Jag önskar att du finns när vägen blir för svår och hjälper mig och minns Du vakar vart jag går, håller mig i hand, skänker tröst ibland Visar vägen fram fastän mödosam Till en plats... Till lyckans land
Om det blir mörkt och kallt? Jag ber om ljus i natt, som lyser övarallt Om stjärnor ovanför, går dom att lita på? Dom värmer oss trots att dom är så rysligt små Dom faller ner och dör
Lyser upp vår värld, trösten den är stor Följer med vår färd, om vi bara tror... Vi vandrar vägen fram fastän mödosam Till den plats där lyckan bor
Där ska vi mötas, sorgerna är glömda Och svarta minnen dom vara bara drömda Där är vi bara en liten barnaskara, som sträcker våra händer mot en himmel blå
Vad finns det för råd? Vi ber och hoppas på Vad är det som vi lär? Att kärleken finns där så skör som en spindeltråd Är lyckan vi ska få en vän att hålla kär
Du som hör vår bön, gör världen så skön
Trösta dina små, hjälp oss då och då Lycklig den som dig kan nå
Jag tror att jag får minst VG på provet, minst! Det kändes helt okej, bra faktiskt till och med. Sen blev jag ledsen när vi kom till matsalen, det var risgrynsgröt till lunch. Isch! Det är faktiskt en månad kvar till jul...
Just nu befinner jag mig i datasalen i estetkorridoren och det är meningen att jag ska skriva på mitt parti så jag kan mejla det till Kerstin. Jag har hunnit sitta här ett tag redan, man måste ju kolla alla bloggar och annat först. Peter J sjunger ljuva toner i mina öron tillsamans med Sarah Dawn Finer. Tack gulliga, gulliga farmor! Ikväll är det träning as usual, ska bli skoj. Vi ska träna med 92:orna idag också, inför SM i helgen. Mot Uddevalla!
Idag ska det tas ut pengar, plockas undan och packas så nu får jag nog ta och snabba på litegrann. Imorgon ska jag ha myskul med Robin, Kristian och Rebbs. Hyrfilm och Ben and Jerrys, yey!
Jag rös. Så fint tyckte jag att det lät. Jag skulle vilja bli poet för jag vill kunna skriva texter som andra tycker är vackra, som får andra att rysa. Underbara känsla.
Nu har det pluggats, i alla fall nästan, till tusen. Vi får se hur det kommer gå imorgon, lagom bra kanske. Jag hoppas att jag får mer än VG- i alla fall. Lite surt det där. Plus Kerstins kommentar. Inget mer sånt! Nästa prov... Fast å andra sidan, säger jag inte alltid det? "Nästa gång ska jag minsann, nästa prov då jävlar..." Ingenting händer. Hur står det till med självdiciplinen? Jag får satsa på religionen nästa termin istället. Det är i alla fall kul.
Imorgon kommer farmor med nya Peter J till lilla mig. CD-spelaren ska med ofcourse så jag kan lyssna hela vägen hem på bussen. Fyra nya spår finns det och dom övriga tröttnar man ändå aldrig på. Och på söndag är det första advent, hur mysigt är inte det?!
Dagens vill ha: Flytt av samhällsprov minst en månad framåt! Dagens klädsel: Transparent linne, svarta jeans, tjockkofta och svarta stövlar. Även sjöjungfru ett tag Dagens frisyr: Hästsvans och allmänt tråkigt Dagens händelse: Dagisshowen Dagens låt: Oh Helga Natt - Peter J Dagens planer: Plugga till tusen Dagens saknad: ja Dagens dummaste: min röst på sånglektionen Dagens sjuka: Stämbanden Dagens drog: Pepparkakor Dagens roligaste: my homies, som vanligt Dagens favorit: Sjöjungfrur Dagens köp: Nothing Dagens godis: Te Dagens humör: Glad men ovillig till att plugga Dagens citat: "den där gillar nog änderna"
Ikväll blir det ingen blggning. Eller, bara en liiten hinner jag såklart med, ju!
Idag har varit en snygg dag och kören gick great, jag och Kristian fick sjunga medan de andra körade och det lät såå vackert. Det blir lätt den bästa låten tycker jag, inte för att vara självgod utan jag menar körmässigt. Jag riktigt ryser!
Imorgon kommer jag säkert också rysa. Av kyla och trötthet. Upp med tuppen för att köra liten landsväg i mörkret tjugo i sju på morgonen. Hur tänkte jag nu?
Plugga, plugga, plugga samhälle ifall ni undrar var jag tar vägen... Go'natt!
Nu, äntligen hemma från vägarna. Jag är ganska stolt. Har faktiskt kört genom Stockholm City, staden där alla älskar sin biltuta, och stannat vid flera tusen rödljus och annat och inte fått kärringstopp en enda gång! Känn på den ni! Det gick ganska segt att köra hem eftersom alla kör som sniglar så fort det blir lite mörkt, snöigt eller blåsigt. Men det kanske var bra, jag är säkert inte heller kapabel till att köra normalfart på hala vägar. Man blir lite hetsig ibland minsann.
