt vad det är. Ingenting särskilt egentligen svarar hon och plockar upp en påse med nio chokladrutor från hennes mammas kalas i helgen. Ingenting?! Flicka lilla, för mig betydde det allt!
Idag var en gulddag på kören. Vi började med luciasångerna! Jag vet att vi är ute i otroligt god tid och hallå, är jag sjuk som vill lyssna på sånt nu? Kanske lite men jag tycker att det är så himla mysigt att få sjunga i vackra stämmor till vackra jullåtar. Särskilt trevligt kommer det bli på tisdagsmornar när det är lite mörkt och ruggigt utanför fönstret också. Jag längtar! Jenny talade om att hon valt att ta med Peters arrangemang av Jul, jul strålande jul. Om vi gör den bra så kommer den göra hela luciatåget för min del. Så vacker och stämningsfull. Allt detta prat om Lucia och Peter får mig att tänka på förra året då jag var luciakandidat med Rebbs. Alla små söta kandidate stod uppradade på fontänkanten i centrum, jag är först ut och får den fina frågan vad jul är för mig. Peter Jöbacks julskiva var det självklara svaret. Det var tider det, right Rebban?
Imorgon blir det lunchlåda och Robin, den gulliga mannen, har lovat att ta med mat till mig. Hans familj lagade deras berömda Indonesiska kyckling som jag bara älskar i helgen och han är snäll och bjuder. Goa gubbe! På tal om gubbar så ska det komma en representant från den Amerikanska Ambassaden till oss i Engelska C imorgon och prata om valet som snart står på sin spets. Jag är lite rädd. Värsta amerikanaren liksom!
Nu ska det sovas! Min mage är full av mumsiga rutor fast jag har faktiskt bjudit här hemma också så jag åt inte upp alla själv. En sån stor tjockis är jag faktiskt inte! Who am I kidding? Det är jag visst...
Är jättetrött och jätttefrusen idag! Som jag sa förut, typiskt att dom två håller ihop med varandra.
Sitter just nu i bibblan och söker fakta till en debattartikel som jag ska skriva. Det är meningen att den ska handla om skillnaden i uppfostran mellan pojkar och flickor vilket verkar vara ett ganska klurigt ämne att hitta bra fakta till. En mening som dock dyker upp väldigt ofta är:
Vi föds inte som pojkar och flickor, vi uppfostras till dom.
Det låter ganska smart om du frågar mig så det ska minsann få stå med. Dags att gå tillbaka till klassrummet och fila på en skiss. Toodles!
Varenda gång jag lyssnar på Peter, som jag ju gör ganska ofta har ni säkert förstått, ler jag. Jag ler därför att jag ska få se honom live. Bara tanken på att få höra honom sjunga sina fantastiska tolkningar av jullåtarna och de egna skrivna får mig att rysa. Det kommer bli så otroligt, fantastiskt bra och jag längtar så jag håller på att spricka! Finns det något bättre sätt att avsluta höstterminen i skolan på. Verkligen inte!
Det blänkte i glasen parfym och neon och allt som jag hållit mig borta ifrån det glödde i mörkret det kändes som förr det var dags nu
-
Nu sover stad nu sover land och överallt står snön i brand inatt kan inget kväva eller kuva. Och stjärnorna dom blänker matt på himlen som en hemlig skatt i det tysta hörs ett dämpat halleluja Nu sover sorg och vredesmod med saknaden och hjältemod och bitterhet får sova med det djupa Nu sover dom som önskar tid med dom som tror på evigt liv och änglaspelen klämtar halleluja. Nu drömmer vi i vintertrakt om lågorna som håller vakt och om en plats som kan få hjärtat att jubla De drömmer om hur allt ska bli när farorna har gått förbi Vi vaggas av ett stilla hallelulja Nu brinner ljus i mörka rum, nu blundar tvivlet för en stund och om sanningen ska fram så får den ljuga Nu blundar dom som jagar tröst och dom som redan släckt sin törst och från andetagen flyr ett halleluja Nu råder lugn och julefrid, snart nog tar nåt annat vid men här får morgondagens skuggor inte ruva. och sjunger kanske nån för mig och kanske sjunger nån för dig ett sprucket men ett hoppfullt halleluja. Halleluja, halleluja, halleluja, hallejua
Som jag sov på vägen hem från tåget! Ni kan inte ana. Slår vad om att jag säkert snarkade till lite också.