Ikväll ska jag bara ta det luugnt och ladda inför veckan. Måndag, tisdag och onsdag ska det råpluggas samhälle eftersom dum-Amanda, som jag ibland kallas, glömde de rätta papprena i skolan vilket ledde till at jag inte kunde plugga i helgen som jag tänkt. Inget MVG på det här provet heller alltså. Dessutom måste jag lämna in det där jäkla partiet också, damn...
Det är kallt häruppe i min lilla repa. Jag gör just nu allt för att försöka få lite värme. Först blev jag tyvärr tvungen att ta en tripp och hämta tvätten vilket inte förbättrade min kyliga situatuion, snarare försämrade den. Jag ville springa från port till port men det gick ju inte. Inte med mina gummitofflor. Det fanns dock en positiv sak med att vara tvungen att gå ut. Tvätten var ju tumlad och alldeles varm och gosig. Jag tog på mig en badrock och knöt en handduk runt halsen. Mysigt varmt! När jag sen gick för att hänga in badrocken i damernas ställde jag mig i bastun ett tag. Tacka gudarna för den! Den värmde upp mina kläder litegrann så nu är jag i alla fall ljummen igen.
Nu, lunch! Varm mat i magen borde hjälpa till tycker jag.
Imorse fick jag lite bråttom till tåget men var, trots stövlarna, okapabel till att springa. Under det fina lagret av snön ligger den förrädiska tilltrampade isen och lurar. Jag fick ta det lugnt trots att jag hade bråttom. Men som alltid när jag är sent ute och skyndar mig som sjutton så kommer jag ändå tre minuter innan tåget går så jag kunde gömma mig från snön i en kur och borsta av mig. Det verkligen öste ner. Men stora, fina flingor som långsamt singlade ner från himlen. Och det var inte så värst kallt heller fast å andra sidan har jag gått fort. Det blev kallare när jag kom in till stan.
At work, har redan hållt på att slå ihjäl mig på vägen till tvättstugan trots att jag tog det lugnt och gick superförsiktigt. Tänk vad lätt det kan gå. Ena stunden står du upp och i nästan sekund ligger du på marken med en bruten lårbenshals. Illa, illa!
Amanda Engström, framtida deltagare i Stjärnor på is?
Kvällen har spenderats i soffan, halv utslagen. Plötsligt kom jag på att juste, va fan, jag är ju ledig nästa helg! Precis innan jag hann skrika ut min glädje kom jag på en annan sak. Just fan, vi ska spela SM i Uddevalla då. Typiskt. Men kul!
Snart är det dags för isduellen på stjärnor på is vilket fick mig att tänka på en annan utsökt stjärna, nämligen jag. Som jag nämnde i tidigare inlägg så snöade det inne i stan. Den låg kvar, jovisst, men efter att flera hundra, säkert tusen, människor har klivit gata upp och ner så blev den lite packad. Och hal. Litegrann sådär. Det första jag höll på att göra när jag klev ut i mina converse med gummisula var att dratta på ändan. Det kanske inte hade gjort så himla ont med min lilla puff men lagom pinsamt sådär. Tänk er en Amanda med en stor bag full med grejer ligga som en ihopknöglad spindel med armar och ben i vädret och sprattla på marken. Glidit lite hade jag säkert gjort också. Kanske till och med rullat några meter. Jag fick anstränga mig för att komma nerför backen hel, en riktig konst. Imorgon blir det vinterpjucken, eller stövlarna, på!
Nu ska jag kila tillbaka och somna i soffan med mor min. Go'natt!
Godmorgon, godmorgon som Herr Trummagister skulle ha sagt. Och vilken morgon sen! Är det inte urmysigt väder så säg? Nu vet jag i och för sig inte hur det står till nere i Nynäs till exempel men här inne i stan singlar snöflingorna fint och tätt från himlen. Och dom lägger sig! Typ ett fem centimeters tjockt täcke på trottoaren. Hur mysigt som helst! Jag bara stod och log när jag kom uppför rulltrappan från tuben och såg all snö. De fina girlangerna över gatorna från Karlavägen lyste, det knarrade under skorna. Fast mina converse kanske inte blev så glada, ganska blöta faktiskt... Men jag är glad ändå.
Idag var vi inne på SACO-mäsan i Älvsjö, alla finfina treor på hela Nynäshamns Gymnasium. Och från alla andra gymnasium också kan jag lova. Ett ord: FOLK. Överallt. Vart man än såg. Folk. Människor. Det fick mig att bli lite lugn. Om det var så många som var där så kan det ju inte bara vara jag som inte riktigt vet vad man ska hitta på efter gymnasiet. Känns tryggt. Min baby var där också men vi missade varandra tyvärr. Tur att det är match ikväll så jag kan krama på henne ändå. Match mot Huddinge, hemma. Jag är lite smånervös. Jag vet inte riktigt hur dom är men vad jag har hört från tidigare så kan det bli en tuff match. Men jag ska vara taggad! Springa, springa och springa!