Jag var lite busig och kilade iväg prick klockan fem för att hinna med tuben så jag kunde få komma hem halv sju istället för halv åtta. Mucho lyckat! Nöjd och glad över att slippa stressa somnade jag som en stock och var stendöd ända fram till Jordbro. Inte likt mig? Vi blev försenade senare i Ösmo, i vanlig i ordning, pga av ett försenat möte. Låter det konstigt? Detta resulterade såklart i att jag missade bussen eftersom vissa utav busschaufförerna i min lilla stad inte ens kan vänta trettio sekunder så folk hinner ner från perrongen. Nu var vi ganska grovt försenade dock så det blev en promenad hem som fick mig att piggna till. Väl hemma åt jag fast jag inte var hungrig, tog en enormt lång och varm dusch som jag inte har gjort på länge och har sen dess bara suttit i soffan. För en liten stund sen kirrade jag en ny vinterjacka från HM och nu ska det sovas och snarkas så det står härliga till! Tandborsten nästa!
... sitter på min rumpa och gör ingenting förutom att frysa. Det är en dum grej det där, att man alltid fryser när man är trött om man inte råkar ligga i sängen under ett gosigt, varmt täcke. Mina händer är nog faktiskt kallare än Kristians för tillfället och han har isiga händer. Gåshud non stop, it never ends.
Jag har hunnit lyssna igenom två skivor och är inne på den tredje, Maroon Five med Songs about Jane. Det är en bränd från en forna pojkvän och det står ett litet fint "jag älskar dig" på den med snirklig högstadiestil av skakiga pojkhänder. Jag vill minnas att jag brukade lyssna på den när jag skulle sova eftersom den var så soft. Hoppade direkt till spår fyra och startade därifrån. Somnade som en stock.
Jag skulle aldrig kunna tänka mig att vara utan musik. Det är lättare att somna till ljuva toner än skrikande tystnad. Det blir roligare att laga mat om man har något att sjunga till. En tågresa går mycket snabbare om man har den högt i öronen. Sätt på din favorit och du blir glad. Sätt på en annan och du kan dansa som en galning. Ännu en och du kan få ut tyngder som du går runt och bär på. Världens bästa!
Just nu är det en ganska trött Amanda som sitter i repan. Fast för ungefär fem minuter sen kom "chefen" in och jag är livrädd att hon ska komma upp och vilja att jag ska fixa något som jag inte vet hur man gör. Senast hon kom in ville hon nämligen att jag skulle sätta på hörapparaterna till tv:n som då råkade vara avstängda. Tyvärr visste jag inte var man gjorde det någonstans så jag fick ringa och fråga Peter. När jag sen hade satt igång dom fick jag en liten uppläxning om hur allting borde vara klart när jag har öppnat och hon undrade ifall det inte fanns en lista som jag kunde följa. När man kommer in och tränar vill man ju inte att något som en sån struntsak ska få komma i vägen. Hon skyllde det på min låga ålder. Jag förstår henne precis men jag blev bara så illa till mods och kände mig lite värdelös. Nu sitter jag som på nålar. Men det är egentligen ganska bra att jag råkar ut för sånt för då lär jag mig att vara mer noggrann vilket är bra. Det är det som är lite jobbigt med det här jobbet. Man kan inte veta allting från början utan frågorna kommer ju lite eftersom vilket gör att jag står där och inte vet hur eller vad jag ska göra. Hon har inte kommit upp en i alla fall så jag hoppas att allt är till belåtenhet.