För att gå tillbaka till mässan så kan jag säga att det mest var förvirrande att gå bland alla stånd. Jag visste inte vem jag skulle fråga om vad så jag gick mest runt och samlade en massa infoblad och så vidare. Nu har jag en hel väska full, en väska som jag tog från Linköpings Högskola bara för att ha något att bära i. Assnygg tygpåse faktiskt. Det var en sak som jag tänkte på. Vad alla infoböcker är snygga! Snygga bilder men framförallt snygga tryck. Det gör det lite roligare att samla på tror jag. Halv två kom jag i alla fall hem och nu är det dags att fixa lite mat i magen.
Muntliga gick kanon så nu kan ni sluta oroa er. Ingen behövde dö.
Jag var sjukt nervös innan, så nervös har jag nog aldrig varit förut. Och det kändes liksom som att huvudet klarnade bara därför så allt som inte ville komma till mig tidigare störtade in i min hjärna och ner på papperet. Jag tror i alla fall att det blir minst VG. Hoppas, hoppas, hoppas!
Idag har det varit en skön dag. Rebban fyller myndig så jag hade bakat en lätt bränd kladdkaka och damen själv hade med sig tårta. Moffel i musikhuset alltså. Dessutom repade vi gatumusikanter på en del av vår repetoar inför julspelningen i Nynäs och det gick som på räls. Det här känns riktigt bra!
Nuär det strax off till träningen där jag ska snoka lite hos Carro. Vi får se ifall jag gjorde ett misstag eller ej.
Kan någon döda mig? Eller åtminstone göra mig tillräckligt sjuk att jag inte kan gå till skolan imorgon? Någon med någon smitta? Fast den får bara vara över dagen, eller förmiddagen, för jag har sånglektion imorgon. Och på torsdag är det samhällskryss så då jag får absolut inte vara borta så jag tappar min ledning! Jag vill bara komma undan mitt tal. Jag vet fortfarande inte alls vad jag ska prata om. Inte en aning. Ångesten är ett faktum. Panik bara förnamnet. Helf!
Yvanna, min hjälte, fixade i alla fall så vårt samhällsprov är flyttat till nästa torsdag istället. Tack Gode Gud för henne!
Tillbaka till mitt tomma häfte och fortfarande sylvassa vässade penna...
Kan någon vara snäll och ge mig en bil? Eller kanske bli min personliga chaufför? Anyone?
Dagar som denna. Dagar då man fryser häcken av sig, inomhus (!). Dagar då man är trött. Dagar då det regnar ute. Dagar då man har mycket att göra. Såna dagar borde få några timmar extra så man hinner med att ta tupplurer och varma duschar emellanåt.
Idag har jag slumrat på flera av mina lektioner, halvsovit på bussen hem, försökt skriva ett tal vilket resulterade i ögon som gick i kors och ögonlock som vägrade hålla sig uppe.
Efter att ha sovit en halvtimme på golvet inne i vårt rum och en kvart ute i soffan ger jag nu upp. Jag kan lika gärna lägga mig och sova. Otroligt frusen är jag också. Underställ, tjocktröja och tofflor hjälper tydligen inte. Understället får följa med ner under täcket. Försökte ta en lång, varm dusch för att värma mig innan middagen men det var strul med varmvattnet så det växlade mellan ljummet och kallt medan jag stod där arg som ett bi med håret fullt av schampo. Den hjälpte zero. Och det där jäkla talet, jag har fortfarande inte kunnat bestämma mig. Inte ens en liten idéskiss har kladdats ner. Jag verkar vara ganska körd.
Imorgon har jag inte sovmorgon och en körlektion direkt efter skolan. Eller, femtio minuter efter att jag har slutat. Men vi har kör och jag och Kristian ska sjunga Jul, jul strålande jul tillsammans på Lucia. Peter Jöback-style. Underbart! Medan jag satt och sov på bussen hem satt jag och läste i en liten yrkesbok vi fått inför SACO-mässan vi ska till på fredag. Kyrkomusiker. Vad sägs om det? Finns det något härligare än att få stå i kyrkan och sjunga vackert? Det tror jag faktiskt inte. Fast å andra sidan får man inga applåder heller. Litet minus. Jag känner dock att jag hade kunnat tänkt mig att bara få sjunga en mening, en liten mening, på Lucia. Bara för att få göra det i kyrkan. Det är tisdag imorgon vilket betyder NP-dag. Rykande färska luciakandidater och så hoppas jag på lite notiser om Öppet Hus och kanske till och med körkonserten. Jag såg nog en liten smygfotograf kila runt mellan borden i lördags.
Detta var tänkt att bli ett kort inlägg men tänk så det kan bli! Nu, sova!
Hemma yet again! Duschad och klar att bara dyka ner i soffan, äta fruktsallad och sen somna till en film. Pappa ska jobba lite efteråt så jag får sova i hans säng, en dubbelsäng. Jag säger en sak, jag ska sprida ut mig! Ligga från hörn till hörn eller något, bara vräka ut mig så mycket jag kan. Nästan så jag längtar till läggdags...
Urusel bloggning idag, ursäkta. Såna dagar måste man också ha ibland.
Tänk vad snabbt tiden kan gå när man gör nyttiga saker. Om en och en halv timma är det dags att börja stänga! Nu är bokrecensionen klar, next up: muntliga nationella. Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på för kul att prata om men jag vill minnas att vi fick ett papper med info och annat så jag hoppas jag kan få tips därifrån.
Yran varade inte länge, nu har det slutat snöa. Fast det är rätt skönt, den måste ju kunna lägga sig om det ska vara på riktigt. Annars är det ingen idé. Jullåtarna har bytts ut mot Star FM, snart blir det coffetime.
Fortfarande dåligt med fantasi. What to wright about?
Hörrni, det snöar ute!! Och här sitter jag och lyssnar på jullåtar, så passande. Fast man blir lite trött... Måste den första snön komma nu? Det är typ sex plus ute och den lägger sig ju inte ens... Tråkigt.
Första snön får mig alltid att tänka tillbaka på Svanis. På något konstigt vis lyckades vi alltid gå i skolan när den kom. Någon skrek "det snöar ute!" och på rasten var det snöbollskrig. Om det gick det vill säga. Åh, vilka minnen!
Astråkig headline men det får vara så nu, mer fantasi än så har jag inte för tillfället.
Jag sover som en stock, kanske går och lägger mig liite för sent, men är ändå hur trött som helst. Ikväll blir det hopp i säng tidigt, senast halv tio. Punkt slut. Skönt var det i alla fall att jag fick skjuts till jobbet så jag kunde sova i baksätet. Jag skulle egentligen ha kört men vi kom iväg lite sent så för att vara på den säkra sidan körde papo istället. Det tar lite längre tid när man måste köra lagligt. Men hemvägen är min minsann. Köra bil i Stockholms innerstad, läskigt!
Gårdagskvällen blev en mysig en med värsta middagen och chokladprovning fixad av farmor till efterrätt. Vi satt med fyra olika chokladkakor och ett protokoll där vi skulle bestämma till exempel smak, doft, brytbarhet med mera. Det var faktiskt kul men otroligt svårt. Hmm, jaa, den här biten smakar... Hmm.. Mörk choklad? Efter all denna föda kände jag mig sprickfärdig men när vi väl satt oss i soffan framför Irene Huss så slank det ner både lite chips och några skedar BJ- Strawberry cheesecake. Mums! Sängen tog emot mig med öppna armar vid ett, slocknade på två sekunder.
Nu ska jag kika runt på mina usual bloggar, ta en kopp te och sen ta mig i kragen för att skriva klart bokrecensionen och skriva kladd till vad jag ska prata om på svenska muntliga. Later!
Öppet Hus blev riktigt roligt sen när allt väl satte igång. Klockan sex öppnades portarna och folket fick börja strömma in. Vi esteter med våra unplugged-låtar spelade i matsalen. Jag var fyra med min låt, var sjukt nervös för ovanlighetens skull, men allt gick fint. Kristian var grym på gitarr och Robin gav lite extra flavour med shaker. Alla andra var såklart också asbra. Estet äger skolan! Mor, far, mormor och morfar var och kikade runt och alla skrattade gott åt vår fina Carmen. Järngänget, alltså Elin, Rebbs, Jennis, jag, Robin och Kristian hann även ta mitt efterlängtade foto. In i scrapbooken! Efter Öppet hus fick jag skjuts hem av Robin och Kristian, duschade, åt och piffade och blev sen upplockad av samma + Jennis och får upp till Rebbs. Partyparty! Det var urtrevligt med blandning av olika vänner och allt var finfint.
På fredagen, igår, vad jag trött. Hade gått och lagt mig klockan fyra och vaknade av någon konstig anledning vid halv tio, ganska pigg, men sen blev jag bara tröttare och tröttare. Vi i manusgruppen hade möte på cafét i centrum, skagenmacka och te till frukost, och jag är glad över att vi kom så långt som vi gjorde. Efter mötet, vid klockan två, var jag hemma igen och mös med en kopp te och choklad framför teven. På kvällen var det match, jag fick träffa min lover S, och vi fick glädjen att piska på Bolton. Det var inte helt klockrent dock men på slutet drog vi ifrån. Skönt med ännu en vinst med många bollar, tio stycken den här gången. Myskväll.
Idag hade vi Alla-kan-körkonserten och det gick bra. Jag hade med mig en fusklapp i handen till mitt solo men behövde inte använda den en enda gång. Fick komplimanger för sjungandet vilket är trevligt. Nu luktar det mums i hela lägenheten, middag på G. Farmor och farfar stannar för att äta och fika med oss. Ikväll blir det Strawberry Cheesecake, mumma!!