Nu till gårkvällen! Den började roligt men sen kan man väl säga att den dalade ju mer kvällen led. Det positiva är att jag bara gjorde av med en hundring. Efter jobbet åkte jag som sagt hem till solna där jag fick mumsmiddag, hemmagjord lasagne á la Karin, piffade mig och sen åkte tåget ner till Sandra. Vi stannade på hennes mors kalas en stund, jag gav henne en blomma som jag tror att hon tyckte om, innan vi åkte tåget med resten av folket in till stan. De flesta var ganska högljudda vilket jag tyckte var lite pinsamt med tanke på de blickar vi fick från de andra resenärerna. Väl framme blev det buss till Linnégatan och Vanilla som vi skulle till. Det var väldigt trevligt mesta delen av tiden men det hände tyvärr lite tråkigheter som gjorde att det flesta ville åka tillbaka till Handen istället. När dom gick och tog nattbussen passade jag på att smita till tuben för att sen ta buss från Odenplan hem. Det var underbart att lägga sig i sängen, speciellt för mina fötter som jag tror kan ha blivit lite ihopklämda från igår. Gud vad dom gjorde ont!! Jag kanske har storlek 38 nu istället för 40? Jag förklarade för Hampus att jag får lite extra ont eftersom min ena "pektå" är längre än stortån vilket gör att den blir lite mer ihoppressad än de andra. Han bara skrattade dock.
Det kom precis in en kund! Wiho! Fast det är inte det som är höjdpunkten, så lågt har jag inte sjunkigt än. Nej, jag kom på en sak när jag låg och halvsov (!) i massagestolen, nämligen att jag ska ut ikväll. UUUUUUUUUUUUUUUUUT! Med puman och andra skojiga människor vilket jag anar kommer bli great. Partyoutfiten är kirrad och ligger nerpackad i övernattningsväskan eftersom söta Karin låter mig sova där inatt. Bara en sak jag är lite osäker på men det frågar jag Sandy om. Vi ska till "Huset" i Gamla Stan. Jag har ingen aning om vad det är för ställe alls och S visste inte mycket hon heller. Får söka på google som min kära far skulle ha sagt!
Anledningen till utgången är att Nille, Annsos Nille, fyller eller har fyllt arton och hur kan man fira det på ett bättre sätt? Alla människor man känner åker in och partar loss. Kulkulkul! Men först ska jag hem till Karin efter jobbet där jag får lite mat i magen, måste kunna balansera på mina klackar hela kvällen även med förfriskningar, och sen blir det tåg hem till Sandys mor där det är kalas för damens mor som fyller år. Värsta kalashelgen! Lite piff och annat och sen tåget tillbaka in till stan. Woho!
Jag kom och tänka på en sak, jag berättade ju aldrig hur det gick mot Gnaget igår. Hade vi haft samma spel och inställning i första som i andra halvlek så hade vi vunnit, det är ett som är säkert. Dom ledde med sex bollar i halvlek, vi kom ifatt, tog lite dumma avslut, satte inte våra frilägen och förlorade till slut med fyra. Men som jag sprang! Jag har nog inte sprungit så mycket på en match på länge. Jag kanske faktiskt kan bli en kontrande kant, som det ska vara.
... och jag har redan lyssnat igenom två skivor här i repan och varit nere i tvättstugan två gånger. Booring! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv så jag längtar till lunch, kyckling med färsk pasta á la Amanda. Det var mamma som bestämde vad vi skulle äta men jag lagade så det kunde vara klart till hon kom hem från jobbet i torsdags. Tur att det alltid blir så himla mycket så jag kan få till lunch idag. Hoppas bara att jag inte kommer lukta alltför mycket vitlök.
På tal om tvättstugan så börjar jag bli riktigt virrig vad gäller tvättmaskinen. Först in med all ren tvätt i tumlaren, sätt på den, ladda tvättmaskinen med tvätt och medel och sen? Sen går jag bara därifrån! Lagom roligt när man kommer ner sen och inser att tvätten inte ens tvättats. Det stör ordningen! Nu går en tvätt men inget tumlas. Obalans, störning...