Några timmar och en lunch senare har jag fortfarande inte gjort något. Vi har repat hela Carmen en gång och vad jag vet så funkade allt. Lite finslip och sen klart. Det var dock grymt kul att få se alla bilder och filmerna. Jag står fast vid att Kalle är den snyggaste Carmen ever! Filmarna och fotograferna har gjort ett grymt jobb!
Mhm, nu har jag varit i skolan sen typ klockan tio (blev lite sen) och vad har jag gjort? Ingenting. Musikerna måste repa låtarna, dansarna dansar sina danser, foto och film fixar med sitt. Vad gör jag, berättaren som redan är inspelad och klar? Juste, nada. Finns inget för mig att göra alls. Bara glida runt.
Snart får vi gå på lunch i alla fall, det behöver min stackars mage som inte fick någon frukost imorse.
Jag går i skolan. När man går i skolan måste man av någon konstig anledning ha prov. Ibland nationella prov. Ett sånt hade jag idag i hela fem underbara skrivtimmar. Svenska B alltså, jag säger då det. Och som vanligt får jag superångest och vet inte vilket ämne jag ska välja (det fanns nio stycken, sju om man räknar bort de två där man kunde få VG som högst). Sen när jag väl valt ämne kommer istället skrivkrampen innan jag ens börjat skriva. Inte den där då man får sjukt ont i tummen och handen för att man skrivit som en galning utan den då hjärnan fortfarande befinner sig hemma i sängen, helt ovillig att hjälpa till. Tänka med tårna, hur bra blir det? Inte bra! Jag tror dock att jag klarade mig ganska bra men det är så himla svårt att säga såhär i efterhand. Jag kan ju säga att det jag skrivit känns okej men då skulle jag ljuga. Nu ligger den tredje och sista ångesten och pyr under ytan, den då jag oroar mig över om jag skrev sju och en halv sidor med babbel eller om det fanns kvalitet. MVG-kvalitet. För det är det enda som spelar roll tyvärr men hey, sån är jag.
Imorgon är det Öppet Hus och vi har fått en liten sovmorgon, ända till tio, och jag är glad! Eller nöjd kanske är rätta ordet, över att få chansen att sova liite längre och vila upp inför kvällen. Då är det nämligen partyparty för Rebbs som snart blir en myndig kvinna. Hon var och handlade igår och nattkäket, korv med bröd, ligger och väntar på oss. Först Öppet Hus med världens bästa människor och sen en grym fortsättning på kvällen med samma crue. Kan det bli bättre? Kristian är snäll och hjälper till att kompa mig imorgon, Novemberregn med Eva Dahlgren ska sjungas. Och jag har tvingat alla att lova att vi fotar oss igen, den här gången så jag får vara med också. Jag försvann ju iväg förra året och missade det. Jag vill ha mina gölliga i min scrapbook!
Jag höll på att glömma, ikväll var det minsann utvecklingssamtal. Allvar på högsta nivå! Jag körde dit mig, pappa och mamma till halv sju, direkt efter Elin virrpanna. Det var första gången för papi i musikhuset och första gången han pratade med Micke ordentligt. Dom har bara hejat på varandra förr. Allt var bra, som vanligt typ. Mönstereleven!
Nu ska jag utnyttja sovmorgonen med att inte lägga mig så sent att det inte blir någon skillnad. Sova, sova, sova! Imorgon blir mams fyrtioplus, tjoho!
Jag och Rebbs fick flyga idag. Som Karlsson på taket med ett tryggt avstånd till marken, alldeles lagom för min del. Det hela startade efter dagens sista lektion, kör, och vi och Kristian väntade på att Robin skulle bli klar med sitt utvecklingssamtal. Vi försökte underhålla oss så gott det gick och prövade på att stå på varandras magar. När en ligger på rygg, spänner magen och så får en annan stå på den. Jag tyckte att det var busenkelt att ha Kristian på min mage eftersom jag så fort han klev upp började asgarva och spände den automatiskt. K var mest rädd för att ha sönder mig eller något. Hallå, woman made of steal? I alla fall, sen skulle Kristian pröva att "flyga" över mig men vi insåg snart att mina ben var för långa, han kom inte upp i luften ordentligt. Så vi bytte och jag fick pröva mina vingar. Precis när jag skulle hoppa upp ringer Kristians telefon och snopen får jag vänta. Jag utbrister (utan en tanke på hur det kanske lät): men jag vill ju åka! Ögonkontakt med Rebbs och vi nästan ligger på golvet och vrider oss av skratt. Snusktanten nummer ett! K's pappa skrattade åt att vi skrattade så mycket. Tänk vad enkelt det kan vara att få folk att må bra. Härligt!
Jahopp, nu är måndagen över och jag är äntligen hemma igen och har varit en stund. Hunnit äta och kikat runt på alla bloggar man följer. Det ger ganska bra inspiration det där men jag är ändå en såndär tråkmåns och skriver om vad jag gör på dagarna. Fantisera kan man ju alltid göra. Att man var lika snoffsig som Amanda Berg, piffig och urgullig som Underbara Clara eller varför inte rolig som fröken Y. Man blir alltid lite full i skratt när man läser hennes blogg. Det är nog ändå dom bloggarna som ligger varmast om hjärtat, dom som skrivs av personer man känner och har i sin närhet om dagarna. Det är fortfarande lika kul att läsa i Rebbs blogg vad vi gjort för konstigt under dagen även fast jag har varit närvarande hela tiden. Man får skratta om igen ännu en gång.
Idag fick jag träffa min sockersöta på träningen och det blir antagligen mer av den varan framåt veckan, jag gillart! Hyffsad träning och det hanns med plugg både på vägen dit och hem. Gemuprov imorgon, fingers crossed! Förövrigt en väldigt glad dag, mitt humör har legat på topp och skratten kom på köpet.
Måndagmorgon, igen. Trött, som vanligt. Men vad ska man göra?
Imorse lyssnade vi på Barack Obamas segertal på engelskan. Han är en bra talare och jag kan förstå hur han kan få med sig så mycket folk. Mycket inspirerande. Jag blev lite full i skratt en gång dock, när alla amerikaner börjar skrika "Yes we can" i kör. Typiskt Amerikat. Ganska töntigt.
Gårdagskvällen blev supermysig med fika och middag nere hos mormor och morfar. Mer, mer, mer!
Nu, kulturhistoria! Jag såg på tv:n för en liten för en liten stund sen vad som serveras i matsalen till lunch. Risrätt. vad sjutton är det?!
Jag sitter lite som på nålar. Om en timme kan jag gå ut genom dörren, ta tåget hem och bara vara. Komma hem halv sju, inte halv åtta. Jag är i princip klar med allt som ska göras, lite småsaker, en tvätt och räkna kassan kvar. Nästan allt är avstängt nere i gymmet, golvet damsuget, papperskorgarna tömda. Släcka och larma kvar... Om inte någon skulle få för sig att komma hit och träna nu förstås. Då måste allt sättas på igen och det finns plötsligt mer saker att göra än vad jag har tänkt. Till slut blir det som vanligt, stress in i det sista, springa till tuben och sen sätta sig alldeles darrig på pendeln. Ashungrig och glad över att ha hunnit. Jag är en såndär person som oroar mig i onödan, det kanske märks? Det är bara det, en timme är mycket. På en timme hinner jag komma hem, äta, duscha. Halv sju istället för halv åtta...
Något att glädjas åt: vi har fått en ny dammsugare. En riktig som man drar efter sig på golvet istället för en såndär "ryggsäck". Herregud, jag har ju typ sett ut som en Ghostbuster när jag sprungit runt här i entren. Undrar vad folk har tänkt? Ingenting säkert, men ändå, den var ful. Och tung. Och sög dåligt. Nu gick allt snabbt och smidigt på bara tjugo minuter. Pappa och mamma ska aldrig få vara här när jag stänger. Jag är ju så extremt noggrann eftersom jag vill vara duktig och klara mig från några klagomål. Ifall dom såg mig skulle dom säkert tvinga mig städa betydligt mer hemma. Och vem orkar det? Jag får nog av städning på helgerna!
Jag stod här i godan ro, mätt och belåten i magen, men något undrande över vad jag skulle hitta på härnäst. Så kom jag på att fröken Y hade nämnt något om att hennes gubbe skriver blogg. Som tur var kom jag ihåg vad den hette så jag klickade mig dit. Först trodde jag inte att det var hans, såhär kan väl inte den herren skriva, men åjo, det kan han visst! Jag blev riktigt glad faktiskt, att han har blivit den personen han är nu. Missförstå mig rätt, han var urtrevlig förr i tiden också men låt oss säga att han hade sina stunder då jag inte riktigt förstod mig på honom. Jaja, enough said, jag tycker bara att det är så roligt. Dessutom så passar fröken och hennes gubbe alldeles utmärkt ihop! Nästan så man blir lite avis...
Nej hörrni, imorse var det tungt att gå upp. Som vanligt piggnar man på sig när man kommer ut, på tåget klipper ögonlocken och så är man helt slut lagom till man har kommit fram till jobbet. Det är superskönt att sova inne i stan så man kan gå upp senare men fördelen med att åka från Nynäs är att jag har gott om tid med att fixa och dona innan jag slår upp dörrarna. Inte för att jag vill vara så tidig, lite överdrivet att vara här trettiofem minuter innan, men dagar som denna när man är lite seg så är det skönt att ta sin tid. Ingen stress. Allt är fixat så att jag på bästa sätt kan serva alla som kilar in. Men det viktigaste, INGA klagomål!