Vad skriver jag egentligen? Jag klagar på obalans i tvättsystemet, det viktigaste ekosystemet i universum! Jisses...
Ni kan nog förvänta er många inlägg idag med tanke på hur lite jag har att göra. Om jag inte somnar i massagestolen...
Gatlyktorna släcks senare nu än på sommaren. Det är ju inte så konstigt, det är ju mörkare nu, utan det är snarare det att jag ofta är uppe när dom släcks. Som i somras när jag jobbade så visste jag ungefär hur mycket klockan var när dom släcktes och målet var att alltid vara klar innan dom gjorde det. Imorse när jag stod och väntade på tåget klokan sju så blinkade det till ner nere vid båtarna vid Nickstaviken och det blev en aning mörkare. När klockan ringde imorse klockan sex så var jag först helt säker på att jag skulle ut och köra tidningar. Hemsk flashback måste jag säga. Det var otroligt svårt att komma upp just därför att det var så satans mörkt ute. Kolsvart. Och vem vill gå upp då? På tåget önskade jag bara att jag kunde få ett täcke att svepa om mig, somna och strunta i var jag kunde tänkas hamna med pendeln. Nu har ju jag den turen att jag kan somna och vakna till vid varje station så jag kan kolla var vi är någonstans.
Men nu är jag pigg och kry och sitter och äter frukost. Det gick inte att äta imorse, inte ens smoothie. Dessutom ville jag inte väcka de andra med ljudet från mixern. Mor min var dock uppe på toa vid halv sju och jag fick hennes medlidande. Nu vet jag hur hon känner sig när hon går upp klockan fem för att ha körlektion. Blä!
Tracy Chapman är mysig att lyssna på och snart ska jag ner till tvättis.
Jag tror att jag äntligen har funnit mitt yrke, alltså det jag borde hålla på med för resten av mitt liv efter skolans slut. Jag ska bli bokläsare. Ni vet, rösten som läser i ljudböcker. Det är egentligen ganska perfekt för mig. Jag får läsa böcker stup i kvarten, woho, och jag fick höra av Monica idag att jag har en sån där behaglig röst att lyssna på. Kanske något att satsa på? Anledningen till att jag kom fram till detta faktum var att vi i manusgruppen idag spelade in vårt manus så att de andra ska kunna få lyssna på det sen. Jag läste första delen av operan och Mimmi i tvåan läste andra. Vi var grymma! Alla spelade upp för varandra idag och jag måste ge mucho beröm till mina kära kolleger på musikdelen av vårt program. Så jäkla bra var det! Grymma är dom, hela bunten, ettor som tvåor som treor. Fast treorna äger ju såklart liite mer...
På tal om yrken så fick jag en trevlig kommentar av busschauförren när jag kom trippande i mina pums. Som på catwalken sa han när jag log och visade mitt kort. Gölle du!
Efter skolan hade jag ett bankärende i "stora" staden, alltså centrum, och Kristian och Robin var med som moraliskt stöd. När jag var klar fick Robin ett infall att han skulle passa på att töja hålen i öronen ett snäpp till eftersom tattostudion i Nynäs har dropin på fredagar. När vi satt där inte och väntade på att han skulle bli klar hann jag bli så otroligt sugen på att tatuera mig så det finns inte! Om jag någon gång i mitt liv skulle våga, och sen hitta betydande symboler och liknande, skulle jag vilja tatuera en hel arm. Det är så himla häftigt och jag tror faktiskt att jag skulle passa i det. När jag se det till Robin blev han lite smått förtjust och kom med några fler förslag. Lite töjda hål i öronen, en hel tatuerad arm, coola bandt-shirtar och riktigt baggy jeans och så är jag en kvinna för honom. I alla fall utseendemässigt. Eftersom vi ska bo ihop, gifta oss och skaffa barn så är vl det det minsta jag kan göra? När Robin var klar kilade vi vidare till cafeét där Jennis, Rebbs, Yet och Linda-liten satt och väntade. Jag var barmhärtig och bjöd K på en morotskaka och själv tog jag en bit paj. MUMS!