Hitills har det inte hänt så mycket. Chefen är nere i gymmet som vanligt (jag är INTE rädd!) och för en liten stund sen kom hippien in. Hippien är en urtrevlig tjej i 40-årsåldern som har sjukt tuff klädstil som ni säkert förstår drar åt hippehållet. Idag har hon till exempel en fotsida långklänning i tunnt, storblommigt sommartyg. Ascool! Själv är jag lite smårockig med cheapkjolen och min Six pistols-tisha från Thailand. Annars ser jag nog bara allmänt trött ut idag, I think. Just nu surplar jag te, har nästan smakat alla sorter nu, och surfar runt lite innan jag ska plugga. Igår gick det riktigt bra och jag har koll på det mesta vilket känns skönt. Igår var det mest kolla av, idag "fördjupa" mig.
Antar att det kommer komma fler inlägg emellanåt. Stay tune!
Och GRATTIS alla pappor därute, speciellt min fina, på Fars Dag!
Idag försökte jag hitta ackord till en låt av Jason Mraz men till vilken nytta? Den var helt omöjlig att finna! Jag sökte efter texten på letssingit men kunde inte hitta den någonstans. Funderar på att fråga Kristian lite snällt om han vill spela den med mig på Öppet Hus, unplugged. Men jag måste ju hitta den först också, annars blir det lite svårt. Jag vet en person jag kan fråga, annars är det kört. Too bad för den är grym... Måste hitta en backup...
Home, sweet home. Efter lite middag är jag mätt och belåten i magen, snart ska det duschas och sen slappas i soffan som jag sa förut. Looking forward to it! Mor har köpt kladdkaka också. Varm kladdkaka med vaniljglass, mmmm....
Nu mina vänner, nu mår jag bra. Jag har jobbat, jag har pluggat och just nu sitter jag med en kopp te och naturgodis som var medskickat hemifrån. Idag har jag faktiskt gjort saker så jag hann inte börja plugga förrän klockan halv två ungefär. Just nu värmer teet gott i min mage och snart är det dags att börja stänga. Hemma väntar en mysig kväll framför teven.
Igårkväll spelade vi match långt bort åt fanders mot Lagunda. Vi vann. Med 12-28. Ni kanske förstår att vi blev lite glada? Även om dom var ganska dåliga så fortsatte vi ändå att trycka och spela handboll istället för att göra som vi brukar. Stressa och slänga bort bollarna. Bra att ta med till nästa match. Efteråt följde jag med papi hem till Karin. Duschade, åt, mös i soffan framför en Irene Huss och tokdog sen i sängen. Jag var trött.
Nu är jag... Gissa! Juste, på jobbet. Jag var astrött imorse men nu känns det riktigt bra. Jag fick beröm av Linus för min stängning förra helgen och när jag tänker efter så har jag nog inte gjort något fel hitills, förutom mysteriet med tvättnycklarna när jag övade i våras. Jag börjar känna mig hemma här nu, att jag är en del av gänget eller vad man ska säga. Jag blir inte längre nervös så fort jag hör dörren öppnas och jag känner mig ganska säker på min sak. Och jag tjänar pengar. Yes!
Hitills har det inte hänt så mycket. Pilates som vanligt och viben är i full gång nere i gymmet. Anki kommer förbi vid halv tolv-tolv med några andra naprapater på workshop och hänger här till stängningsdags. Då har jag åtminstone lite sällskap.
Den här veckan har verkligen startat bra för mig och hållt sig finfin! Lite trist i måndags dock eftersom min baby var sjuk = inget gossip eller några skratt. Jag hoppas på morgondagen!
Gårdagen var en riktigt bra en, hela dagen. Först for som sagt hela estetprogrammet till operan med åttatåget på morgonen. Besöket startade med en rundvisning med operans kortaste guide som även var kortare än Linda-liten. Linda var mycket stolt att få vara längre än någon, för en gångs skull. Vi fick gå ut på scenen, ner under och bakom. Vi fick också titta på den delen där hovet spenderar sin tid pauserna. Det är även hovet som äger den delen och därför var det absolut förbjudet att röra någonting vilket såklart gjorde att det började klia i fingrarna på oss alla. När vi gick därifrån ljöd dock en mörk ton på pianot i drottningens rum när någon klåfingrig varit i farten. Förövrigt så kostade tyget på stolarna och på vissa delar av väggarna i rummet 20.000 kr/m. Det har specialbeställts från ett väveri i Frankrike. Lite småkrafs sådär, ni vet. No big deal. Efter rundvandringen fick vi ta lunch och sen se en repetition av en dansföreställning med tre olika koreografer i samma. Typ som tre olika stycken med pauser emellan. När vi åkte därifrån var jag riktigt sugen att gå på opera men då för att se en föreställning med en story till exempel Nötknäpparen. Tror minsann att jag ska önska mig det i julklapp. När jag kom hem från stora staden hade jag körlektion. Som gick asbra! Det var så grymt kul och det kändes jätteskönt. Äntligen på väg någonstans! Direkt efter körlektionen kilade jag vidare till Folkets Hus och körrepet med Alla-kan-kören. Även där gick det finfint och min dag var fullbordad.