Nu ska jag äta lite middag innan jag sätter mig på tåget och åker och förhoppningsvis vinner över AIK. Håll tummarna!
Kom hem levande efter ännu en bilkörning hem från en svettig, jobbig och otroligt rolig träning! Jag är nog ganska bra ändå. Nu ska det duschas kallt, borstas tänder och slängas i sängen. Imorgon börjar jag nog klockan nio och jag tänker försöka mig på att gå upp kvart i åtta. Bussen går 8.24. Tror ni jag klarar det?
Igår när jag kom hem från skolan så tänkte jag sätta mig och njuta av alla Elle som snälla Karin skänkt mig som jag ännu inte har läst. Jag hade kommit ungefär tio sidor in i första tidningen, alltså bara reklamen, innan mina ögonlock började klippa. Fem minuter senare sov jag som en stock i min fåtölj. I en halvtimme. Powernaps to the people! Där rök min löprunda runt ringvägen, woopsie, too bad. Jag gick och lagade mumsmiddag istället. Idag somnade jag på bussen innan vi ens hunnit fram till Kvantum, vilket är ungefär fem minuter. Jag antar att fototagningen verkligen tog på krafterna. Det var för övrigt riktigt roligt även fast jag har ganska svårt för att spela ut. Vi skulle fota en bild där jag och "Carmen" är kära och bestämde att hon skulle ligga i mitt knä. Jag trodde att Kalle skulle ha huvudet i mitt knä och ligga och titta upp på mig med lagom mycket kärlek i blicken. Istället lade han sig på mage så jag tror att vissa bilder kan se riktigt suspekta ut. Speciellt en då jag har kastat huvudet bakåt och gapskrattat. Kan ju se ut som en annan min? Barnförbjudet?
Efter fotningen gick jag tillbaka till klassrummet och skrev så pennan glödde på min del av manuset. Det blev klart och enligt Monica bra så imorgon ska det spelas in då antagligen jag kommer få vara "berättarröst". Då ska vi ha minigenomgång så vi kommer få se vad de andra har gjort vilket betyder att vi äntligen kommer få höra låtarna. Som jag har längtat! Jag tror faktiskt att det här kan bli ganska bra, framför allt roligt. Det tyckte jag inte i början...
Nu ska det lagas ännu en mumsig middag, pasta med kycklingsås, mumma! Jag kanske borde satsa på kockyrket? Sjungande kock, you like it?
Escamillo. Jag går in i min nya roll som en ståtlig matador i operan Carmen. Fast speciellt ståtligt är jag nog inte, snarare ganska töntig. Eftersom vi piffar till operan och gör den modern var mitt ledord kändis. Vilken som helst. Jag tror att jag har lyckats ganska bra, målet var att försöka se ut som en sämre kopia av Orlando Bloom. Men Elin och Rebecca fick sig ett gott skratt när dom kom ner för att äta lunch med mig. Jag har fixat en skitsnygg mustasch med hjälp av en kolbit och med mina pilotbrillor är jag oigenkännlig. Soo handsome! Det enda som fattas är väl strumpan i byxorna... Vi håller på och fotar till arbetet och det har även filmats så det har inte blivit så mycket manusskrivande för min del. Liite skönt om jag ska vara ärlig. Carmen (i vanliga fall kallad Lill-Kalle) är såå sexig i min päls som han får låna. Höga lackstövlar, nätstrumpbyxor, kort svart kjol, tajt litet linne och enorma bröst. Kan det bli bättre?
Nu ska jag tillbaka till fotningen och posa till max!
Den svarta sorg som finns i varje ensamt hjärta är stor som ett regnigt torg en trasig gammal korg, helt tom.