Idag har det varit en ganska seg dag, en dag där jag bara blivit tröttare och tröttare ju längre den lidit. En ofrivillig tupplur under första timmen av Kulturhistorian gjorde dock att jag piggnade till och efter skolans slut gick jag och Jennis på handbollsmötet i gympasalen. Gymnasiet har nämligen anmält två lag, ett dam och ett herr, till skolDM och vi gick dit för att anmäla oss. Sammanlagt var det åtta tjejer där, Jossan och hennes polare såklart, och några andra. Det kan nog bli kul. Sånglektion tjugo i fyra som vanligt som gick lite bättre än bra. Lite lagom sådär ändå.
Nu är det dags för mig att sova. Inga tupplurar imorgon inte! Nattinatt!
Finally home! Jag har tänkt på en sak under lovet och luftade mina tankar hos Kim medan vi bytte om till träning. Egentligen så har folk sjukt långa dagar. Min måndag till exempel, upp halv sju och hemma igen halv nio. Mer än ett halvt dygn för bövelen! Då undrar jag lite vad jag gör med mitt liv, mina dagar. Springer jag bort dom? Det tror jag inte, det är ju inte så varje dag och jag har ju kul. Jag gör ingenting som är tråkigt liksom. Men det är värt att tänka på. Värdefullt liksom.
Som sagt, äntligen hemma och nu ska det duschas och borstas tänder innan jag ska springa i säng. Krypa ner under det kalla täcket, huttra till och sen känna hur det långsamt stiger till perfekt temperatur. Ååååh! Idag fick vi reda på att vi ska till operan imorgon. Vi visste om att vi skulle dit men inte hur eller vilken tid osv. Åttatåget blev det i alla fall så ingen sovmorgon där inte. Typiskt! Sen körlektion, nervöst, och körträning, kul!
Så hemskt är det inte, det vet ni att jag inte tycker. Men en liten sovmorgon såhär första dagen hade inte skadat. Det kanske är något lärarna kan tänka på till nästa lov? Nästa lov. Det är jullovet. Shit! Menmen, nu ska jag inte ta ut händelserna i förväg. Det är faktiskt långt kvar, en månad till tredje december. Inte långt, inte alls...
Sådär, alone again. Funderar på att börja stängningen redan nu. Allt som jag normalt gör på söndagarna måste jag ju göra idag eftersom vi har stängt imorgon. Men var sak har sin tid, nu är det kaffetime som idag fick bli tetime. Mums! Jag drack nämligen något alldeles föträffligt gott te här i tisdags och passar på att ta det igen. Chaite har jag aldrig tyckt är speciellt gott men det här värmer och myser i min mage.
Innan jag stänger ska jag ha:
- Dammsugit reception, omklädningsrum och toaletter - Handlat till måndag - Torka av repan extra noga, inklusive micron
Och sen allt det vanliga förstås. Det låter inte så jobbigt och det är det inte heller. Bara lite extra.
Peter och Eva skrålar för fullt och det är, som ni kanske förstod av första meningen i detta inlägg, tomt. Men här klagas ingenting, jag har det gött. En liten kaka till mitt te hade dock inte skadat...
Små lätta pustar och stön letar sig upp från gymmet till min hörna i repan. De växer i styrka och nu hör jag dom klart och tydligt. Det kom ju faktiskt in ett par för en stund sen. Men det är ju en vibeklass som pågår därnere. Dom kanske har gömt sig någonstans, för en snabbis ni vet...
eller...
Vilket är mycket mer troligt, så tar dom helt enkelt bara i väldigt mycket med sina trötta muskler för att de snart är klara och kan åka hem och moffla med gott samvete.
Eller, nu är jag ju faktiskt inte hemma. At work. As usual. Kanske är hemma ändå? Jag vet i alla fall att hemma har vi ingen massagestol med grymt knådande men det finns ju faktiskt här. Lucky me!
Hemfärden igår gick fint. Vi startade vid kvart över två med moi vid ratten och jag körde ungefär två timmar innan mina grusiga ögon ville ge upp och jag bytte med papo. Tokdog på två röda när jag satte mig i passagerarsätet. Vid den tiden, typ halv fem, var det redan kolsvart vilket knasade till min tidsuppfattning ganska rejält. Det kändes som att klockan var elva. Vi gasade på och jag fick köra de en-en och en halv timmarna hem efter ett snabbt toastopp. Ungefär 30 mil körde jag sammanlagt, lite mindre än halva vägen. Tufft! Fast det blir inte speciellt svårt i en automatbil men ändå.
Innan vi åkte gick jag, papo och flickorna ner till byn medan Karin tog hand om städningen av lägenheten. Jag köpte en tröja jag spanat in på Stadium, Jossan en tröja från Intersport och papo en Peakjacka. Sen var vi nöjda och glada. Jag måste säga att det är rackarns mysigt i Åre by!
Allt som allt har det varit en great vecka och ikväll är det partyparty för mor och moster. Då får jag och syrrorna äntligen ge mamma sin present, äntligen! Hon kommer bli tokglad, I know it!
Min bön