Är det här platsen jag kan finna ro Lägga ner mitt huvud och våga känna tro Är det här tiden jag väntat på Säg att jag har fel så ska jag gå Är det här platsen där man får en ny chans Det har varit en lång väg för att komma fram Är det här året då allting vänder Steg för steg en dag i sänder Det finns inga mirakel var det någon som sa till mig Men du och jag kan göra ett här idag Du och Jag
Är det här platsen där tårar kommer Från alla förlorade år som gick Är det här platsen där själen läker Säg att det är så
Vägen hem är ganska kort under höstiga eftermiddagar
Det finns en stig uti min skog där någon gick först som kanske förstod Någon som älskade att leva fast för länge sen Någon har vilat här någonstans lycklig som jag då framtiden fanns.
Du, du är skön som livet En dikt någon skrivit så kärleksfull Den sången hörs ibland, rör sig från sagans land En som om oss och den skrevs för vår skull
Idag glömde jag totalt bort att jag, och alla andra Birgittor runt om i världen för den delen, faktiskt har namnsdag. Grattis på oss! Det var inte förrän jag fick ett grattismess från farmor och Viktoria som jag kom på det. Jag heter ju bara det i andranamn och jag glömde farmor som heter det i förstanamn, fy på mig! Men nu har jag i alla fall slängt iväg ett grattis.
För övrigt har min dag varit en lugn och behaglig en. Denna vecka har vi fördjupningsvecka och jag har hamnat i en grupp helt utan mina vänner som får vara uppe i musikhuset och spela musik. Grejen är den att vi ska göra en minigrej av operan Carmen och jag har blivit satt i manusgruppen medan alla andra ska spela de tre låtarna som ska vara till. Min gullepojkar ringde dock igår efter skolan bara för att säga hejdå ordentligt som vi brukar göra varje dag. Och idag ringde dom när det var dags för lunch för att se att jag var på G. Dom äter ju såklart lunch i däruppe istället för att åka ner till skolan varje dag så jag tar med mig matlåda och går upp till dom. Kikade på några bilder som Annelie har tagit och jag blir så avis! Dom sitter däruppe och har kul och skrattar precis som vanligt medan jag sitter i skolan och skriver. Inte för att jag har tråkigt eller något, inte alls, men jag känner bara att jag missar en massa grejer genom att inte vara där. Imorgon har jag lite tröst för då blir det heldag i musikhuset även för mig eftersom vi ska repa till julshowen. Wiho!
Nu i eftermiddag har jag haft en okej körlektion och lagat mumsmiddag som även blir matlåda imorgon. Nu ska det duschas och sen hoppar jag ner i soffan bredvid mamma med en kaffe och en dubbelnougat och kollar på Ugly Betty och Främmande fågel. Kan det bli bättre? Don't think so!
Hade förresten en alldeles förträffligt mysig morgon, mmmm...
Jag sitter vid frukostbordet och stirrar in i väggen med malande käkar. Tänk att all mat alltid bara växer i munnen på en på morgonen. Jossan frågar mig när jag börjar och det är först då jag kommer på det. Jag har ju för fan sovmorgon! Och nu är det faktiskt helt tillåtet att göra en grej man nästan aldrig gör annars och som jag gör alldeles för lite. Jag får gå tillbaka och lägga mig i sängen. Att krypa ner under täcket med mjukisbyxor och tjocktröja, blunda och bara slappna av är heaven. Så otroligt skönt. Att jag sen måste gå upp igen vill jag helst inte tänka på. Å andra sidan är ju det värsta avklarat. Frukosten.
Jo, jag tackar jag! Det fullkomligen spöregnar nu efter att det bara har småregnat tidigare delen av dagen. Men jag sitter säker på insidan i gymmet så jag slipper bli blöt. Lite smådroppar när jag går till tvättstugan bara. Fast jag skulle heller sitta hemma i Karins sköna soffa just nu. Hon och Lina köpte nämligen ved imorse och tände en brasa i öppna spisen i vardagsrummet. Hur mysigt som helst och gud vad jag tänker på farmor och farfar då. Dom där regniga dagarna när alla samlades i vardagsrummet brasan. Eller när man hade varit ute och lekt hela dagen och kvällen under kalla vintriga dagar, kom in och sprang direkt in till det sprakande, varma, mysiga. Åååh, vad jag saknar det nu!
Jag har försökt att skapa lite mys här för mig själv på gymmet med att tända några ljus men jag hittade inga tändstickor så det är ganska kört. Istället har jag gjort lite nytta och städat i lådor och annat. Snart ska jag ner och handla lite nödvänigheter till imorgon, ringa lite samtal och sen är det dags att börja stänga.
Vilken dag gårdagen var! Jisses... Den var inte speciellt påfrestande eller jobbig, bara det konstiga faktum att jag började gråta tre gånger. TRE?! What's going on? Dagen började bra med en välbehövlig sovmorgon som jag utnyttjade till fullo genom att vakna av larmet den här gången. Jag brukar alltid vakna en kvart innan och bara ligga en stund tills det är dags att gå upp. Anyway, första lektionen blev superslapp för att vi skulle hitta noter till våra låtar som vi vill spela på vår Tack- och Adjö. Vi åt lunch som min del bestod av fil för att det var gröt. Efter lunchen hade vi prov och jag tror att det gick helt okej. Jag var inte nervös eller något sånt innan och jag kände att jag hade pluggat ordentligt. Innan jag tog promenaden hem så stannade jag kvar lite med Robin och Kristian som väntade på Jacob och pratade och skrattade. Like always! Eftermiddagen flöt på och vid fem kom papi i och hämtade oss. Jag körde. Först till thaien för att hämta vår mat och sen skulle vi vidare till Gurkan för att äta med honom och Linda. Det är nu det börjar. På väg från thaien vid korsningen får jag kärringstopp två gånger och jag kan inte förstå varför. Bilkön byggs upp bakom mig och jag fattar inte varför bilen inte startar. Superstressad som jag skriker jag till och då talar min kära far om för mig att jag har trean i. Jag växlar och kommer äntligen därifrån. Ganska sur. Vi hämtar Jossan i centrum och stannar precis efter korsningen vid fredsgatan, där bussarna alltid kör. Pappa hoppar ur för att springa och ta ut pengar på bankomaten. Borde vi verkligen stå här undrar jag. Vi är på landet svarar pappa och springer iväg och lämnar bildörren öppen. Två sekunder senare kommer ju såklart en jäkla buss och den tutar argt på mig. Jag vet inte vad jag ska göra, pappa är inte klar så jag skriker till Lina att hon ska stänga hans dörr och så kör jag därifrån och parkerar utanför Expert. Och börjar storböla. Jag rycker upp mig ganska fort och vi kör vidare till Gurkan, äter en trevlig middag och lämnar sen Jossan hos mamma. Där får jag skäll för att jag hade råkat tagit mammas nya strumpbyxor. Hon sa att jag fick ta men jag förstod inte att jag inte fick ta dom. Och börjar storböla på dörrmattan. Vi åker vidare in mot stan, det tar en evinerlig tid, men vi kommer fram till slut. Jag hoppar in i duschen på en gång. Och börjar storböla. Ordentligt. Nu kommer jag nog inte gråta på ett tag...
Back to the rutines! Jag är på jobbet och ska snart springa ner och hämta en tvätt. Typ nu.
Har det hänt något särskilt? Man såg ju bara en massa svartklädda estettreor springa runt i skolan imorse. In och ut från toan. Hårspraysdoften fyller luften och foundationsmulorna pryder handfaten. What's going on? Äsch, det är ju bara foto på G.
Fyfabian vad snygga vi kommer bli!!! Vår, Kalles, idé gick i lås och fotografen, som vi hade hört skulle vara ganska tjurig, var till och med med på den. Dessutom var han hur trevlig som helst. Som tur var hann våra försenade damer, Y och R, lagom till han skulle trycka av så dom fick också vara med minsann. Rebbs sa att hon grät när hon vaknade och insåg att klockan var kvart över åtta. Det skulle jag också ha gjort! Menmen, slutet gott allting gott.
Idag fick jag skjuts hem av grabbarna och när vi skulle svänga ut från parkeringen hojtar Robin: där står ju din syrra! Tuta skriker jag tillbaka! Sagt och gjort, Robin tutar, alla förutom Jossan tittar och Kristian skäms som en gris. När vi ska svänga ut från gymnasiet kommer vi på att hon kanske vill ha skjuts hem så vi svänger tillbaka och plockar upp henne. Hon tycker att det är så roligt att åka bil med mina två "små" pojkar. Jag tjänade en kvart på att åka bil hem och behöver endast betala en tjuga. Bra deal eller vad?! Nu ska jag sätta mig och plugga är det tänkt och sen bär det iväg till träning. Jag ska anamma min "nya" livsstil och verkligen anstränga mig hårt idag. Jag ska i alla fall vara liite slut efteråt...
Whitney vann Top Model, tjoho! The "fat" girl. Jag hejade faktiskt på henne hela vägen och så gick hon och vann allt. Duktiga hon!
Nu ska jag kila och plugga mera samhälle och sen slänga mig i säng men först... Imorgon ska vi fotas och det ska bli grymt! Den lilla nackdelen tycker jag är nog vår fototid. Klockan 8.15. Ouch! Man vill ju inte se ut som den trötta hagga man är nuförtiden. Men numera finns det ju ingenting som inte lite makeup rår på så jag kan nog känna mig säker. Vi har en, tycker i alla fall jag, rolig idé till imorgon och den har garanterat ingen annan. Först tänkte vi ju ha kändistema, samhällarna skulle tyvärr ha det så det bytte vi mot sagotema men det skulle tydligen tre andra klasser ha. Då kom Kalle kort med en superidé och det är nu den vi ska köra på. Det blir säkert asbra!
Mot böckerna! Och det där jag sa förut om choklad till pluggning. Jag åt en i alla fall. Inte sån där nyttig mörk tyvärr, utan en dubbelnougat... Bad!
Läste precis Mics blogg där hon skrev hur mysigt det är när det smattrar på rutan. Nu sitter jag i estetdatasalen och visst är det myspys med höstsmatter på de smutsiga fönstrena. Tyvärr mindre mysigt när jag vet att jag måste ut i rusket, utan paraply. Som tur är får jag skjuts av grabbarna till musikhuset efter skolan men hem? Jag har sen sånglektion som vanligt och hinner inte med bussen om jag inte slänger på mig jackan och kutar. Vilket jag inte alltid orkar. Idag får nog bli ett undantag om inte någon vänlig själ med en bil råkar köra förbi och plocka upp mig. Någon frivillig?
Nu har jag snart haft svenska i två timmar. För det mesta är det bara roligt, svenska är en utav mina många favoriter i skolan. Men inte dagar som denna. Dagar då jag har noll inspiration och inte har en aning om hur jag ska börja. Dessutom börjar min mage skrika och knorra vilket gör det svårt för mig att koncentrera mig. Jag får åka hem och brainstorma med mor min ikväll. Samhällskunskapsprov på fredag. Plugga, plugga, plugga... Fast nu ska jag inte klaga för jag har inte haft en enda läxa sen jag började trean, inga prov, inlämningar. Ingenting! Ett litet prov ska jag väl klara av. Det är så tråkigt att plugga bara. Fast å andra sidan, om man gör som blondinbella och sätter sig vid ett skrivbord med lite shysst musik i bakgrunden, begraver sig i böcker och överstrykningspennor i alla möjliga färger med en kopp kaffe och en mörk chokladkaka så skulle det nog inte vara så farligt. Men: jag har inget skrivbord att sitta vid, det får bli köksbordet vilket bidrar till att det inte blir lika private. Shysst musik har jag loads of men jag kommer alltid på mig själv med att sjunga med i texterna. Böcker i all ära, I love them, men tråkiga samhällsböcker med konstiga ord som jag måste lära mig är inte lika kul. Kaffet går bra. Choklad? BIG NONO! Tyvärr så är det ju Top Model samtidigt. Jag lovar att det är mycket trevligare att dricka kaffe till det...
Neutral
